Sjukdom och slöhet

God morgon.. Är så förbannat trött så att jag somnar framför datorn. Tog värktabletter för ett tag sedan på grund av smärtan i magen.
Jag har som de flesta vet Endometrios som började på äggstockarna, sedan fick jag adenmyos som är liknande endometrios. Skillnaden är att adenmyos växer inuti livmoder eller äggstockar. Har haft detta skit sedan jag var 17 år då jag gjorde första operationen.
I november förra året gjorde jag den tjugofemte operationen. Då hade skiten spridit sig upp till tarmarna och nu är dem helt urfuckade också.

Har haft smärtor i rygg, ben, under fötterna och i kroppen. Vilket visade sig att jag har början till diskbråk i korsryggen och i nacken. Samt har jag vätskeansamlingar i korsryggen. Och så har jag något som kallas för Bechterews sjukdom, därav troligen felet med tarmarna (en del i varje fall), endometriosen är den största boven i hela dramat. Vätska i benen har jag och de är ryggens fel.
Men jag ser inte så stor drama i den här Bechterews sjukdom. Använder "TENS" har en egen som jag fått från sjukvården. Och simning är bra. Alltså palla sig iväg till gym är faktiskt de allra bästa enligt min läkare. Och ska snart börja träna på badhuset. Och styrketräning för att bygga upp mag och ryggmuskler.
Ska jag jämföra den där jävla magen och ryggen så är ryggen inte de värsta. Magen är så pass skit och 25 operationer bakom sig. Och när läkaren började prata om operation i ryggen slog jag bakut, aldrig mer en op. Smärtorna från magen klassas som i grader av cancersmärta enligt smärtmottagningen.

Jag tänker i varje fall inte deppa ihop och ligga på soffan och sparka mig trött, det är dags att ta tag i träningen som tom FK betalar för mig.
Jag vägrar att tro att livet är slut än, även min läkare tycker jag har bra syn på kämparvilja. Sådana som ligger hemma och brölar och mest tycker synd om sig själva är det enligt min läkare mestadels de psykiska som ställer till det. De stänger ner hela livet, kör iväg vänskapskretsen och isolerar sig. Dit tänker fan inte jag komma. Aldrig i livet, aldrig att jag tänker ligga o tycka synd om mig själv.
Visst är det skitjobbigt med smärta, men för min del finns bara operationer att tillgå, tyvärr..
Ryggen tänker jag försöka lindra med träning och promenader..

 

Se så på med gympaskorna och ge dig ut på en promenad.. 

 

 Ta hunden med dig så får du härligt sällskap också.. Trassel kom nu vi ska ut o gå...