Deppig jul

Här kommer ett inlägg utöver det vanliga. Idag skulle jag kunna skjuta mig själv i foten utan att det gjorde mig det minsta. Jag skulle kunna ta varenda en som ens nämner JUL i en viskning, jag skulle kunna kasta sten på alla som är muntra och frågar om hur jag mår och jag skulle kunna strypa varenda brud som pratar om kärleksdrabbel, barn, mode och shopping.

Jag tror jag är deprimerad. Allt bottnar i min pappas bortgång och julen står vid tröskeln. Såklart. Det är sjukt mycket att göra, köpa julklappar för jag har bara köpt en enda, behövs städas också, fixa en gran mm mm... Tittar man på månadsplaneringen det känns den här julen helt körd. Svart på vitt alltså. Jag måste göra allt själv och jag behöver fan hjälp och det är! NU! NU! NU! Det är det enda jag tänker är att jag helst av allt vill slippa den där förbannade julen. Ja, ni hörde rätt.. Jag som älskar hela december månad, från första advent då de ska pyntas. Men nu är hela julfeelingen som bortblåst.
Men det är inte bara mängden av vad som måste göras som påverkar mig så mycket, det hade jag mer eller mindre räknat med. Utan det är situationen. Vad som händer precis nu och vad som nyss hänt.

Jag kommer ingenstans. Jag står bara still. Det är mycket som jag vill få klart idag! Sju dagar kvar till jul som ger mig skuldkänslor för precis allt jag gör. Jag har inte ens handlat julklappar och städat klart än och jag känner mig skyldig om jag inte slavar för familjens välmående.
Nog om julen!!

Sovit förbannat dåligt inatt och kom inte i säng föräns kl sex i morse.
Klockan nio ringde mamma som bestämt och jag var mer eller mindre halvdöd. Bad henne ringa en timme senare, men jag hade hunnit upp för min "Nettan" var i mina hemtrakter och var sugen på mina lussekatter jag utlovat. Så runt tio var hon här. Hon hade varit och tränat voffsingen "Gary" i detta snörusk. Det är faktiskt inte var dag som man träffar på den bruttan. Efter våran lussebullsfrukost och lite skitsnack så åkte hon vidare och jag satte igång att göra en blomgrupp till mormor och morfar.

Sedan var det dags att åka iväg och hämta mamma och köra henne till Gnesta. Hon ska nämnligen sova kvar hos mormor och morfar ett par dagar. Tycker de känns bra att hon gör det så hon får lite sällskap och även mormor o morfar får sällskap och lite hjälp. Min kära morfar och min kära mormor börjar bli riktigt gamla nu. Det tänker jag väldigt mycket på också att dom är så pass gamla att de faktiskt kan gå bort från oss.. Sedan är min farbror Crister cancersjuk och börjar bli sjukare nu han med. Tankarna vandrar till honom också. Han börjar med strålning igen nu. Operation går inte att göra en gång till och jag lider med honom också.

Sen har de varit de vanliga, äta och sovit en skvätt, druckit glögg och tittat på 2 filmer.

Sedan är Trassel dålig efter sin vaccination. I morgon måste jag fan ha tag på vetrinären. Detta är inte ok längre. Tror han behöver antibiotika. Min lilla bebis. det gör så ont i hjärtat på  en själv.

Min bebis <3

Mångfaldens Hus

Vaknade med ett ryck och drog åt mig mobilen och shit kl var 08.40 och jag ska vara hos läkaren en timme senare. Gissa om det blev en snabb dusch, klä sig och iväg.
Mina svar hade kommit och när han sa det fick jag ont i magen och började svettas. Men när han a att det inte var någon cancer så rann all spänning av mig. Däremot var det något väldigt lustigt de hittade i stället, ja de var en tredje äggstock.. Ja har ni hört.. De trodde att den  vandrat omkring i min kropp.. Öh, ja jag ska till kirurgen i morgon o kanske får lite vettiga svar om hur den hamnat där..

Mamma och jag åkte i dag till Mångfaldens Hus i Turinge.. Oj så mycket saker, hela husen var proppad saker av alla möjliga prisklasser. Och så mycket fina saker. När det är så mycket saker så blir man snurrig i bollen och ja man har inte ett dyft med sig ut. Jo, ljus hade ag med mig ut.
Passa på att bjuda mamma på en jultallrik där. Det var riktigt mysigt där faktiskt. Så denna dag har gått i en hög mysfaktor :)

Det var verligen en mysdag, trots att jag var hur trött som helst. Ja jag hade faktiskt inte sovit något igår kväll pga kramper i magen.. Hua.

Här ska ni få se mitt första barnbarn, och det är en liten pojke :)

Tycker redan att han är världens sötaste kille :) Lik far sin redan treor jag :-)

Här bjuder jag er på mina husdjur som tomtar sig.. Låt mig presentera Trassel och Leo...

Butter Leo tyckte inte alls om den, men sedan verkade han göra det eftersom han snodde den i natt o sov i.. Trassels ser så sööööt ut.. Lilla voffsingen <3

Förbereda mig på det absolut värsta, men hoppas på det absolut bästa.

Min glamorösa dag har bestått mest utav att ligga på soffan äta choklad och folk som serverar mig det jag vill ha.. Ett riktigt lyxliv. Haha, jo tänk om det vore så. Nej, här får man mest klara sig själv.
Har mått dåligt i ett par dagar. Feber, ont i magen, yrsel, illamående, kallsvettningar så fort man rör på sig och en allmän svaghet i kroppen. Helt slut är jag och de är jag både fysiskt som psykiskt. Hela detta år 2011 har varit ett år som jag inte önskar någon ska behöva uppleva. Hela familjen har haft det tungt. Tänker nu på barnen som har mist både sin farfar och morfar under detta år. De har varit tuff resa för dem att se hur deras farfar och morfar tynade bort. De har varit oroliga över mig och hur jag mår när jag blir ledsen och de blir oroliga för alla mina operationer. Ne, detta år alltså..

Var till läkaren idag pga att jag känt mig risig. Fick igen återberättat om vad de gjort under operationen och vad de funnit.
Jag har väl alltid haft problem med avföringen, ömsom hård och ömsom mjuk, dock mest hård. Redan för 1 ½ år sedan hittade de polyper i min tarm. Dessa togs bort och visade sig vara ofarliga.
Under tiden som min älskade far blev sämre i sin cancer och behövde oss dygnet runt så glömde jag av mig själv. Jag fick i första omgången i september fruktansvärda smärtor pga att jag då inte kunnat göra toabesök på 9-10 dagar. Tog på eget bevåg ett klyxlavemang och åt maxdoserna på morfinet för att slippa känna smärtan. Jag körde på och hjälpte pappa och mamma med allt som gick att hjälpa. Och när man har fullt upp psykiskt på grund av sorg så tänker du inte på din egen hälsa. Jag glömde den i vilket fall som helst.
När pappa lämnat oss så var sorgen den som åt upp alla tankar på att något är fel här.
Jag fick svåra smärtor, och jag räknade ut att jag hade inte varit på toa på 15 dagar. 15 dagar är lång tid. Jag körde om klyxlavemanget och köpte även toilaxtabletter som ska starta upp magen. Nog startade det upp magen, men inte på de viset jag hade hoppats på. Jag fick så svåra smärtor, som tarmvred och detta kom och gick som i kramper (fruktansvärda kramper). Detta eskalerade och jag började må illa och kräktes också och blödningar från tarmen har jag haft till och från sedan ett år. Till slut pratade jag med min läkare och han trodde jag fått tarmvred och ville starta upp en operation fortast möjligast. Planerna var att operationen skulle vara i januari nångång.

Men nu gick det inte att vänta på att jag skulle få återhämta mig i sorgen av pappa.
Gjorde innan en skiktröntgen och där hittade de ett stopp och därför tror de att det var ett tarmvred och sammanväxningar.
Som jag berättade tidigare så gick de igenom tjock och tunntarmen cm för cm. De lossade sammanväxningar som var så mycket utav. Enligt läkarena så hade de aldrig sett så otroligt mycket sammanväxningar. Det var så mycket och tarmarna satt fast i varann och så hade även tarmpaketet vuxit fast uppåt mot bukväggen. Tarmarna hade typ fastat för långt upp mot bukväggen.
I tunntarmarna hittade det en knöl som de inte hade sett på tarmarna från röntgen. Men knölen låg inte i tarmen utan utanför och så hade tarmarna tvinnat sig runt den här knölen. Detta är vad de tror som gjort att jag är hård i magen och inte kan gå på toa. Jag har opererat bort så mycker cystor och cystorna är mjuka enligt läkarna. Den här knölen är hård. De var 2 kirurger och 1 gynläkare med på operationen och ingen av dem kunde uttala sig om denna knöl skulle vara godartad eller elakartad och det är inget liknande cystor jag har haft förut. I detta område var de tvungna att ta bort 12 cm av tarmen.

Frågade läkaren idag om vad han trodde, om de är elakartat eller inte. Han var tyst ett tag och sedan svara han nej. Nej, han kunde inte ge mig ett hopp om att de inte kunde vara något.
Fråga även om hur lång tid jag kommer få vänta innan jag får svar, ca 30 dagar. 30 dagar ska jag gå med denna ångest. Jag försöker slå bort tankarna på cancer och jag försöker intala mig att det är nog bra.. Försöker vara normal inför familjen och inte visa hur jag känner.. Meeen jag kommer på mig själv att sitta och titta på Marcuz eller någon annan av barnen och tänka.. Får jag se dem växa upp? Åhh, så kommer jag på mig själv vad jag tänker på. Denna ångest kommer jag gå med i hela 30 dagar. FAN!!!!
Samtidigt så tänker jag att pappa gick ju precis bort i cancer och inte kan väl livet vara så orättvist att även jag ska få cancer nu? Nej, visst kan de inte vara så..
Nåja om 30 dagar får jag veta.. Jag får förbereda på det absolut värsta och hoppas på det bästa.

Hade en infektion och fick 2 st olika sorters antibiotika... Suck! En infektion alltså och därför mår jag rätt så risigt..

Nu ska jag ta mina smärtstillande tab inför natten och fick även insomningstab pågrund av att smärtor och tankar kring hela mitt liv håller mig vaken.. Undrar om jag kommer hitta vägen tillbaka, just nu känns den rätt kurvig.
Nä, nu ska tänderna borstas och jag hoppas er alla en hel natts god sömn <3

Fick tag på en solist

Har gjort det sista som ska planerats inför begravningen idag. Tog tag i allt nu. I morse var det ett helvete i magen att jag knappt kunde gå, benen blev helmysko och de kändes blytunga och gjorde ont. Musse var urgullig som helst och hjälpte till med morgonbestyren, Billy han rastade hunden tidigt på morgonen och så strax innan han gick till skolan.
När jag gick upp vid nio tiden så kändes det rätt ok i magen och tänkte att jag skulle fixa i ordning det sista runt om begravningen.
Räknat ihop alla som kommer till begravningen och dem som ska komma till begravningsfikat.
Så ska de beställas smörgåstårtor, bakas en del och inhandlas dukar mm i färgerna som vi har på kistan.
Tagit reda på när jag kan hämta nyckeln till "Herrgården" och vi kan börja förbereda redan kvällen innan.

Sedan har jag äntligen hittat en solist som ställer upp och sjunger i kyrkan för oss. Jag har en låt som jag vill ska bli spelad för min pappa i kyrkan från mig.. Från mig till dig pappa <3



Denna låt med Shirley Clamp är till dig från mig Pappa <3

Sedan vet jag att mamma tycker mycket om den här låten med Vikingarna "Där rosor aldrig dör" och den kommer solisten även sjunga.. Och den är från mamma till sin älskade make.



Men den kommer givetvis inte gå i samma takt som när Vikingarna sjunger den.. Den sjunger solister mycket i kyrkan.. Denna är från mamma till min pappa <3

Än har jag inte berättat det för mamma, detta är något som jag vill ska finnas med och en låt som jag absolut vill ska sjungas till min pappa från mig och så vet jag ju att mamma vill med ha det så med sin låt. Så jag är jätteglad över att jag lyckades med det här. Lyssna på de båda de är fina.

Nu har jag kämpat mycket med de här runt om begravningen och de känns som huvudet är fullt av bomull.
Nu blir det en powernap för de spänner och gör väldigt ont i magen just nu..

Gör en bra dag och tänk på Cancerfonden.

Nätshopping till Trassel

Vilken jävlig natt jag haft. Så sjukt ont i magen och hur mycket smärtstillande jag än tog så hjälpte det mig inte. Pratade med min läkare idag igen och än kan jag tydligen gå så här?? jahapp!! Idag har jag legat och sovit hela dagen på soffan. Var hemskt otrevlig när Johanna kom.. sorry!! Låg o halvsov medans hon var här. Och på lördag sticker hon iväg till Turkiet med pojkvännen. Hoppas ni får en solig o fin resa, fast är det ens sol där?

Har idag beställt hem kläder till min bebis "Trassel" inför vintern. Stackarn fryser och han är precis som mig jättefrusen.. haha..
Detta blev det:

Denna vinterjacka ska "Trassel" tassa runt med i vinter.

Sedan ett koppel som passar till Jackan så klart.

En regnjacka, inget vidare snygg men det var rea på den.

Hehe, ett par kallingar också ;-) Ne, detta är kisskydd. Bra ifall man åker bort med honom och slipper då skämmas om han kissar inne.

En mysig badrock måste ju "Trassel" ha efter sina bad =)

Den här får han börja med nu här på höstkanten..

Nu kan Trassel och kompisen Tiger leka ute både i regn och kalla dagar..

Ja, detta är för min lilla pluttiga bebis och inte kan "Mammas lilla pojke" gå omkring och frysa heller.
Får nöja mig med att köpa kläder till min bebis tills den dagen jag ska bli "mormor". Har tjatat om att få bli mormor i evigheter och nu äntligen säger jag kommer det en liten Pojke eller Flicka till världen den 25 april. Så tralalalallaaaa jag ska bli mormor <3 Visst är det fantaskiskt? Väntar nu på om det kommer bli en pojke eller flicka så man vet vad man ska köpa för små snuttipluttiga kläder.
Det är väl de mest roliga som jag har att se fram emot.. Åh, gud så spännande. Har vetat detta ett bra tag men har velat suga lite på karamellen själv först..
Så nu fick ni veta en trevlig och rolig sak med upp i allt tråkiga runtom. Tycker min blogg mest handlar om sorg och annat tråkigheter nu för tiden, så detta lyfte min blogg lite tycker jag..
Mmm suger lite på orden Mormor, medans jag vet att han som har fått äran att bli Morfar mest muttrar och känner sig lastgammal. Haha, undrar varför män ofta känner sig lastgamla över att bli morfar/farfar?
Minns min egen pappa när jag kom hem och berättade att han skulle bli morfar.. Haha, han skulle absolut inte bli kallad för morfar inte.. Sedan när Alexsandra var född så njöt han över när man sa morfar och allra helst när barnen själva sa "Morfar".
Barnen mina har helt fantastiska minnen om morfar och alla bus som morfar faktiskt lärde dem. Ska faktiskt låta det berättas här i bloggen med barnens egna ord. Det är väldigt kul att lyssna på när barn berättar sina minnen ur barnamun.

Lånad bild på nätet. Men har blivit lovad att få 2-3 ultraljudsbilder på
familjens egna lilla underverk när det är dags för UL. Betalar bilderna själv, bara
jag får dem. Ja, då ska ni få se ett litet underverk här på bloggen.

Något som jag fått pippi på är att spela "Wordfued" på min Android telefon men funkar även på iPhone - telefoner. Ladda hem den appen till eran mobil och möt mig i en match eller två. Mitt aliasnamn är "lotte-gryn". Se så kom igen, om du törs förstås ;-)

Vi ses på "Woldfued" och det är jättekul, ni kanske minns "Alfapet" som man spelade som barn? Detta är precis samma sak.

God Natt mina vänner och glöm inte att stödja Kampen mot Bröstcancer som pågår nu..

Skicka även en minnesgåva till någon som lämnat dig/er i den hemska Cancern. Skänk din minnesgåva Tryck på länken och vips är ni där.