Babylycka

Är hemma idag, känner ingen ork för att vara ute i svängarna. Pollenallergin är grym just nu, som värsta förkyldningen  och ögonen rinner och kliar. Bäst att ringa VC i morgon för att få hem all medicin till de skiten. Hunden och katten drar även dem in pollen i pälsen och de måste duscha. Proooosit!

Som sagt en lugn dag med krämpor och pollenallergi samt en infektion i magen. Äter nu antibiotika. Kom ur säng kl 10.00 i morse och somna igen runt tretiden i en timme. Hela kroppen värker, rygg o leder. S.U.C.K!
Igår var  jag på läkarbesök och ska vidare till medicin, och Huddinge sjukhus för någon undersökning då jag kommer få ligga inne någon dag.. Inte roande för fem öre.

Helgen som var har jag varit på 40 års-party hos Laila, som jag sedan fick avbryta och dra hem. Hade så ont samt ett fruktansvärt illamående. Hela helgen har sett ut så, jag har mått räv.
Hur förklarar man sånt för folk utifrån som inte lever med sådana sjukdomar som jag gör? De går inte.. Nåja, skit i samma.
I måndags blev man mormor till en liten krake på 3100 kg och 48 lång och som fick namnet Wayne. Måste ju säga att han e de finaste jag sett, helt underbar. Jag blev såld totalt.
Shoppa kläder och Waynes första skor igår för 1500 kr och tror ni jag är klar? hehe.. Åhhh, nej!!
Han är så söt och så fin, finns faktiskt inte ord..

Vackraste babyn som finns <3

Nu blir det soffläge en stund till, sedan sängen. Är helt slut och sjuk samt skit ONT!!!

Sjukdom och slöhet

God morgon.. Är så förbannat trött så att jag somnar framför datorn. Tog värktabletter för ett tag sedan på grund av smärtan i magen.
Jag har som de flesta vet Endometrios som började på äggstockarna, sedan fick jag adenmyos som är liknande endometrios. Skillnaden är att adenmyos växer inuti livmoder eller äggstockar. Har haft detta skit sedan jag var 17 år då jag gjorde första operationen.
I november förra året gjorde jag den tjugofemte operationen. Då hade skiten spridit sig upp till tarmarna och nu är dem helt urfuckade också.

Har haft smärtor i rygg, ben, under fötterna och i kroppen. Vilket visade sig att jag har början till diskbråk i korsryggen och i nacken. Samt har jag vätskeansamlingar i korsryggen. Och så har jag något som kallas för Bechterews sjukdom, därav troligen felet med tarmarna (en del i varje fall), endometriosen är den största boven i hela dramat. Vätska i benen har jag och de är ryggens fel.
Men jag ser inte så stor drama i den här Bechterews sjukdom. Använder "TENS" har en egen som jag fått från sjukvården. Och simning är bra. Alltså palla sig iväg till gym är faktiskt de allra bästa enligt min läkare. Och ska snart börja träna på badhuset. Och styrketräning för att bygga upp mag och ryggmuskler.
Ska jag jämföra den där jävla magen och ryggen så är ryggen inte de värsta. Magen är så pass skit och 25 operationer bakom sig. Och när läkaren började prata om operation i ryggen slog jag bakut, aldrig mer en op. Smärtorna från magen klassas som i grader av cancersmärta enligt smärtmottagningen.

Jag tänker i varje fall inte deppa ihop och ligga på soffan och sparka mig trött, det är dags att ta tag i träningen som tom FK betalar för mig.
Jag vägrar att tro att livet är slut än, även min läkare tycker jag har bra syn på kämparvilja. Sådana som ligger hemma och brölar och mest tycker synd om sig själva är det enligt min läkare mestadels de psykiska som ställer till det. De stänger ner hela livet, kör iväg vänskapskretsen och isolerar sig. Dit tänker fan inte jag komma. Aldrig i livet, aldrig att jag tänker ligga o tycka synd om mig själv.
Visst är det skitjobbigt med smärta, men för min del finns bara operationer att tillgå, tyvärr..
Ryggen tänker jag försöka lindra med träning och promenader..

 

Se så på med gympaskorna och ge dig ut på en promenad.. 

 

 Ta hunden med dig så får du härligt sällskap också.. Trassel kom nu vi ska ut o gå...

Irriterande

Fy, fan så irriterad jag känner mig idag, från att igår känt mig helt reko till idag och de blir bara värre o värre. Inte en jävla tablettjävel fixar det heller.
Värre skitdag får man leta efter, humöret går upp och ner..
Nä, struntar i bloggen idag för de kommer bara bli ett surt inlägg ändå!!

Går och lägger mig!!

Stekare

Idag var jag och handlade så plockade jag ihop till en del olika sorts julgodis. Kan ni gissa vad det är jag ska göra?

Idag har jag mest gått omkring och lekt "stekare". Rätt fjompigt tycker jag personligen att gå omkring och försöka se cool ut. Dom där stekarna är ju "rå" töntiga i jämnförelse med mig.. Jag kan och jag är proffs på mina julköttbullar. Ungarna bara älskar dem. Det fick bli dagens kvällsmat också.

PS: detta är ett tillgjort bild för att skoja till det!!!!!!!!!



Sedan har jag suttit och skrivit jul/tack kort och letat upp adresser. Och äntligen har barnen fått jullov. Jag kommer få sova i morgon. Ingen klocka som bjällrar. Satans vad skönt. Har ju haft så svårt att komma upp ur sängen på morgonen. Alltså jag har så ont och ibland måste jag be någon hjälpa att dra upp mig. Det är hemskt när de gör så ont. Fick veta av läkaren vad det beror på. Kanske kan ni själva gissa?
Så just nu sitter jag uppe, jag börjar bli trött för klockan är två på natten.Men ibland är det bara så skönt att få vara ifred. Alla sover medans jag kan njuta av tystnaden. Den är guld värd för mig. Har druckit kaffe, glögg och lussekatt. Ensammys är mysigt det med.



Nu säger jag god natt till er alla..

Så less på detta

Ett litet aggresivt inlägg kommer här pga att jag är helt fucking jävla slut, arg och nedstämd över att plågas av dessa operationer och så blir det aldrig bra i slutändan i varje fall. Opererades den 7 okt och kan finna mig i att läkning tar sin tid. Men nu ska det väl för i helvete vara läkt!!
Nä, vad händer då jo jag har sådana kramper så att jag inte kan sova om nätterna. Jag är fan inte den som klagar mer än nödvändigt. Men nu gör jag det för jag pallar fan inte längre.
Får ingen sömn som vanligt folk, jag får avstå från det ena än det andra.
Dagarna går åt till att ligga stilla i soffan när det är som värst. De krampar, gör ont och så denna makalösa trötthet. Idag var jag så nere och ledsen pga att jag kände mig som världens sämsta mamma vid sådana här tillfällen. Men min söta Marcuz han tröstade mig och tyckte inte alls så. Han tycker jag gör mycket för dem och jag är världens bästa mamma. Gissa om det värmde. Så idag har min dag varit helt skit.. Är så makalöst trött på allt just nu.
Nu tänker jag kura ihop mig i soffa igen och göra det jag gör när dagarna är som värst.

Ingen riktigt hajjar heller när man har magsmärtor i den grad jag har.. Känns liksom ingen ide att försöka prata om det heller.
I bland är livet rent ut sagt skit!!

Förbereda mig på det absolut värsta, men hoppas på det absolut bästa.

Min glamorösa dag har bestått mest utav att ligga på soffan äta choklad och folk som serverar mig det jag vill ha.. Ett riktigt lyxliv. Haha, jo tänk om det vore så. Nej, här får man mest klara sig själv.
Har mått dåligt i ett par dagar. Feber, ont i magen, yrsel, illamående, kallsvettningar så fort man rör på sig och en allmän svaghet i kroppen. Helt slut är jag och de är jag både fysiskt som psykiskt. Hela detta år 2011 har varit ett år som jag inte önskar någon ska behöva uppleva. Hela familjen har haft det tungt. Tänker nu på barnen som har mist både sin farfar och morfar under detta år. De har varit tuff resa för dem att se hur deras farfar och morfar tynade bort. De har varit oroliga över mig och hur jag mår när jag blir ledsen och de blir oroliga för alla mina operationer. Ne, detta år alltså..

Var till läkaren idag pga att jag känt mig risig. Fick igen återberättat om vad de gjort under operationen och vad de funnit.
Jag har väl alltid haft problem med avföringen, ömsom hård och ömsom mjuk, dock mest hård. Redan för 1 ½ år sedan hittade de polyper i min tarm. Dessa togs bort och visade sig vara ofarliga.
Under tiden som min älskade far blev sämre i sin cancer och behövde oss dygnet runt så glömde jag av mig själv. Jag fick i första omgången i september fruktansvärda smärtor pga att jag då inte kunnat göra toabesök på 9-10 dagar. Tog på eget bevåg ett klyxlavemang och åt maxdoserna på morfinet för att slippa känna smärtan. Jag körde på och hjälpte pappa och mamma med allt som gick att hjälpa. Och när man har fullt upp psykiskt på grund av sorg så tänker du inte på din egen hälsa. Jag glömde den i vilket fall som helst.
När pappa lämnat oss så var sorgen den som åt upp alla tankar på att något är fel här.
Jag fick svåra smärtor, och jag räknade ut att jag hade inte varit på toa på 15 dagar. 15 dagar är lång tid. Jag körde om klyxlavemanget och köpte även toilaxtabletter som ska starta upp magen. Nog startade det upp magen, men inte på de viset jag hade hoppats på. Jag fick så svåra smärtor, som tarmvred och detta kom och gick som i kramper (fruktansvärda kramper). Detta eskalerade och jag började må illa och kräktes också och blödningar från tarmen har jag haft till och från sedan ett år. Till slut pratade jag med min läkare och han trodde jag fått tarmvred och ville starta upp en operation fortast möjligast. Planerna var att operationen skulle vara i januari nångång.

Men nu gick det inte att vänta på att jag skulle få återhämta mig i sorgen av pappa.
Gjorde innan en skiktröntgen och där hittade de ett stopp och därför tror de att det var ett tarmvred och sammanväxningar.
Som jag berättade tidigare så gick de igenom tjock och tunntarmen cm för cm. De lossade sammanväxningar som var så mycket utav. Enligt läkarena så hade de aldrig sett så otroligt mycket sammanväxningar. Det var så mycket och tarmarna satt fast i varann och så hade även tarmpaketet vuxit fast uppåt mot bukväggen. Tarmarna hade typ fastat för långt upp mot bukväggen.
I tunntarmarna hittade det en knöl som de inte hade sett på tarmarna från röntgen. Men knölen låg inte i tarmen utan utanför och så hade tarmarna tvinnat sig runt den här knölen. Detta är vad de tror som gjort att jag är hård i magen och inte kan gå på toa. Jag har opererat bort så mycker cystor och cystorna är mjuka enligt läkarna. Den här knölen är hård. De var 2 kirurger och 1 gynläkare med på operationen och ingen av dem kunde uttala sig om denna knöl skulle vara godartad eller elakartad och det är inget liknande cystor jag har haft förut. I detta område var de tvungna att ta bort 12 cm av tarmen.

Frågade läkaren idag om vad han trodde, om de är elakartat eller inte. Han var tyst ett tag och sedan svara han nej. Nej, han kunde inte ge mig ett hopp om att de inte kunde vara något.
Fråga även om hur lång tid jag kommer få vänta innan jag får svar, ca 30 dagar. 30 dagar ska jag gå med denna ångest. Jag försöker slå bort tankarna på cancer och jag försöker intala mig att det är nog bra.. Försöker vara normal inför familjen och inte visa hur jag känner.. Meeen jag kommer på mig själv att sitta och titta på Marcuz eller någon annan av barnen och tänka.. Får jag se dem växa upp? Åhh, så kommer jag på mig själv vad jag tänker på. Denna ångest kommer jag gå med i hela 30 dagar. FAN!!!!
Samtidigt så tänker jag att pappa gick ju precis bort i cancer och inte kan väl livet vara så orättvist att även jag ska få cancer nu? Nej, visst kan de inte vara så..
Nåja om 30 dagar får jag veta.. Jag får förbereda på det absolut värsta och hoppas på det bästa.

Hade en infektion och fick 2 st olika sorters antibiotika... Suck! En infektion alltså och därför mår jag rätt så risigt..

Nu ska jag ta mina smärtstillande tab inför natten och fick även insomningstab pågrund av att smärtor och tankar kring hela mitt liv håller mig vaken.. Undrar om jag kommer hitta vägen tillbaka, just nu känns den rätt kurvig.
Nä, nu ska tänderna borstas och jag hoppas er alla en hel natts god sömn <3

Nätshopping till Trassel

Vilken jävlig natt jag haft. Så sjukt ont i magen och hur mycket smärtstillande jag än tog så hjälpte det mig inte. Pratade med min läkare idag igen och än kan jag tydligen gå så här?? jahapp!! Idag har jag legat och sovit hela dagen på soffan. Var hemskt otrevlig när Johanna kom.. sorry!! Låg o halvsov medans hon var här. Och på lördag sticker hon iväg till Turkiet med pojkvännen. Hoppas ni får en solig o fin resa, fast är det ens sol där?

Har idag beställt hem kläder till min bebis "Trassel" inför vintern. Stackarn fryser och han är precis som mig jättefrusen.. haha..
Detta blev det:

Denna vinterjacka ska "Trassel" tassa runt med i vinter.

Sedan ett koppel som passar till Jackan så klart.

En regnjacka, inget vidare snygg men det var rea på den.

Hehe, ett par kallingar också ;-) Ne, detta är kisskydd. Bra ifall man åker bort med honom och slipper då skämmas om han kissar inne.

En mysig badrock måste ju "Trassel" ha efter sina bad =)

Den här får han börja med nu här på höstkanten..

Nu kan Trassel och kompisen Tiger leka ute både i regn och kalla dagar..

Ja, detta är för min lilla pluttiga bebis och inte kan "Mammas lilla pojke" gå omkring och frysa heller.
Får nöja mig med att köpa kläder till min bebis tills den dagen jag ska bli "mormor". Har tjatat om att få bli mormor i evigheter och nu äntligen säger jag kommer det en liten Pojke eller Flicka till världen den 25 april. Så tralalalallaaaa jag ska bli mormor <3 Visst är det fantaskiskt? Väntar nu på om det kommer bli en pojke eller flicka så man vet vad man ska köpa för små snuttipluttiga kläder.
Det är väl de mest roliga som jag har att se fram emot.. Åh, gud så spännande. Har vetat detta ett bra tag men har velat suga lite på karamellen själv först..
Så nu fick ni veta en trevlig och rolig sak med upp i allt tråkiga runtom. Tycker min blogg mest handlar om sorg och annat tråkigheter nu för tiden, så detta lyfte min blogg lite tycker jag..
Mmm suger lite på orden Mormor, medans jag vet att han som har fått äran att bli Morfar mest muttrar och känner sig lastgammal. Haha, undrar varför män ofta känner sig lastgamla över att bli morfar/farfar?
Minns min egen pappa när jag kom hem och berättade att han skulle bli morfar.. Haha, han skulle absolut inte bli kallad för morfar inte.. Sedan när Alexsandra var född så njöt han över när man sa morfar och allra helst när barnen själva sa "Morfar".
Barnen mina har helt fantastiska minnen om morfar och alla bus som morfar faktiskt lärde dem. Ska faktiskt låta det berättas här i bloggen med barnens egna ord. Det är väldigt kul att lyssna på när barn berättar sina minnen ur barnamun.

Lånad bild på nätet. Men har blivit lovad att få 2-3 ultraljudsbilder på
familjens egna lilla underverk när det är dags för UL. Betalar bilderna själv, bara
jag får dem. Ja, då ska ni få se ett litet underverk här på bloggen.

Något som jag fått pippi på är att spela "Wordfued" på min Android telefon men funkar även på iPhone - telefoner. Ladda hem den appen till eran mobil och möt mig i en match eller två. Mitt aliasnamn är "lotte-gryn". Se så kom igen, om du törs förstås ;-)

Vi ses på "Woldfued" och det är jättekul, ni kanske minns "Alfapet" som man spelade som barn? Detta är precis samma sak.

God Natt mina vänner och glöm inte att stödja Kampen mot Bröstcancer som pågår nu..

Skicka även en minnesgåva till någon som lämnat dig/er i den hemska Cancern. Skänk din minnesgåva Tryck på länken och vips är ni där.

Trötthet, sjukdom o elände men lila gardiner!

Hej, det var länge sedan!! Gick ju inte så bra med löftet om att blogga bättre. Men livet är tufft just nu att orken inte riktigt finns där för att sätta mig ner och blogga. Kanske inte ska lova fler ggr utan låter det bli som det blir.

Jag har lyckats dra på mig lite eget skit också vilket gör att tröttheten blir extremt mycket värre. Springer på sjukhuset nonstop. Har ni tänkt på hur sällan man går glad in i ett sjukhus? Ofta går man bekymrad in och och tyngd därifrån. Vad det är orkar jag inte plita ner men en operation är jag tvungen att göra tidigare än planerat. Går inte att vänta så mycket längre än till strax efter älskade Pappas begravning, om ens det. Allt beror på hur det ter sig där i magen. Det kan med bli frågan om en akutoperation, och de är jag livrädd för.
Sorgen efter pappa har börjat ta ut sin rätt alltmer, men fortfarande kan jag inte riktigt fatta att pappa är borta för gott. Jag tänker mer och mer på begravningen och hur jag ska klara av den?
Jag, Alexsandra och Marcuz ska komma in i kyrkan 20 minuter innan alla andra. Alexsandra är för att hon ska fotografera det orört, innan alla lägger sin ros el sorgbukett på kistan. Jag för den rädsla jag bär inom mig för begravningar och döden och Marcuz för att prästen ville träffa honom innan och gå igenom begravnings cermonin innan själva begravningen. Marcuz har med en rädsla för döden, precis som jag har. Jag har svårt för att förstå cermonin i huvud taget. Ska berätta för er vid något annat tillfälle om hur jag tänker och känner.

Under denna vecka så har de ena än det andra utav tråkigheter rasat över mig. Helt snurr...

Måste under veckan handla kläder inför begravningen, både för mig och ungarna, fixa o dona med allt möjligt samtidigt som jag är strängt tillsagd av min läkare att ta det lugnt. Hm.. Lättare sagt än gjort.. Nä, faktiskt inte för jag känner mig riktigt risigt och väldigt ont i magen. Det är bara att ta sin medicin var dag, vila och ta det väldigt väldigt lugnt så det inte blir en resa till sjukhuset för en akut operation.
Ja så här lååååångtråkigt är mitt liv just nu, inte mycket att skriva om.
Jag har iallafall fått upp de lila gardinerna i kök och vardagsrum. och de lila mattorna i köket. Och stearinljusen är tända i stort sätt dygnet runt. Älskar ljus, det är lugnande och ger en myskänsla.

Köket med lila gardiner, ljus och mattor

Lila gardiner, duk och ljus

Ljusen tända på kvällen..

Min älskade lilla Djurgårdare <3 Hehe, undrar om det finns DIF kläder o köpa till Trassel? ;)

God Natt på er.

Oro som växer

Dags för mig snart att åka hem till mamma och träffa prästen. Känns tungt. Funderingarna snurrar runt för mig om vad min läkare sa igår. Att det skulle vara så pass allvarligt som det tydligen är har jag faktiskt inte tagit in i skallen innan. Man tänker jaja.. Men nu verkar poletten rinna ner och jag börjar fatta att det är riktigt allvarligt och jag leker en aning med livet som insatts. Herregud, nu känner jag orolig över det också.
Nu är jag inskriven i en vårdplanering i vilket fall som helst. Operationen vill  de få in ganska snart efter min Pappas begravning. Hur i helsike kan livet vara så här? Hela året har bara varit ett ända stort elände och kaos. Och jag är så trött hela tiden.. Hinner bara inte riktigt med längre och orkar inte ta in allt.. Känns som jag skärmar av och går i ett vakuum.

Nehej, ni nu har ni fått höra min klagosång en gång till. Ska nu ut till prästen, därefter förbi Johanna om hon är hemma och sitt ner till Fonus och lämna in en del saker och fixa med korset. Sedan ska barnen till tandläkaren. Middag ska med funderas ut och tillagas..
Vill ingenting av det där, vill trycka ner huvudet i kudden och bara få gråta ut och vara för mig själv. Hinner inte sånt..
Suck!!!

Bye Bye och ha en gullig dag på er..

Jägarna 2

Har lyckats igen med att dra till mig mera problem. Detta problem är inte alls tjusigt. Har fått en kraftig bihållsinflammation och inte nog med att det gör förskräckligt ont, så har halva fejjan svullnat upp. Från ögat o neråt. Käkar dubbeldos av Kåvepenin och hoppas verkligen att svullnaden har lagt sig till morgondagen.
Var hem till pappa och mamma. Pappa låg i kramper i magen när jag kom. Han hade fått en spruta i magen mot förstoppning. Denna spruta sätter igång magen inom 5 minuter. Han fick sprutan kl 09.00 på morgonen och hade sådana kramper när jag kom vid 13.00 tiden. Mamma trodde han snart skulle bli bra.. Hm, men jag tvekade. När mamma och moster Anita åkte iväg för att handla så ringde jag till Pallaktiva vården och sa att han hade kramper och frågade om inte han borde få en kramplösande spruta. Och de tyckte dem också och 30 min senare fick han en spruta och 10 min senare var han på benen och hur tacksam som helst för att jag ringde efter sprutan. Ja de är inte lätt att veta att de finns kramplösande mot kramper. Men tur att jag visste och dagen blev bra för pappa sen.

På eftermiddagen kom Johanna på en fika och så kom hennes.. hm.. dejt? pojkvän? bus? ähh, de här var ju svårt.. Vad ska jag ge er för relationsstatus Johanna?
Hur som helst är det en han, trevlig och rätt okej kille... Hur det än ligger till och hur de än vill ha den där relationsstatusen, så var vi fyra på bio på Heron City och så Jägarna 2. Det var lite blandat med vad vi tyckte om filmen.. Jag ger den en 4 av 5 möjliga skumpaflaskor iallafall.

Ser ni svullnaden i fejjan? Snyft, de ser både för jävligt ut och gör ont så in åt helvete.. Ja stackars mig och hoppas det försvinner snart.. Känner mig sjuk, dundersjuk.. Ont i fejjan o svullen, feber och magen till och med gör riktigt ont efter den omilda behandlingen i torsdags.

Mors och hej från "Ringaren i Notre Dame"

Usel uppdatering

Hej alla mina vänner!!
Har varit urusel på att uppdatera bloggen men jag har haft fullt upp med min sjuka pappa. Pappa har piggnat till efter den otroligt jobbiga och tuffa 2 veckorna. Har liksom bott där i närmare 2 veckor. Har sköt om pappa i allt, allt från att torka spyer, klä honom till att ge smärtstillande från morfinpumpen. det har varit 24 timmars passning utav honom. Men för mig är det en självklarhet att hjälpa min stackars pappa. De var cellgifterna som bröt ner honom på detta viset. Nu kommer han få mer cellgifter eftersom hans stackars kropp är för svag för det.
Nu har pappa piggat på sig så pass att han klarar det mesta själv och så är han absolut inte lika förvirrad.

Under dessa två veckor har allt bara blivit för mycket eller för lite.. Har fått alldeles för lite av sömn eftersom det har varit vaken nätter med pappa. Sedan tar ju allt detta psykiskt på en också. Dessa veckor var som en skräckfilm om man kan uttrycka sig så.
Jag har därför inte orkat slå på datorn ens för så fort jag sitter mer en 5 min så somnar jag. Var till kurator inom pallaktiva vården igår. Enligt henne har jag kört mig själv rakt in i väggen, men fick även mycket beröm över hur hjälpsam jag är. Hon sa att eftersom hon arbetar inom pallaktiva vården så ser hon o pratar mycket med patienterna och jag är en extremt hjälpsam dotter för både min mor och min far. De flesta barn hjälper inte till 24 timmar om dygnet utan de kommer kanske förbi några timmar under helgen. OJ, detta är otroligt men så är det tydligen.. Men aldrig att jag skulle kunna göra så när det krisar för min älskade pappa. Jag vill själv vara med pappa, men samtidigt vill man vara med sin familj därhemma också. Man missar mycket med barnen och allt som händer där hemma och de blev jag med nere för under resans gång.
Nu sa kuratorn att jag måste vila, vila, vila och framför allt SOVA!!
Men de går ju inte alltid eftersom då får jag dåligt samvete för att man inte gör någon nytta här hemma och banen måste till skolan mm mm.. Men måste försöka varva ner innan jag kraschar totalt.. FAN!!

Inte nog med att jag har stor sömnbrist och lider av stor stress så har jag fått svar på röntgen, vilket visar att jag utvidgande tunntarmar och även en vätskeansamling i tunntarmen där det sedan har vuxit ihop med bukväggen. Idag har jag varit inlagd halvdag och de har gjort röntgen av tarmarna, tömt tarmarna, blodprover o ultraljud. Så blir det även en ny operation av det hela. Men inte än pga pappa, jag behövs hos pappa och känner att jag inte pallar en ny operation i detta läge. Även min läkare att jag måste må bra innan också och han förstod mig helt o fullt. Men blir det frågan om något akut så blir det akut, då har jag inget att välja på.

Och som ni vet har vi ju fått en till go familjemedlem som nu har fått namnet "Trassel". Trassel är 10 veckor nu och är helt rumsren, visst är det otroligt? Han är så förbaskat söt den lille gulliga vovven.
Idag fick han träffa sin nya kompis "Tiger" för första gången, men "Tiger" han är riktigt stor i jämnförelse med "Trassel"
Nu ska jag faktiskt ta en tallrik cornflakes med mjölk och sedan sova. Sitter och somnar här. Mår illa också, fy bubblan..

Tigers Matte får en puss..hehe.. Smack

Gos med Alex

Min älskade pappa från julafton <3<3<3

Alla gillar inte Lasange

Nu är jag tillbaka hos pappa och mamma igen. Sov hemma igår tills idag. Min son fyllde nämnligen år igår och jag var hem för att fira honom.. Anita min moster tog över efter mig.
Misstolka inte mig nu men detta är tufft, tufft att inte vara hemma bland sin familj. Man saknar barnen så, Musse och hem och sitt. Här vill jag ju även med vara, med pappa så klart. En tid som jag vill ha med pappa och jag älskar att mysa med honom, samtidigt är den här sista tiden viktig för mig själv. Men just idag är hemlängtan stor, känns som jag slits mella 2 olika läger som behöver mig båda två. Pappa och mamma behöver mig och mina barn behöver sin mamma. Och själv vill jag vara på båda platserna. Men det är ju omöjligt.

Just nu känner jag mig en aningen sårbar, trött, nedstämd och vilsen. Mitt upp i det tampas jag med mina egna smärtor, dock ej som pappas smärtor men ändå, det är nog jobbigt ändå.
Och jag vet inte, men just nu känner jag mig ledsen pga att jag känner att jag inte räcker till, de är stort detta och tungt. Känner mig som en skör glasruta som börjar spricka för att sedan krascha och bli en miljon glasbitar som är omöjligt att få ihop till en glasruta igen. Ja så skör känner jag mig nu. Och otillräcklig. 

Men över till något helt annat. Idag när jag kom hit så var pappa mera klar och vaken. Han var uppe mera trots att han var jättetrött. Billy klippte gräs och Musse tampades med stora åkergräsklipparen som protesterade. Hade jättesvårt att få honom att krypa ner och sova en välb3hövlig timme eller två.
Hur som helst så skulle vi äta här allihop, och jag tillagade en lasange och tidigare på dagen hade Anita bakat en äppelpaj. Pappa hade väntat på dn här pajen och var riktigt sugen på den. Han hade vilat en stund medans vi lagade lasangen. När middagen serverades så trodde pappa att det var äppelpajen som skulle serveras men så var det ju liksom inte. När han hade tagit första tuggan så frågade jag honom om maten var god och tll svar fick jag -NEJ!!! Fy fan vad vidrigt! Haha, alla började skratta som fasiken. Tokiga pappa =) Men stackarn hade förväntat sig äppelpaj.
Lite senare somna han om och vakna här runt 24.00 och skulle titta på tv. Mamma och jag var trötta och ville sova.. Men men.. Gav honom en glass och frågade om den var god..Ja, sa pappa den är god och frisk smak, men äppelpajen smakade äckligt och han sa att Anita hade bakat en vidrigt äcklig paj och de var inte snällt att av oss att lura honom att äta den. Så började pappa må illa och kräktes och han sa att det var Äppelpajens fel...haha, men de var det ju inte. Mamma sa att nu måste vi sova för hemvården (pallativa) skulle komma och sätta dit dropp i morgonbitti..Ja sa pappa de är nog  bäst det efter den där pajen och så måste de göra en magpumpning också.. Hahaaa.. ja gud så vi skrattat åt honom över den där pajen, pajen som egentligen var lasange.. Hahaaaahahaa..
Hoppas pappa är lika uppåt i morgon som han varit idag, de skulle vara riktigt roligt.

Nu sover både pappa och mamma, de somnade för sisåsdär 30 min sen. Jag kan inte somna, tänker på pappa och min familj där hemma och så ar jag riktigt ont samtidigt känns det ensamt.  Saknar dem där hemma. Fy, detta tar verkligen ner på psyket. Känner mig jättetrött men kan inte koppla av och sover inte bra, vare sig här eller hemma. Svårt att slappna av helt enklet.
Sitter med en polkagris i munnen och tittar på min fina lilla vovve som ligger och sover. Han är go, en liten tröst är han allt. Barnen älskar honom och tjafsar m vem som ska hålla eller gå ut med honom.
Bjuckar på lite bilder av min lilla bebis...

Jag hjälper dig Billy och klipper gräs, jag tar den här blomman..

De säger att jag är jättesöt..

Lillhusse och jag myyyyser...

Vacker tass <3

Hittade en gammal fågelholk.. En rätt så lagom hundkoja för lilla jag..

Börjar bli pumsig..

God Natt!!

Ont

God morgon alla läsare. Har varit uppe eller vaken i alla fall sedan 5.40 pga smärtor. Talar inte om små smärtor utan om hiskliga smärtor. Igår sinade mina smärtstillande tabletter och jag har trappat ner i dem också. Vad som hände var att jag fick riktigt stora smärtor tidigt i morse. Mådde illa så fort jag tog en klunk av kaffe och höll på att kräkas. Nu märker man vad smärtstillande tabletterna hjälper till. Idag blir en dag då jag måste toppa smärtan med tabletter och detta är inte det enklaste. FAN!!

Känner mig förövrigt rätt nere för allt med min älskade far. Min pappa har blivit mycket sämre. Han sover mestadels och har otroliga smärtor. Mina smärtor är en droppe i havet i jämförelse mot pappas. Och jag har inte kunnat träffa min älskade pappa pga att jag är förkyld. Får ju inte utsätta pappa för några basiller alls eftersom han är så känslig mot sådant nu. Älskade mamma är helt slut och här sitter jag och kan inget göra pga av att jag är förkyld. FAAAN!! Har varit förkyld i 1 1/2 vecka nu och de mesta är borta, lite snorig är jag. Undrar om det smittar nu? Vad tror ni? Åhhh, jag måste finnas där hos pappa och mamma NU!!! Allt bara rämnar runtomkring oss och jag känner mig rädd. Kan man kämpa? Hur gör man? Tvåsam, ensam. Jag behöver någon att lita på. Sätter upp små fasader, flyr in i en annan verklighet. Jag håller om mina barn, jag försöker att inte tänka. Jag tar en dag i taget, har ingen aning om hur livet ska bli.

Måttlig rolig dag

Här är livet lite för lugnt just nu. Hela helgen har varit helt kass, mestadels pga smärtor i magen. Har alltså varit mer eller mindre tvungen att inta soffläge.
Idag var jag på Kirurgen och blev inte klokare. Vänta på en magnetröntgen och sen se. I morgon till nästa läkare på gyn.
Julia och jag gick till sjukhuset från parkeringen så får vi syn på en stor råtta . Typ lika stor som en... HÄST. VAD FAN. En Råtta! HÄR! Hallå? På sjukhus, det ska ju vara sterilt o rent.
Därefter åkte jag hem till Laila på en kaffe. Laila var måttligt rolig i dag..NOT!! Mer butter Laila fick man leta efter. Det måste vara vädret! Enda förklaringen.. Men IDAG! Seriöst! När jag var på besök! Haha!!
Idag har jag liksom varit med om en dramatisk undersökning, vart med en butter Laila och nästan sett en häst utanför sjukhuset. Det MÅSTE vara vädret! Eller att jag har ett totalt händelselöst liv för tillfället...

Oj, nästan glömt att nu har jag fått glas nr två i min samling av Carolina Gynnings glas..

Nu kan jag tom få sällskap när lusten faller på att ta ett glas rött. Suck, letar efter en hula hula kjol också.. Vart hittar man smidigast en sådan, utan att behöva åka till Hawaii? Får väl leta efter en i morgon på stan.

Nu ska jag kasta mig i soffan och lusläsa en ny bok.. Tjing!

Bara sjukhus jämt

Kommit hem från Huddinge sjukhus med sonen. Och nu är jag trött faktiskt. Ofta trött nu för tiden, vilket är riktigt jobbigt. Börjar känna mig inlåst också, rastlös som jag är.
Grabbarna kan ju inte göra så mycket. Den första är skadad pga en olycka, den andra är opererad i halsen och har väldigt ont av och till. Tycker de borde ebbas ut nu. Om de är så här på fredag så kommer jag ringa igen o fråga o begära en undersökning så han inte går och bär på en infektion. Allt det här är inte kul, grabbarna blir uttråkade pga att de inte kan eller får göra å mycket mer än att glo på tv, spela spel och äta massor av glass.

Nu tänker jag ligga och läsa o ta det väldigt lugnt. Har ont. I måndags var en riktig bra dag utan smärtor, igår så där, idag är allt tillbaka till ruta ett. Läser man mitt läkarintyg blir man deprimerad.
Citerar lite ur intyget: Successiv förändring av buksmärtorna. Värk i såväl övre som nedre delen av buken. Utstrålande värk mot korsryggen samt mot arcus (har ingen aning om vad arcus betyder, läkarspråk). Kan inte sova, kan inte vila. Uttröttad, utmattad. Knipsmärtor i samband med toalettbesök.
Efter punktering av peritonealcystan i april har ej skett någon förbättring, utan successiv försämring. Med ständiga smärtor buksmärtor längs hela hö sida av buken kan patienten inte alls vila eller utföra något fysiskt jobb alls. Förtvivlad situation. Det finns ingen förbättringsmöjlighet i framtiden. besvären ser mer permanenta ut. Pat har remitteras till MR us och till labbet. Beroende på fyndet ska man eventuellt diskutera med kirurgen om ev laparatomi och adherenslösning. Operationen skulle dock vara med tveksam effekt.
Ja, detta är en del, som jag kan eller vill dela med mig av. Men ni kanske förstår min hopplöshet i den här situationen. Sedan 17 års ålder har jag haft problem och 24 operationer bakom mig. Visst 24 operationer låter som att jag tar i. men det är sant och detta är från när jag var 19 år och då de började operera mig första gången. Förr om åren fanns det uppehåll, det gör det inte nu. Jag lever med smärtor som de klassar som cancersmärtor och får morfintabletter. Morgon och kväll tar jag OxyContin 20 mg och vid akuta smärtor tar jag OxyNorm 20 mg. Blir många gånger ledsen för de verkar inte finnas mer att göra. Läkarna vet inte mer heller. Jag sitter helt enkelt fast..

Nu tar jag en powernap en timme eller två. Ses säkert lite senare, då jag är lite piggare, lite gladare.. Ha en fin dag ni andra i solen..
Love and Respect!!

Elektiska stötar

Sitter och dricker mitt kaffe från Gevalia med mjölk från Arla i min gröna kaffemugg.
Men denna oöverkomliga trötthet.
Anledningen till förvänta blombukett (gärna i plast) är att pga mitt tillstånd
utsöndras en oerhörd smärta av att bara resa sig upp ur sängen på morgonen eftersom min mage skriker. Ja, den SKRIKER. Den tillsammans med några sydliga organ i en helveteskör.
Det pulseras elektriska stötar i magen. Detta är anledningen till att jag biter ihop för att rida ut stormen, och då biter jag bokstavligt talat ihop och vad är resultatet av det? Huvudvärk.
Och vad gör jag då? Dricker kaffe. Och vad händer då? Magkatarr.
Okej nu hårddrar jag det hela ett snäpp men FY FAN VAD DET SUGER BABIANSVETT att må såhär.
Hade ju verkligen behövt städa och röja här hemma och få upp nya bokhyllan, jag bara... måste... lägga mig ner lite och bita i kudden.
Om min läkare inte gör något nu så kommer jag komma efter honom med en lie. MED LIE!

Nämen nu ska jag ta en rundtur ner till stan med Marie, samt gå till apoteket och hämta smärtstillande.

Puss! (ironisk kvitterbetoning på puss)

Fittja Town

Sitter hemma och är sjuuuukt trött... kan knappt hålla mig vaken. Försöker klunka lite kaffe, så jag piggnar till..Har haft 1000 och 1 saker att göra och jag har faktiskt hunnit styra upp saker och ting. Lotta with the framförhållning. Korsochtvärstillhögerochvänsterhelatiden! Har nog fått nån bakterie likt Zhe Schwajnflue och ska till vårdcentralen på måndag. Hela jag är helt upp och ner! Jag är med andra ord sjuk och vad det beror på vet ingen, cystorna bara växer och jag får ont och är jämt trött och benen har blivit svullna samt fötterna. Om det beror på mina hormoner eller vad det beror på vet jag inte. Men just den här svullnaden ska vårdcentralen kolla till så det inte är något farligt. Och sitter inte här och tycker synd om mig själv, men blir givetvis rädd. Rädd är jag förresten över mycket, som min älskade pappa. Han mår inte bra och har smärtor jämt, och då känns mitt problem som mest gnäll. Min pappa är ju allvarligt sjuk med livet som insatts.
Jag och Johanna sa att år 2011 skulle bli det bästa året i våra liv, men de blev tvärtom. Även för henne. Men givetvis är inte allt skit, de finns fina och bra saker som hänt också. Men överlag så är detta år ett riktigt skitår. Faktiskt!!

Gissa vart jag har vart idag? JO I FITTJA! (för den som inte kunde sova inatt pga ovissheten)...

Gissa med vem? Jo med Julia! (bara en parentes)

Och jag är jäkligt anti... anti anti anti Fittja. Men dottern har varit hos en logoped där ett par gånger för att utreda om hon har dyslexi. Idag var sista gången. Skönt, ungen höll ju på att lägga till med något sorts ghettospråk..

Nä nu behöver jag en hotellnatt på något mysigt hotell med bubbel och champange.. Give me..!!

Den här skitungen är för liten för att dricka "Pink Champagne"och framför allt den är MIN!!

Våga inte sno  av"Pink Champagne"!!!

Joråsåatteeehh nu blir de myspys och sänghäng med film från burken..
Sov gott då alla blåbär <3
Nöjda och glada? 
Puss!

Gårdagen

Gårdagen bjöd oss på ännu mera sol. Vilket betyder att folk beger sig ut. Fint väder och Gnesta-dagen betyder massor av glada människor. Vi tog även vi en tripp till Gnesta för att gå på Gnesta marknaden. Men vi gick inte ens halva för jag fick ont och orkar inte springa runt heller, så vi gick och käka på Kolgrillsbaren i stället. Sedan åkte vi hem.
När vi skulle parkera bilen i ett villaområde så fick vi syn på Bambi och två små Bambiungar. Och som tur hade jag kameran till hands.

Bambiiiiii....

 

En Greksallad är inte heller helt fel..

Full house på Gnesta- marknaden.

När vi kom hem tog jag morfin och la mig på soffan ute på altanen och åt "mentos". Trött efter en sömnlös natt och ont så var det rätt skönt att bara ligga där.
Runt 18.00 tiden kom Åsa och Alex ,ed kidsen och vi käkade lite sill med färskpotatis och grillade revbenspjäll. Färskpotatis och sill är verkligen sommarkänsla.

Sill i dill..

Åsas söta Chihuahua.. så jäkla söt liten varelse.

Har bestämt mig, jag kommer skaffa mig en Chihuahua i aug/sep.

Kvällen förflöt med mys framför lägerelden.
Inatt har jag precis som förgående natt sovit lika illa. Magen gör sig påmind hela tiden. Är så trött på det här nu.. Åhh!!
Nu åkte precis grabbarna med sin far iväg för att fiska strömming ute vid Mörkö, Julia är kvar i Gnesta och jag är nu helt själv hemma och det är tyst och lugnt här i några timmar.

Mys vid lägerelden..

Ha en bra dag alla, trots att solen inte är framme idag.. I morgon firar vi Sveriges nationaldag.. tjohoo..

Kärlek och Respekt!