Familjens projektledare säger upp sig av Gunilla Bergensten

Kvinnor - sluta curla för era män!

Det har talats en hel del om att föräldrar curlar för sina barn, men ingenting om hur kvinnor curlar för sina män. Sina barns pappor. Gunilla Bergensten vill sätta fart på debatten och har skrivit en ARG bok som handlar om varför kvinnor blir familjens projektledare och hur man gör när man vill säga upp sig.
Så här skriver hon i inledningen: "Efter att länge ha irriterat mig på att jag fått en roll jag varken bett om eller ens är lämpad för, började jag se mig omkring. Och jag upptäckte att jag inte var ensam. Och när jag började prata om det med andra insåg jag att ämnet inte lämnar någon oberörd. Många, framför allt män, blir provocerade. Men ännu fler, kvinnor då, förstår precis vad jag menar. Det är rätt skönt att veta att man inte är ensam om sin frustration."
Familjens projektledare säger upp sig är en väldigt personlig bok, men den skildrar samtidigt en vardag som de flesta mammor kan känna igen sig i. Gunilla Bergensten beskriver med befriande humor sin kaotiska tillvaro. Hur hon kämpar för att hålla allt i huvudet, ständigt sliten mellan jobb och familj, och hur hon, trots att hon har en "jämställd" man, är ansvarig för familjelogistiken: studiedagar, var galonbyxorna finns, inköp av sandaler, kalasinbjudningar, presentinköp, biljettbokningar, anmälningstider, sommarlovsplanering, barnvaktsbokning, tandläkartider, picknickdagar, luciakronor och så vidare i all oändlighet.
Hon ställer också massor av relevanta frågor. Varför blir kvinnan familjens projektledare? Och varför tycks det alltid ske i samband med barnens födelse? Beror det på att det är något fel på mäns hjärnor? Eller är männen bara lata? Eller lider de helt enkelt av inlärd hjälplöshet?
Det här är en bok för alla kvinnor som älskar sina män - men som är trötta på att vara familjens projektledare. Gunilla Bergensten skriver med frustande ilska, humor och skarpsynthet om något som många "jämställda" kvinnor har skämts över att erkänna. Hon bjuder på massor av igenkännande skratt. Och dessutom har hon en lösning.

Recension: Boken är medryckande, men blir snabbt tjatig. Hon skriver mest om traditionellt kvinnliga ansvarsområden. Typiskt manliga domäner nämns inte eller bagatelliseras. Jag reagerar negativt på hur hon idiotförklarar sin man och skriver nedlåtande om män i största allmänhet. Hon nuddar vid troliga orsaker till varför kvinnor ofta tar på sig för mycket ansvar i hemmet, men avfärdar det tyvärr sen bara som "skitsnack". Det är också en besvikelse att hon inte skriver hur det sen går när familjens projektledare sagt upp sig. Hon erbjuder inga lösningar. Nu blir det mest gnäll. Hon verkar inte tänka tanken att det kanske kan vara något fel i hennes projektledarskap. Jag menar, på vilken arbetsplats skulle man acceptera en projektledare som tar över arbetsuppgifterna och stänger ute andra, för att arbetet ska bli utfört i rätt tid och på rätt sätt? Och sedan dessutom spelar martyr och idiotförklarar sina medarbetare. Hallå! Hon behöver inte säga upp sig. Hon blir nog uppsagd!
Boken får 2 1/2 champagne flaskor utav 5 möjliga utav mig.