Så var det sagt

Jag är så trött på människor som har en IQ på en blomkrukas nivå. 
Jag är alltid idel öra och tillgänglig för människorna i mitt liv. Ni får gärna komma och lätta era små hjärtan, gråta en skvätt.. MEN hur vore det om några av er som skopar era problem över mig kunde tala om någonting annat än detta eviga problem ni har? Ni överöser mig med allt för mycket och jag orkar tyvärr inte. Jag blir deprimerad själv av det här.
Hur vore det om ni någon gång frågade hur en annan mår och lyssna, nångång iallafall?
Ähh skit i samma, de fattar inte ändå!!

Magvärken är crazyfucker av rang idag och om en vecka ska jag göra en jobbig röntken. Det vill jag inte men jag måste och jag får sådan ångest över hela grejjen.
Väntar på att de färgglada tabletterna i alla regnbågens färger ska börja ge smärtlindring så jag får sova sen.

Tänk vad mycket bättre man mår av att ha sina nära och kära hos sig ofta, mycket.
Vänner, familj släktingar... helt ovärderligt! Ni är oumbärliga för mig! Och bara det att vi ska samlas och göra något roligt ihop om nån vecka är så glädjande och anledningen gör mig så glad <3 Kommer bli kungligt tror och hoppas jag. Kungligt!
Och en roadtrip a la girlpower med Johanna i sommar, längtar tills vi bokar resan..
Men en sak i taget.
Allt räknas.
Älskar er allihop!!

Tar min Teddybjörn och kryper ner under täcket nu. I morgon är det jobb och 

det ska trots allt bli rätt skönt. 

OVER AND OOOOUT!