Nåväl. Idag är det fredag.Och jag känner mig helt plötsligt mycket bättre! Jag har inte feber längre och förkylningen ligger i någon slags karantän i svalget; ska jag hosta eller nysa? Eller bara kittla och riva lite längs kanalen? Ja, jag kittlas.
Som ni hör har jag alltså en inre kamp med mitt lilla virusmonster. Där är det ok. Meeeen illamående tar knäcken på mig. Ligger jag plattfall still så går det att leva med det, men så fort jag ställer mig upp så kommer en uppsjö av kraftigt illamående. Nu är jag inne på fjärde dagen och magvärken är den samma som den gången jag åkte in akut och de misstänkte tarmvred. Håller nu på med några droppar som jag febrilt klunkar i mig för att få magen att fungera igen. Käkar primperan mot illamåendet som funkar så där. Kanske vore det bäst att stoppa fingrarna i halsen o få upp allt maginnehåll? Har under morgonen svurit över mitt högra ben som verkligen lägger av i tid och otid, domnar bort vid stillasittande mer än en minut. Jag vet att det kan bero på näringsbrist och att jag inte är speciellt NÄRINGSRIK, men fanders moster... när benet bara viker sig tom i stående läge och man faller ihop på golvet? Det känns inte helt okej.
Sen ska vi inte tala om denna oöverkomliga tröttnad... Jag sover fucking hela tiden. FY FAN VAD DET SUGER BABIANSVETT att må såhär. Var ju verkligen sugen på att åka in till stan och bruncha Ceasarsallad men förlåt, jag bara... måste... lägga mig ner lite och bita i kudden. Det är väl bara bita ihop och rida ut stormen.
5 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar