En eloge till syrran

Idag på vårdcentralen fick jag innan jag skulle in till läkaren träffa en sjuksköterska. Hon ville titta i min mun och om jag ska beskriva det milt, så är det som en slemmig blockad som byggts av bävrar... och de bävrarna som bunkrade upp första lasset har inte avlidit än utan försöker fortfarande ta sig upp. Kort sagt, slemmigt och rivande. Jag kan inte andas. Inte helt otippat luktar det inte rosor i munnen och hon stoppar in stickor och har sig och strålar när hon säger.

- Du är en riktig drömpatient!

Tack! Jag förstår ju att hon var tvungen att hålla masken och jag kunde ana en liten skiftning i hennes tidigare så solariebruna ansikte som lutade mer åt det gröna hållet. Tänk att behöva göra det 43 gånger om dagen.

Var ett virus och vila gäller. Fick även e remiss för min mage. Men det jag lider fan mest av är illamåeendet är inne på tredje dagen nu.

Jag insåg att kommande helg inte innebär galen fest för min del utan snarare Idol (eller har det slutat?).

Fast å andra sidan krävs ju litervis med alkohol för att orka ta sig i genom det där programet.

Nu känner jag mig som världens ynkligaste, blekaste, spädaste människa. Och ni vet ju vad det betyder?

G L A S S...