Funderare

Det finns stunder, helst på nätterna, då saker och ting kommer upp till ytan. Förstår inte hur sjukt komplex hjärnan egentligen är.. tänk er - något som sätter spår och ger men för livet kan "glömmas bort" och sen av en händelse "plockas fram" igen.

Jag har alltid fått vara starka starka Lotta. Jämt...i hela mitt liv har jag fått agera stor och stark.

I familjen, släkten, hos vännerna...
Men det är JAG och det är OKEJ. Jag är stark. Men ibland kan det blir för mycket för mig med.
Just nu skulle jag med vilja ha ett jäkla mysmongo.
För det är verkligen så att en kram eller dylikt betyder så himla mycket mer än alla ord i världen.

Ord har jag själv, i mitt huvud. Jag behöver känna att jag inte är så förbannat jäkla ensam.
Ensam bland alla mina älskade nära och kära.

"Men du är ju jämt så glad och fräsch, så det är väldigt svårt för folk att se att du egentligen kanske inte känner så".

Sant.

Inte så att jag är deppig, nääj!!
Men ni vet... det finns stunder då allt kommer över en.
Man funderar för mycket och sanningarna som slår en är inte alltid av positiv karaktär.
Det blir lite för mycket av allting och alldeles för lite av allting.
Någon som förstår vad jag dillar om?
Jag tror det är bäst att jag slutar upp med mitt " natt/trött/ hunger och dela med sig av det alldeles för mycket"-snurr nu innan det går överstyr.

Men sånt är så jäkla svårt att prata om. För ingen förstår.

Ta hand om er.

PS: Kommer du inte inlänkad till dagens/senaste inlägg och vill trycka på "Gilla Knappen" så gå till mitt bloggarkiv på höger sida i bloggen. Tryck på senaste inlägget så vips så har du Gilla knappen längst ner i inlägget. Det är a tryck till!!

GOD NATT!!