Bara sjukhus jämt

Kommit hem från Huddinge sjukhus med sonen. Och nu är jag trött faktiskt. Ofta trött nu för tiden, vilket är riktigt jobbigt. Börjar känna mig inlåst också, rastlös som jag är.
Grabbarna kan ju inte göra så mycket. Den första är skadad pga en olycka, den andra är opererad i halsen och har väldigt ont av och till. Tycker de borde ebbas ut nu. Om de är så här på fredag så kommer jag ringa igen o fråga o begära en undersökning så han inte går och bär på en infektion. Allt det här är inte kul, grabbarna blir uttråkade pga att de inte kan eller får göra å mycket mer än att glo på tv, spela spel och äta massor av glass.

Nu tänker jag ligga och läsa o ta det väldigt lugnt. Har ont. I måndags var en riktig bra dag utan smärtor, igår så där, idag är allt tillbaka till ruta ett. Läser man mitt läkarintyg blir man deprimerad.
Citerar lite ur intyget: Successiv förändring av buksmärtorna. Värk i såväl övre som nedre delen av buken. Utstrålande värk mot korsryggen samt mot arcus (har ingen aning om vad arcus betyder, läkarspråk). Kan inte sova, kan inte vila. Uttröttad, utmattad. Knipsmärtor i samband med toalettbesök.
Efter punktering av peritonealcystan i april har ej skett någon förbättring, utan successiv försämring. Med ständiga smärtor buksmärtor längs hela hö sida av buken kan patienten inte alls vila eller utföra något fysiskt jobb alls. Förtvivlad situation. Det finns ingen förbättringsmöjlighet i framtiden. besvären ser mer permanenta ut. Pat har remitteras till MR us och till labbet. Beroende på fyndet ska man eventuellt diskutera med kirurgen om ev laparatomi och adherenslösning. Operationen skulle dock vara med tveksam effekt.
Ja, detta är en del, som jag kan eller vill dela med mig av. Men ni kanske förstår min hopplöshet i den här situationen. Sedan 17 års ålder har jag haft problem och 24 operationer bakom mig. Visst 24 operationer låter som att jag tar i. men det är sant och detta är från när jag var 19 år och då de började operera mig första gången. Förr om åren fanns det uppehåll, det gör det inte nu. Jag lever med smärtor som de klassar som cancersmärtor och får morfintabletter. Morgon och kväll tar jag OxyContin 20 mg och vid akuta smärtor tar jag OxyNorm 20 mg. Blir många gånger ledsen för de verkar inte finnas mer att göra. Läkarna vet inte mer heller. Jag sitter helt enkelt fast..

Nu tar jag en powernap en timme eller två. Ses säkert lite senare, då jag är lite piggare, lite gladare.. Ha en fin dag ni andra i solen..
Love and Respect!!