Smärtor i natten..

Fan smärtorna tar död på mig!! Klockan är 03:10. Och jag är trött men smärtorna lever rövare.
Nej, de är ingen vidare natt. För det här är inget vidare liv.
Det här är ingen tillvaro för någon i min ålder. Det här är inte vad någon borde behöva göra.
Jag bad aldrig om att få vara med om det här. Därför är det orättvist. För även om de är 25 bukoperationer bakom mig, så fortsätter kampen. Ingen vet om de kommer en 26:e op. Den sista var svår, både för doktorerna och mig på intensiven i 2 läskiga dygn.
Och det ända jag vill göra är att somna om, drömma mig förbi dessa dagar då de enda som finns är en vibrerande längtan som vill dra upp min knutna näve ur fickan för att slå den genom fönsterrutan.
Nuförtiden vaknar jag med tanken "fan, inte en ny dag." För jag vet vad den innebär. Och den här natten och hela dagen i morgon/några timmar är inget undantag. Det blir en ny dag med smärtor, av att ta mediciner som får mig att kväljas. En ny dag av magont och utmattning. En ny dag då jag kommer somna efter kaffemuggarna X2.
De blir en ny dag av längtan. Ännu en dag då jag knyter näven i fickan.

04:02 smärtorna är kvar. En kaffe till och tar en insomningstablett till.
Jag låter tårarna rinna, de är ingen som ser mig ändå för de sover, och jag låter dem få sova. Min älskade familj!!!
Nallen pappa gav mig vid en utav mina operationer.tröstar mig för natten.. Den är här hos mig, nallen vid namn "Gerte-Grynet". Undra om det inte var Alexsandra som gav sin morfar de namnet när hon var runt 4-5 år gammal.
04:38 och sista klunken på kaffet är urdrucken.. En extra insomningstablett är tagen. Sitter på altan och tar en cigg, och krypa ner i soffan, så jag inte stör min älskling som måste jobba i morgon. Jag vet att jag får väcka honom.. Jag vet att han håller om mig, jag vet att han klappar mig på huvudet så kärleksfullt som ingen annan kan göra. Blir lugn av det..
-4 grader är de ute också