Så less på detta

Ett litet aggresivt inlägg kommer här pga att jag är helt fucking jävla slut, arg och nedstämd över att plågas av dessa operationer och så blir det aldrig bra i slutändan i varje fall. Opererades den 7 okt och kan finna mig i att läkning tar sin tid. Men nu ska det väl för i helvete vara läkt!!
Nä, vad händer då jo jag har sådana kramper så att jag inte kan sova om nätterna. Jag är fan inte den som klagar mer än nödvändigt. Men nu gör jag det för jag pallar fan inte längre.
Får ingen sömn som vanligt folk, jag får avstå från det ena än det andra.
Dagarna går åt till att ligga stilla i soffan när det är som värst. De krampar, gör ont och så denna makalösa trötthet. Idag var jag så nere och ledsen pga att jag kände mig som världens sämsta mamma vid sådana här tillfällen. Men min söta Marcuz han tröstade mig och tyckte inte alls så. Han tycker jag gör mycket för dem och jag är världens bästa mamma. Gissa om det värmde. Så idag har min dag varit helt skit.. Är så makalöst trött på allt just nu.
Nu tänker jag kura ihop mig i soffa igen och göra det jag gör när dagarna är som värst.

Ingen riktigt hajjar heller när man har magsmärtor i den grad jag har.. Känns liksom ingen ide att försöka prata om det heller.
I bland är livet rent ut sagt skit!!