Deppig jul

Här kommer ett inlägg utöver det vanliga. Idag skulle jag kunna skjuta mig själv i foten utan att det gjorde mig det minsta. Jag skulle kunna ta varenda en som ens nämner JUL i en viskning, jag skulle kunna kasta sten på alla som är muntra och frågar om hur jag mår och jag skulle kunna strypa varenda brud som pratar om kärleksdrabbel, barn, mode och shopping.

Jag tror jag är deprimerad. Allt bottnar i min pappas bortgång och julen står vid tröskeln. Såklart. Det är sjukt mycket att göra, köpa julklappar för jag har bara köpt en enda, behövs städas också, fixa en gran mm mm... Tittar man på månadsplaneringen det känns den här julen helt körd. Svart på vitt alltså. Jag måste göra allt själv och jag behöver fan hjälp och det är! NU! NU! NU! Det är det enda jag tänker är att jag helst av allt vill slippa den där förbannade julen. Ja, ni hörde rätt.. Jag som älskar hela december månad, från första advent då de ska pyntas. Men nu är hela julfeelingen som bortblåst.
Men det är inte bara mängden av vad som måste göras som påverkar mig så mycket, det hade jag mer eller mindre räknat med. Utan det är situationen. Vad som händer precis nu och vad som nyss hänt.

Jag kommer ingenstans. Jag står bara still. Det är mycket som jag vill få klart idag! Sju dagar kvar till jul som ger mig skuldkänslor för precis allt jag gör. Jag har inte ens handlat julklappar och städat klart än och jag känner mig skyldig om jag inte slavar för familjens välmående.
Nog om julen!!

Sovit förbannat dåligt inatt och kom inte i säng föräns kl sex i morse.
Klockan nio ringde mamma som bestämt och jag var mer eller mindre halvdöd. Bad henne ringa en timme senare, men jag hade hunnit upp för min "Nettan" var i mina hemtrakter och var sugen på mina lussekatter jag utlovat. Så runt tio var hon här. Hon hade varit och tränat voffsingen "Gary" i detta snörusk. Det är faktiskt inte var dag som man träffar på den bruttan. Efter våran lussebullsfrukost och lite skitsnack så åkte hon vidare och jag satte igång att göra en blomgrupp till mormor och morfar.

Sedan var det dags att åka iväg och hämta mamma och köra henne till Gnesta. Hon ska nämnligen sova kvar hos mormor och morfar ett par dagar. Tycker de känns bra att hon gör det så hon får lite sällskap och även mormor o morfar får sällskap och lite hjälp. Min kära morfar och min kära mormor börjar bli riktigt gamla nu. Det tänker jag väldigt mycket på också att dom är så pass gamla att de faktiskt kan gå bort från oss.. Sedan är min farbror Crister cancersjuk och börjar bli sjukare nu han med. Tankarna vandrar till honom också. Han börjar med strålning igen nu. Operation går inte att göra en gång till och jag lider med honom också.

Sen har de varit de vanliga, äta och sovit en skvätt, druckit glögg och tittat på 2 filmer.

Sedan är Trassel dålig efter sin vaccination. I morgon måste jag fan ha tag på vetrinären. Detta är inte ok längre. Tror han behöver antibiotika. Min lilla bebis. det gör så ont i hjärtat på  en själv.

Min bebis <3