Saknaden är stor

Imorgon är det ett år sedan Pappa lämnade oss. Jag minns den här kvällen som om det vore igår. Sista kvällen min pappa fanns, men låg i koma/dvala.
Jag kan inte riktigt fatta men de har gått ett år, ett år? tiden måste ha stått stilla för de känns inte alls som ett år.
Pappa Pappa, min älskade Pappa. Har du hittat en finare plats, utan smärta, bara lugn och ro.
Nu vet jag att jag kan vara trygg när min dag kommer. Jag kommer att få träffade den finaste själen av alla. Min Pappa, jag saknar dig så otroligt mycket. Så halv man känner sig utan pappas råd, närhet och stora omtanke.
I morgon kommer jag, mamma och Alexsandra till din gravplats och smyckar med blomster.
Saknar dig så det gör ont finaste Pappa....

 Det är som en kniv som vrider om i mitt bröst.
Jag får ingen luft, tårarna forsar och snoret rinner.
Jag ställer mig frågan, -Hur ska jag överleva? - Hur många år måste jag leva till jag får träffa dig igen.
Det gör så ONT, så ont som ingen annan kan förstå. Ingen som inte förlorat sin pappa.
Smärtan är nästan helt olidlig och man undra många gånger om det verkligen är sant.
Det här skulle inte kunna vara sant. Det är bara en lögn.
Jag vill ha tillbaka dig!!! Vill ha dig i mitt knät. stryka dig över ryggen och känna din doft.
Men jag får inte det, ALDRIG mer!
Bara på grund av det där dom kallar CANCER.....så fult och så vidrigt att det inte går att beskriva.
Denna hemska sak som bet sig fast i dig MIN pappa, som vägrade att lämna din underbara kropp.
Jag skulle kunna ge mitt liv för att få detta monster att förintas från denna jord. Ingen absolut Ingen ska behöva dö för detta.
Gå igenom helvete för att kanske, eventuellt få ett friskt liv. Pumpa sin kropp full med gifter och behandlingar för detta helvete.
Inte ens då får du garantier för livet, nej då räknas livet i procent.....Det är helt absurt.
Och vi som lämnas kvar här....hur är det tänkt att vi ska leva vårt liv? Finns det någon instruktionsbok till det?
En instruktionsbok där man följer varje kapitel till ett liv för överlevande. En bok som vi kan kalla "överlevnadsbok för trasiga hjärtan".
Vissa dagar kan man hoppa över kapitel, ibland behöver man inte ens öppna boken. Livet fungerar. Andra dagar måste man lusläsa varje textrad. Följa instruktionerna till punkt och pricka för att inte falla över kanten.
Cancer tar inte bara liv den gör att vi överlevare är halva människor. Cancern tog en del av oss också. Den är är girig och vill bara ha mer och mer.

Min ängel i universum, du ska veta att min längtan är stor så stor. Det går inte en dag utan att du finns i mina tankar. Ibland som en stor sol och ett underbart klingande skratt. Ibland som en sjuk liten fågelunge mellan vita lakan.
Inget är sig likt här längre och kommer aldrig bli heller.
Du har lämnat ett stort tomrum efter dig och jag ber dig att hämta mig när min tid på denna jord är över. Då ska vi skratta tillsammans, kramas och bara vara du och jag.
 
Tills dess men älskade pappa så lovar jag dig att försöka inte behöva titta i instruktionsboken alltför ofta, men ibland är det omöjligt att låta bli.......