Orättvist

Ligger faktiskt på soffan och har feber pga infektion igen..
Jag vet inte men jag börjar tappa gnistan helt. De olyckliga och orättvisa är faktiskt att våran familj drabbas av sjukdomar och för många dödsfall.

Jag kan gå till mig själv, sedan 17 års ålder fick jag min första operation som snabbt följdes med en till samma månad. Detta var i Nyköping och stora cystor plockades bort.. De var här allt startade!

Idag 25 operationer bakom mig är jag sjukare än någonsin. Varför? Varför fick jag Endometrios och vidare till Adenmyos? Bortopererade äggstockar, äggledare och de bitvis. Livmoder borttagen också, även blindtarmen. Inte blev jag frisk, nä de fortsatte sig upp mot tarmarna och cystor placerade sig där. Avkapad tarmen och nu sitter jag här med IBS också. Fallet är inte klart där heller. Polyper med celler i och nu ska de ge sig på tunntarmen. Hormonella fel i kroppen och immunförsvar börjar ta stryk. Detta är bara en liten del av de hela..Krymper ihop i soffan och gråter, ja jag är så töntig att jag gråter över hur livet blev.

Inte nog så, så har 5 stycken nära och kära gått bort. Hur är de möjligt? Varför drabbas vi av dessa dödsfall av cancer och så? Och jag saknar pappa så, min starka pappa som alltid stod tryggt där och såg till att jag mådde bra. Du kommer aldrig mer igen. Den finaste och tryggaste person tog cancern ifrån mig..
Blir sjuk i all sorg jag gått igenom på så kort tid.

Min andre stora stöttepelare försvann in i sin sjukdom Diabetes.. Efter 6månaders tjat fick jag honom till VC och därifrån fick jag köra honom till sjukhus.
De börjades med tabletter för att övergå till sprutor. Inte inser han sig själv som sjuk. Äter rätt, motion står inte på schemat. Elakare och elakare blev han, mot omgivningen. De största smällarna fick jag ta.. Tillslut tog jag själv kontakt med diabetes sköterskan och de visar sig att han inte tar den långtidsvärkande sprutan rätt. Nu har jag lagt den och han är mycket lugnare. Där kan jag bli förbannad hur läkarvården egentligen är skit! De har aldrig visat honom hur han ska lägga sprutorna.. Helt sjukt!
I med allt detta har jag blivit sjukare och mår sämre pga hur de var.. Hur orolig han gjort mig, hur dum han varit.. Sagt och gjort utan att märka det själv!

Ibland bara känner jag att jag bara kan försvinna.. Orken, lusten, smärtorna, infektionerna, hormonerna och alla jag förlorat, och samtidigt ska jag vara stark och orka andra vardagliga sysslor mm.. Jag drunknar snart!!
Jag längtar till den dagen då allt vänder.. Jag har inte råd med mer skit i vårt liv.. Nu måste det väl ändå vända, eller hur?