Luftslottet som sprängdes

Vi var på nån Turkisk restaurang med lovely mat..

Sedan fick jag ÄNTLIGEN se "Luftslottet som sprängdes". Och på riktigt... jag skojar inte när jag säger att jag är kär i Noomi.

Jag vet att andra tycka jag är sjukt trött på mitt eviga tjat, men vad fasen ska jag göra då?! VA VA VA??

Alltså.... jag lipar bara av att tänka på det. :(

Det känns så fint och äkta. Någon med så mycket problem, spärrar, känslomässiga problem och rädsla tillslut låter en man komma henne nära.

Fast han är fortfarande långt ifrån och det finns säkert många som stört sig på det i filmen...

att dom inte ses förrän på slutet. Men dom är nära...

han är ju där hela tiden, även om han inte är där kroppsligt.

För henne är det med all säkerhet ett stort steg.

Tack för en helmysig kväll!!