tisdag 29 december 2009

Det ÄR fan en sjuk värld vi lever i.

Trött är jag! Ruggigt trött idag. Både i kroppen och i huvudet.
Hela dagen har jag varit med pappa på Huddinge Sjukhus. Det här är tufft.
Riktigt tufft, riktigt jävla tufft..
Någon man älskar, någon som man alltid haft vid sin sida hela sitt liv,
någon som har gett en liv.. Att se hans rädsla i ögonen, sorgen och förtvivlan
är bland det svåraste man kan uppleva som anhörig.
Tillslut märker man att alla ord blir så överflödiga.
Hemskt var det när vi lämnade sjukhuset, se pappas ögon tåras. Fy fan, jag ville bara ta med honom hem igen.
Älskade älskade pappa..


Min son Billy har ramlat och gjort illa sin fot, han kunde inte gå eller stödja sig på foten.
Reijo var in med grabben till sjukhus och det var ingen brytning eller spricka. En hård smäll helt enkelt. Men de hade hittat något annat på röntken bilderna som kan vara en cysta eller en gammal skada?
Nu ska min son få komma till ortopeden och en magnetröntken..
Jag vet inte men jag börjar känna en enorm maktlöshet nu.. Vad FAN händer? Why?
Åhh, hur mycket orkar en man innan man brakar ihop helt? Undrar bara?

Här är en röntkenbild på Billys ben.. Man ser den skuggande fläcken på själva benet. Underligt!!



Skjut inte upp något, gör saker som får dig att växa som person, umgås med människor som får dig att må bra och SKYNDA ATT ÄLSKA!

2 kommentarer:

  1. Blir helt mållös när jag läser vännen :(. Hur jävla mycket ska ni behöva ta egentligen? Kan förmodligen inte säga mycket som tröstar men vill bara att du ska veta att jag finns när du vill prata.. Kramar <3

    Marie

    SvaraRadera
  2. Det här är ju bara för mycket, såå overkligt alltihop..kl.är 3.oo och jag sitter här och tankarna bara snurrar..Vi får verkligen hoppas att det är en gammal skada som de upptäckt på pojken..Barn far ju runt som skållade troll, så det kan ju mycket väl vara det. Skulle bara vilja krama om er och säga; det är bara en ond dröm vi haft, men nej det är så grymt, så skoningslöst..Skönt att pappa fick lugnande tabletter, det kändes bättre då tyckte han. Och samtalet med läkare o sköterskor gjorde honom mycket lugnare..Han ringde igår kväll och vi talade om allt möjligt, bl.a, att han o mamma brukade ta en tur till Grisslehamn, sedan båten till Åland där de käkade gott och handlade vid den här tiden på året. Det får bli lite längre fram istället,menade han. Då ska vi följa med bestämde vi. Sedan blev det snack om bilvärmare och lite sånt..det lät mera positivt och lungt. Jag sa att jag lägger telefonen vid sängen,så det är bara att ringa när som helst i natt, om du behöver prata lite. Han har inte ringt än, så han sussar nog gott på sömnpillret han skulle få. Han hade bekantat sig med de andra på avd. Det skingrar tankarna lite.. Vi avslutade samtalet med att vi ses snart igen...För det gör vi, och det kommer gå bra !!! Ni finns i mina tankar ständigt..Många kramar från faster o farbror..

    SvaraRadera