Leva för att leva...

I morgon är det dax för pappa att läggas in på Huddinge Sjukhus
och operationen blir på onsdag morgon och kommer ta 7 timmar..
Hoppats på det bästa hela tiden nu, visst har farhågorna spökat i bakhuvudet konstant.
Sen finns det självklart inga garantier för en felfri framtid, det finns det aldrig.
Men man ska leva så länge man kan. Leva för att leva, inte hålla sig vid liv.
Våga chansa och våga misslyckas. Hela livet är en enda lång resa, men det är ju aldrig slutdestinationen i sig som är målet, utan vägen dit.

Alla bearbetar nederlag i livet på olika sätt. Jag väljer mina egna vägar att gå...
och det är självklart inte så att alla alltid kommer tycka det är det bästa,
varken för mig eller någon annan. Men jag måste sköta det på mitt sätt NÄR det kommer till händelser som påverkar mig markant.
Och jag är även ateist.
Tror inte på någon Gud, men jag tror på en himmelens massa annat.
Men det ska jag inte gå in på nu.
Och med det sagt...
Större delen av jordens befolkning förlitar sig på högre makter,
sätter sin tro till gudarna och ber.
Ber ber ber.
I krisiga situationer och under träliga perioder under
deras liv är det tilltro och tilltro som gäller.
Tilltro till gud.
Det kanske är tröstande och tryggt, vad vet jag.
Men jag har faktiskt någon...
Ingen gud eller så..
utan den absolut mest genuina och snälla människa
som nånsin gått omkring på tellus.
Du vet vem du är min kära vän <3

Glöm aldrig att ha mycket kvalitetstid med dina nära och kära.

Mycket att skriva, men är alldeles för trött. Får bli senare. I morgon eller så.
God Natt!!