Vilka är de riktiga vännerna?

Det känns som man balanserar mellan himmel och helvete och ibland rider vi på lyckorusvågen ett tag, inte länge, för sedan blir det platt fall... än en gång.
Ibland är livet så förbannat jävligt och nu är de jävligare än någonsin. Och jag kan inte tacka er nog mina vänner för att ni finns där och lyssnar, bara pratar om vardagliga saker el om allt och ingenting, de behöver inte vara så mycket.Men jag vet att ni finns där. Det finns vänner som stigit fram som jag inte trodde skulle finnas vid en sådan kris som hela våran familj har hamnat i.
Åh. Sedan försvann tydligen nån/några vän/vänner för de kanske tror att jag har loppor eller är en rabiessmittad hund från Rumänien. Och neka inte för tro mig, JAG vet att ni VET.
Men ni är så motsägelsefulla och lättlästa hela högen - så fort man inte visar sig stark, glad och lyssnar på era små problem längre, då får ni någon lätt panikångest. Men när ni väl hör av er så skippa den där onödiga kommentaren, jag ville inte störa, har jobbat så mycket, har varit så mycket med de ena än det andra.. bla bla blaaa! Och neka inte för tro mig, JAG vet. Vem myntade uttrycket "bra vänner"?
Det finns inget värre än tystnaden från dem man tycker om.

Jag är en vän
och som en vän ger jag samtliga som känner sig berörda
fingret.
Och den enda anledningen till att jag tillägnar detta till er,
är för att jag tycker om er.
Men skärp er.