Det vore verkligen nåt..

Varför kan inte alla människor få må bra?
Det hade vart nåt...
Det hade verkligen vart nåt...

Har inte kunnat sova någonting alls i natt. Klockan 04.00 började iallafall de smärtstillande medicinerna hjälpa något mot smärtorna. Har slarvat reält med värktabletterna eftersom jag orkar inte ligga i en flummig dimma hela tiden. Men när jag struntar i värkmedicinerna så blir det tufft att toppa smärtorna så ingenting är bra hur man än gör..*grrr*
Men när jag försökte sova så är det tyst, mörkt och då börjar alla dessa tankar snurra runt i skallen på en och då går det inte att sova heller.
Jag tänker på mina älskade föräldrar, hur ska man hjälpa dem på bästa möjliga sätt?
Min älskade pappa som ligger där på sjukhuset och är ledsen och fruktansvärt rädd och orolig. Skulle vilja vara med honom där på sjukhuset och bara hålla om honom och klappa honom på kinden och dra en hand genom håret och ge en puss på pannan då och då. Kanske inte säga så mycket utan bara få vara där hos honom. Pappa pappa vad jag älskar dig så oändligt mycket..PAPPA:
Mamma, mamma dig tänker jag också så mycket på, hur tufft du verkligen har det. Det är inte lätt alls för dig, du står ju närmast pappa, du lever ju med honom och får ta alla känslostormar. Det är inte lätt och du mår verkligen inte bra. Igår öppna du ditt hjärta för mig älskade mamma, älskade älskade mamma. Jag finns här för dig, det vet du, natt som dag. Jag ber till er alla nära och kära "GLÖM INTE BORT MIN MAMMA" Hon mår verkligen inte bra, hon gör det inte alls.. Tårarna rullar här nu och jag kan inte skriva mer och måste också göra mig i ordning för att hämta mamma och så ska vi åka till pappa på sjukhuset nu.

Förlåt men jag var tvungen att skriva av mig lite. Är bara så trött både psykiskt och fysiskt just nu.

Kram på er kära som stöttar, ni är helt underbara och det betyder så otroligt mycket.
Tack för ni finns <3