Vem vågar tro på ett barn? : Södertäljeflickan och verkligheten

Ska jag berätta en hemsk sak? Jag var älskarinna åt min pappa. Det berättar flickan, av media kallad Södertäljeflickan, i Vem vågar tro på ett barn?
Här möts den anklagade och dömde, och numera avlidne, faderns dagboksanteckningar med den drabbade flickans berättelse. Här möts de öga mot öga i rätten, här avslöjas en ofattbar brist i de vuxnas förmåga att ta ett barns berättelse på allvar, att våga tro på ord så fasansfulla att något sådant kan ingen människa ha varit med om.
Men det har Södertälje-flickan varit med om. Och om det har hon berättat för sin fostermamma Birgitta Allmo som är bokens författare. Vem vågar tro på ett barn? är byggd av ett omfattande material av officiella och inofficiella dokument och de drabbades berättelse.
Vad gör det osannolika sannolikt? Hur är det möjligt att tro på ett barn som berättar om sadistiska sexuella övergrepp, om människor som utnyttjar barn från andra länder, barn som tas hit för att utsättas för det grövsta av övergrepp. Vem kan tro på en sådan berättelse? Vem vågar tro på ett barn?

Vem vågar tro på ett barn? är en skakande dokumentär om ett av vårt lands mest omskrivna fall av sexuella övergrepp mot barn.


Recension: Boken innehåller 455 sidor av mestadels fakta från rättegångar, socialen mm. Vi som bor i Södertälje känner igen den här historien om den här flickan som blev utsatt av sin pappa. Läs den, men boken finns tyvärr inte att få tag på ute i bokhandeln.
Jag ger boken fyra av fem champangeflaskor: