Hur patetisk är inte jag?

Kunde gjort sjukt mycket kul i helgen.
Men icke.
IIIICKEEEEEE!
Sitter och ugglar bort en hel sommar.
En sommar som aldrig kommer komma tillbaka.
Tur att man har en sjö av böcker att plöja igenom iallafall.
Fler i världen som är lika ynkliga som jag i sommar?

Ne men seriöst.

Ni som åkt i väg på semester - hoppas ni har SJUKT kul!
Glöm inte luvan. Sov skyddat.
Ni som är ute och svirar i Telgeyeah:
Ja - ha det bra ni med.
Och alla ni andra med.

Förlåt för att jag är tråkig och tråkig och tråkig.
Men jag har en mage som bråkar med mig just nu.
Hoppas det blir lite bättre nästa vecka :)



Har inte sovit en blund inatt, somna runt 8.00 tiden på morgonen och vakna av telefonen vid 12.00.
Jag har sååå ont i magen. Legat och vridit och vänt mig som en ål i magsmärtor. Förbannat jävla jobbigt.
Får gå upp med tuppen i morgon och se om min läkare finns på sjukhuset och hoppas han kan ta emot mig.

Aaah, idag har jag varit lite allmänt modfälld!
Jag brukar inte vara deppig av mig.
OK, nu ljög jag.
Men jag brukar aldrig vara det bland folk.
Jag har mina skeden då jag är lite låg. Men det är jag som ser det. Ingen annan.
Att vara sårbar är något jag undviker som pesten.
Det grundar sig mest på pappas lidande, magen och medicinerna hjälper nog till en hel del också.
Känslan finns där.
Och på grund av den har jag fegat ur så jäkla mycket vissa gånger.
Modig, oblyg, sugen på allt som är nytt - javisst!
Men inte alltid. Långt ifrån alltid.
Vill inte gå in på det för ingående.
Men tom.
Ungefär så.
Tom.
Sorgsen.
Under isen.
Dålig, ont och låst (pga magen).

Jag som har knallat runt på mina små gosiga rosa hur länge som helst.
Men så kom smärtorna med råge igen.
Som ett hårt slag i ansiktet.
Jag som hoppades så på medicineringen skulle fungera.

Det är stunder som denna som mina barn betyder allra mest.


Ibland...
Ibland en längre tid, ibland en hel dag, ibland en timme, ibland några minuter...
Ibland kommer allt på en gång.
Ibland. Inte ofta. Men ibland.

Jag måste lära mig att prata om sådant som tynger mig.
Lika mycket som folk alltid tyr sig till mig.
Hur gör man?

Men när allt kommer omkring, är det bara ibland.

Och jag har nog lärt mig att orka med mig själv, stunder som denna.

(sorry Natt, men jag måste försöka sova nu!)