Jag lever

Tänkte bara skicka en virtuell röksignal och meddela att jag lever. Har bara lite mycket annat just nu som gör bloggen lidande. Plötsligt upplever jag att jag har lite ont om tid?!? Jag, som ändå inte gör något särskilt? Äh, jag vet var den känslan kommer ifrån. Sjukdom, trötthet, hormonfall och sorg. Har haft en jobbig period då jag känt att jag kraschat totalt. Men nu gäller det att resa sig.

Är förövrigt besviken på någon i min närhet, en person som varit fin och snäll klampade i klaveret för ett tag sedan och det har utbrytit ett mindre krig. Känner mig arg, ledsen och framförallt lurad och blåst över situationen.. Tänker jag på det och då blir jag så trött, misstänksam och less. Varför? Ett förlåt kanske inte räcker, däremot bevis, vi borde tala om det!! Känns som den yttersta gränsen börjar bli nådd. Ett SMS räcker inte, jag vill ha svart på vitt!!

Först Februari börjar jag min stenhårda träning och bantning på 4-5 kg, ja sånt är livet. Mår inte bra när de små extra kilona börjar komma. Men det är en av mina riktlinjer..

Enjoy!