Konsten att spela död.

Har suttit och tryckt i mig choklad och kaffe men jag är i dagsläget immun mot allt vad som heter vakna. Känner att det inte finns något hopp om att jag mirakulöst skulle bli pigg idag heller.

Inatt hände en ganska läskig grej, när jag faktiskt sov.

Hade faktiskt sovit en ganska halvkass remsömn i 2 timmar då jag hör världens rassel och en SMÄLL. Sväljer min strupe och blir med ens kallsvettig och vad jag tror klarvaken.

Befinner mig någonstans mellan ett Salvador Dali - limbo och en mycket förvirrad verklighet.

Allt är upp och ner i mitt paralella universum. Jag är övertygad om att någon står i min hall och ska döda mig.

Vad gör jag? Inget vapen i nattduksbordet (har inga lådor i nattduksbordet) och det hårdaste jag har nära mig är en prynadskudde. Jag ligger således blickstilla i vad som känns en evighet. Förmodligen är det bara några minuter, men ändå... man kan känna sig pinsammare för mindre. Vadd fan var min plan? Spela död om det faktiskt skulle vara någon där? Jag har nog aldrig varit mer levande - mer förvirrad - då hjärtat slog sönder min bröstkorg. Den intensiva tanken var ju att slåss som en karl, men lat som jag är valde jag som sagt att spela död.

Jag är så jävla dum. Det kom jag ju på när jag väl var vaken för visst fan stog det inte en mördare i min hall och tryckte mot badrumsdörren, som jag klipskt räknat ut. Och hade jag inte hört en av sönerna som varit uppe på toaletten?

Det var ett mycket bryskt uppvaknande iallafall. Om mina barn bara visste vad de gör mot en stackars mammas nerver - som har nerver som en 80 åring dessutom.

Hoppas på god nattsömn utan spöken inatt.. sov gott..