Flyget mot Bangkok lyfter..

... Utan mig!!! *ögonen tåras* Jag är lite low just nu och tänkte spy galla här. Om det vore fysiskt möjligt skulle jag klättra på väggarna, jag skulle vilja gå ut och skrika likt Ronja och Birk.. den psykiska härdsmältan är så overklig vissa stunder att man skulle önska att det räckte med ett nyp i armen och att man skulle vakna upp ur den febersvettiga dvalan, bli uppryckt från bassängens botten. Och bara andas frisk luft, ej ångestladdad luft.
Kan man lära sig justera sina tankar? Om jag KUNDE så skulle jag i alla fall vilja fixa någon form av blockad i hjärnan, så jag slapp tänka på allt skit just nu.
Einstein och Freud, återuppstå, slå ihop era kloka huvuden och koka ihop nån formel och nåt skitsnack som övertygar mig att denna operation ska vara den sista. Och att mina nära och kära bara kan få vara friska..

Är så dystert när det var 8 förväntansfulla dagar kvar tills vi reser till Thailand Hua Hin.
Klockan 11.30 idag försvann den resan och i stället fick jag en vårdplan i handen och fylla i en massa papper. På tisdag ska jag träffa narkosläkaren..
Hatar min mage stunder som dessa, den bara förstör.

Nu börjar kampen en gång till..