Ooh sjukt tråkigt!

Kompisarna är ute i dimman och svirar och jag sitter här i vad som för tillfället känns som Sveriges största och mest ödsliga hus! Fast det är det ju egentligen inte, mina kids finns ju här.
M höll mig iofs sällskap några timmar, men nu skulle ju även det puckot umgås med nån ute i dimman...
Hatar att vara sjuk! Tycker så vansinnigt synd om mig själv.
Men det är typ enda gången jag gör det, så det kan ju vara okej.
Får tänka som en sann optimist istället... har ju såå mkt kul som väntar så fort jag blitt frisk! =)
Ska inte ens gå in på hur ont jag ens har, feber, sovit bort hela dagar, svettats bort halva min kroppsvikt, eller så...
Nae, nu säger vi stopp och belägg.
Det finns dom som har det mycket, mycket värre. Som min älskade pappa tex, då känns det jävligt dumt att gnälla så här som jag gör nu.
Och sorry alla som har sms- och samtalstrackat mig idag, jag lovar jag ringer upp er..Sooon!!

Jisses vad jag har drömt helt bisarra drömmar.
Tror fan inte ens att jag vågar skriva om dom.
Helt idiotiskt.
Hallå, är det inte så att man drömmer om alla intryck man fått under dagen?
För isf måste jag dementera det påståendet.
Skarpt.
Anyways..
Nu ska bänka röva framför TV:n.
Jag som inte ens tycker om att titta på TV, men ett bra sömnmedel..

Puss o kläm
Sjuklingen


"Du måste vara hård för att klarar dig genom livet, men mjuk för att uppskatta det".