Fram och tillbaka hela tiden..

Just nu är jag mätt på Alexsandras lasange,välbehövligt,
då jag på något sjukt sätt har lyckats kombinera barnens skola,
fixa fritidsplats, lämna farsgubbens bil, fixa ny tvättmaskin
och tumlare, ringa Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna angående Billy
och jobb idag och imorgon...
allting pusslas verkligen ihop med minsta möjliga marginal och nu är
jag helt slut efter allt fram och tillbaka...

Var förresten hos läkaren igår apropå ingenting,
så nu lever jag och dör för mina värktabletter...
Läkaren då?
Han sitter och säger "mmm" "aaa" "hmm?" några gånger?
(funderade säkert över hururvida han skulle få frugan i sänghalmen på kvällen)
då jag hejvilt försökte som en liten lekman och drog hypoteser som diabetes? tarminflammation? cysta? till slutsatser som Galna kosjukan? rabies?,
och han tänkte bara på sänghalmen. Jag såg det i hans ögon, jag fanns inte. Arroganta..billiga snuskgubbe som knappt kunde svenska!! Ska jag låta nån snuskgubbe klämma på min mage allt vad han kan?? Jag har ju precis förklarat att jag har så pass ont att jag knappt kan gå. Men det var bara till att förbruka mina sista 20% kvar av värdigt liv och låta han klämma på min mage..
Och ja, efter mycket om och men så fick jag värktabletter och en remiss.
Förnedrande.
Verkligen.