Denna oöverkomliga tröttnad...

Okej. Jag ska fan ha en eloge för allt jag lyckats prestera idag
(spacklat halva dagen på Hagströms Måleri). Anledningen till förväntad
medalj och blombukett (gärna i plast) är att pga mitt tillstånd
utsöndras en oerhörd smärta av att bara resa sig upp ur sängen
på morgonen eftersom min mage skriker.
Ja, den SKRIKER. Den tillsammans med några sydliga organ i en helveteskör.
Det pulseras elektriska stötar i magen.
Detta är anledningen till att jag biter ihop för att rida ut stormen,
och då biter jag bokstavligt talat ihop och vad är resultatet av det? Huvudvärk.
Och vad gör jag då? Dricker kaffe. Och vad händer då? Magkatarr.
Okej nu hårddrar jag det hela ett snäpp men
FY FAN VAD DET SUGER BABIANSVETT att må såhär när man absolut inte har tid.
Hade ju verkligen behövt jobba med radhuset,
jag bara... måste... lägga mig ner lite och bita i kudden.
Om min läkare inte håller sitt ord med att det tar en månad
kommer jag komma efter honom med en lie.
MED LIE!

Så många olika piller som jag har fått käkat under den här tiden, är ingen hypokondriker och dessutom har jag vänner som är trogna anhängare till häxkonster. Eller huskurer. Ni vet, ingefära, vitlök och typ te med honung. Då har jag ju newsflash för er - det hjälper inte mot allt! Nu ska jag ligga.

Puss! (ironisk kvitterbetoning på puss)
Fast ändå mår jag så jäkla bra nu.. allt flyter på fint.