Orkeslös

Jag vet inte vad det är med mig. men på sistone så har jag inte orkat göra så mycket. Inte orkat blogga ordentligt, inte orkat röra mig, inte orkat något alls. Men även fast jag inte orkar så är det mycket som måste hända och ske runt begravningen. I morgon ska vi träffa prästen kl 10.00. Känner mig så stressad, hinner inte med längre. Känns som jag lever i en bubbla och den bubblan kommer nog spricka snart... Hela livet är upp och ner, massor av stress och oro, hjälplösheten över att man inte räcker till vare sig här eller där.  Och den stora sorgen över Pappa ska vi inte tala om.
Samtidigt känns det inte verkligt, har min Pappa verkligen lämnat oss???
Jag fick låna en ängel som spred sitt ljus i mitt liv i varje andetag. Du togs bort från mig alldeles för tidigt.... Lilla fina Pappa.. Jag fick låna en ängel för en stund.. Min ängel.

Någon jag valde, valde att ta en resa bort från mig i stället för att ta min hand. Är det så betydelselöst för dig då alltså?