Kränkt

Min mamma.. Ni förstår att eftersom jag hunnit bli 40 år så har jag naturligtvis mycket att berätta...Nu vill jag bara snabbt hoppa till dags läge. Pappa lämnade oss i september förra året. Varken lätt för mig eller mamma. Under pappas sista månad i livet fick jag utstå med grova anklagelser..  Riktigt grova, från mamma!! Pallaktiva vården gav mig snabb hjälp, vilket min mamma hånar mig för idag. För att ta ett exempel av många, idag sitter jag här och gråter, hon har just ringt mig, därför att hon sårat mig så hårt. I dag igen då för ca 255 gången utan överdrift, ringer hon och säger; en rad elakheter och anklagar oss för den hjälp hon får. Idag blir jag så arg på henne, ringa hit och dikta upp att folk. Jag blir så arg och kränkt... vi fortsätter en helt sjuk disk över telefon.. Hon kan vara hur elak hon vill och anklaga mig för oförrätter som inträffat för 15 år sedan eller fastna i en ändlös klagosång. Man får akta sin tunga för vad som helst kan hon ta illa upp för och det blir bråk av ingenting. Hon skapar problem, kaos, intriger det är väl då hon glömmer den egna ångesten för ett tag. Allt projiceras utåt mot mig. Inget mot henne själv.
Hon bryr sig inte ens att jag är knäckt av hennes beteende. Inte ett skit!
Det enda hon kunde tjata om då var hur synd det är om henne.

Jag hjälper nu min mamma med massor. Läkarbesök, handel, köra henne hit och dit etc. Då kan jag uppleva att vi är två jämbördiga vuxna människor men så plötsligt ändras hennes sinnelag och hon kan bli riktigt elak mot mig. Tyvärr blir jag så förtvivlad och arg och börjar skaka i kroppen av frustration över av vad hon just sagt.
 För nån timme sedan spydde hon plötsligt sitt hat mot mig. Det handlar om ett kvitto som jag råkade glömma att ta med igår. Men som hon nu beskyllde mig för att vi blåser henne (själv hade jag inte ens med affären att göra)! Hon höll på och höll på och öste galla hur hemsk jag och min familj är. Hon blir helt oresonlig! Går inte att tala med! Munnen går på henne i ett och vägrar att lyssna.
Hon visste att jag inte mådde bra, jag hade tagit starka mediciner strax innan och var väldigt nere av saknad utav pappa, så sätter jag mig i bilen och kör i 120-160 km och överlämna detta kvitto. Höll på att smälla rakt in i en annan bil. Jag var arg, ledsen, trött, värk och helt flummig av mediciner. Men hon fick sitt kvitto. Vräkte ur sig oförskämdheter, men jag svara knappt utan satte mig i bilen och åkte uppskärrad därifrån.

Ca en timme efter ringer du upp och haglar skit om något om att du ska betala mina räkningar??!! Öhh? Sedan kom anklagelsen för att jag vid något tillfälle sagt att hon bör skaffa internetbank och eftersom hon inte har dator kan hon sitta här eller gå ner till en bank och knappa in räkningar. Varför förvränga saker till att jag ska betala och ha hand om din ekonomi???? Sedan anklagar du mig för biljäveln du sålde!!! Ta upp problemet med den verkliga personen som tjatar om denna skitaffär!! Jag sa från början att jag inte tänker bry mig i denna affär, ändå blir jag beskylld! Sedan ber du mig prata med XX som tydligen var där!!! Men fick jag det? NOT!! Blanda inte in oss i den där bilaffären och har du något att gnälla om den så vänd dig till han som gnäller om den affären.

Lägger detta på ett felaktigt datum!! Men de giltiga datumet är 14/5 2012..
Bryter kontakten med min mamma ett tag framöver.. För jag klarar inte psykiska press längre.