En solskens historia ❤

Gokvällers gott folk!!

Har inte bloggat så energiskt för jag har inte haft sån lust nu när man legat i feber och kramper från "HELL" och så har jag haft lite annat att göra. 

Idag upptäckte jag på kartan av hormontabletter att jag missat i 3 dagar, vilket gör mig darrig, små irriterad och lätt irriterad och triggar gubben en aning. Men de får han tåla, så många ggr jag får tåla hans upp och nergångar i med hans diabetes (som kan göra mig galen av ilska pga humörsvängningningarna han får, som förhoppningsvis lägger sig när han hittat rätt dosering för hans kropp).

Igår var jag taxichaufför för min vän Marie  och min Mamma. Och andra som bad om skjuts sa jag ifrån om, annars hade jag inte fått göra annat än suttit i bilen hela dagen igår. Marie och Mamma hade  verkliga skäl till min hjälp igår pga tand och sjukvård. I sådana lägen säger jag inte nej, däremot för att man har tråkigt och vill kolla rea i Weda eller en tur ut till badet för att bada andras barn på kvällen för att de inte går några bussar. Nej och åter Nej!!

Blev också väldigt glad för min vän Maries skull igår också. Och jag tror/vet att jag får avslöja historien här eftersom hon själv gått ut med det på FB! 

I lördags kväll fick Marie ont i magen och hade feber. Hennes man uppmanade Marie att åka in till akuten för att kolla upp det. (Marie har 11 st bakomliggande missfall). Fyra timmar vänta hon på en helt "galen j*vla chipchoppare till läkare/veterinär/mördare/djungeldoktor som kom möjligen är kannibal och utövar  häxkonster på djungelfolket. Han var i vilket fall inte gynekologläkare, så mycket har vi kommit fram till. En stor anmälan skulle han ha, men samtidigt orkar man inte med sånt heller eftersom de oftast inte leder till något. 

Tjingtjong doktorn påstod att Marie som är tidigt gravid mellan vecka 7-8, att de fanns inget hjärtverksamhet på fostret. Och att de var typ ett missfall på gång. Ingen mer än så hjärtlöst vräkte tjingtjong ur sig det och skicka hem henne. 

På söndagen såg jag hennes "status" att hon tillbringa kvällen innan på sjukan och hade varit ledsen och trött samt grubblat. Fatta ju direkt va de var frågan om och ringde Marie. Hon berättade hur hon blivit behandlad och oron, ångesten över att ha ett dött foster i magen och där skulle de ligga i en vecka och sedan återkomma till sjukan. Jag tyckte de lät galet, feber o ett dött foster i magen som inte kommit ut vid spontant missfall kan ju bli bukinflammation (har själv upplevt det när jag fick missfall i tidigt skede och gav tusan i att kolla upp det, en vecka senare låg jag på operationsbordet och fick opereras för bukhinneinflammation som är livsfarligt, handlar om liv o död om man inte blir opererad akut, vilket jag blev då). Jag uppmanade Marie att ringa till "Svea Mottagningen" där jag går. Vilket hon faktiskt lyssnade på (normalt är hon väldigt trotsig). Fick en tid kl 10.40 och messa mig och frågade om skjuts eftersom sköterskan uppmana henne att absolut inte gå (som hon tänkte göra). Så  hade jag lovat mamma skjuts till tandläkaren pga tappad plomb och hade värk, hon hade tid kl 11.00.

Vi har ju en busstrejk på gång i hela Tälje och mor min kan knappast gå från Nykvarn till Södertälje. Så på med kläderna, kleta på lite smink i all hast och i med Alvedon mot min "egna" feber. 

Marie fick bli 10-15 min tidigare till "Svea" för att jag skulle hinna. 

Så först till Västergård för att hämta Marie och köra henne till Svea Mottagningen och dumpa henne där, sen ut till Nykvarn och hämta Mamma och köra henne till Södertäljes tandläkare. Därifrån tillbaka till Svea Mottagningen och köra Marie till provmottagningen på sjukhuset. Och jag fick en kisspaus ❤ sedan körde jag hem Marie till Västergård igen. Tillbaka till stan och tandläkaren och hämta upp mamma som precis var klar. Körde hem henne till Nykvarn och sedan hem till mitt "Villa Ville Kulla" fanns ingen ork för en kaffe hos Mamma :(

Men för att göra hela historien kortare så tack vare "Svea Mottagningen" så kom en otroligt lycklig vän till mig ut genom dörrarna med ett leende från öra till öra. 

Helt otroligt så fanns det inget synbart fel med fostret alls, hjärtat picka på som vanligt och precis som de skulle. Man fick ju nästan en chock från att 1 1/2 dygn tidigare var fostret dött till att nu helt normalt hjärtslag på fostret. Helt underbart, helt fantastiskt ❤ Jag är så glad för din skull min vän ❤❤❤ 

Allt kommer att gå bra den här gången, de vet jag och jag tippar på ett litet gossebarn ;) 

Tänk så fantastiskt det ändå kan sluta ❤