Nya fina naglar igen..

Idag har jag mest gått omkring som en zombi.
I en dvala har jag försökt att få sova och i en dvala har jag utfört det jag skulle. Vaknade vid fyra, med smärtor, men låg kvar och försökte först strunta i dem. Men nej, tyvärr kroppen vill inte vad jag vill.
Jag var nere och gjorde mina naglar, ja jag gillar att ha fina naglar.. Min grej och så länge jag vill ha det så tänker jag göra det. Jag tycker det är fint, som ett smycke.
Som vanligt går jag till Marianne som är otroligt duktig på att göra naglar. Fantastisk tjej. Och vill du ha lika fina naglar till bra pris så gå dit.. Telefonnummer till henne är 073-9718080

Mina naglar ner slipade och fixade..

Detta är det vackra, snygga slutresultatet.. Matt svart och silver tippar.. Som fransk manikyr fast i svart och silver. Detta var min ide och nästa gång ska jag ge henne fria händer.
Vad tycker ni? visst blev dom fina som vanligt..
Jag älskar mina fina naglar, så är det bara.. Pröva ni också.

Därefter åkte jag och snodde Edwins parkering och möte upp Rebecca och en kompis till henne och tog en fika på Nanzy's nere på byn. Lunch var jag inte sugen på så de blev en kladdkaka och en Latte. Två bebisar och hade det trevligt, en stund. Trots tröttheten som var brutal. Smärtor hade jag med och hade pratat med läkaren som höjde upp min morfin till 20 milligramare. Eftersom nätterna och morgonen är fruktansvärda.

En kladdkaka, en god rackare och tipset är från Angelica J.

Två små, eller en mindre och en lite större bebis. Min lilla Wayne som är så go och skratta hjärtligt när jag gosa och pussas på honom innan jag gick. En riktigt fin pojke..

 Det har faktiskt varit en vidrig dag (inte sällskapen), idag har känt mig svag. Klen. Sen blev det bara värre. Både fysiskt och psykiskt. Kanske inte så konstigt när sorgen ligger och mal i kroppen igen..Och jag känner hur sjukdomen äter min kropp, men också äter min tid. Jag ser mina planer krackelera. Hur våren , sommaren och resten av året slås sönder framför mina ögon. Och hur lite jag kan göra åt den saken. Jag blir provocerad av uteserveringarnas våralkoholiserade, skojigheter, fnittren och de bekymmerlösa stunderna. Men mest av allt blir jag provocerad av min egen bitterhet.

Pappa och hans bror (min farbror Christer).

De jag uträttade på stan efter fikat med Rebecca var apoteket, Gallerix för att köpa kort, en sväng om på H&M och sedan åkte jag hem. De var ingen ide att springa på stan med sorg och smärtor. Ville bara hem.

Korten jag köpte

H&M prylar..

Nu ska jag kurra ihop mig i soffan och kramas lite.. Det är precis vad jag behöver just nu..