Jag tänker inte skriva...

Jag tänker inte skriva om att det har blivit svårare att skratta, att det går längre mellan varje gång.

Jag tänker inte skriva om ilskan och tårarna som rann när jag sprang ut från Specialistmottagningen på B 71-73 på Huddinge Sjukhus!

Jag vill inte skriva om ilskan jag kände igår när jag skällde ut "min finaste" för att jag tyckte han trängde sig på, när det i själva verket var Sjukdomen som jag ville konfrontera.

Jag tänker inte heller skriva om de tårarna och ilskan som infann sig, som fortfarande pyr när jag idag fick en till diagnos.

Eller av utmattningen jag kände när läkarna gick igenom hur de ska göra mig fri från "sjukdomen" om de nya medicinerna och de sövande behandlingarna.

Jag tänker inte skriva om morfin eller dunder-morfin injektionerna jag får ta som tar bort den värsta smärtan. Jag kan inte skämmas över det. Kan inte be om ursäkt för att jag tar 4 olika morfinpreparat var dag. Kan inte göra annat än att rekommendera det till dem som utsätts för svårt lidande smärtor.
De som vågar kritisera det vet ingenting.
Ingenting.

Jag tänker inte skriva om hur min verkliga vardag ser ut. Och jag tänker inte skriva om de jag längtar och saknar som mest.

Jag tänker inte skriva om den nära släkting. Tänker inte skriva om hur han förändras, hur hans cancer svälter ut honom och jag kommer finnas där som den människa jag är. Jag tänker fortsätta att viska i hans öra att jag älskar honom. Jag tänker inte skriva om att Älska, glömma och förlåta. Jag kommer inte skriva om hur mycket jag förstår honom och inte heller om tiden.

Jag tänker inte skriva om hur liten jag känner mig inför de sekunder som kommer att komma.

Jag tänker inte skriva om hur rädd jag är att jag kanske inte har visat min Hjärtevän tillräckligt tydligt hur mycket jag älskar honom.

Jag tänker inte skriva om alla besvikelser jag kan känna.

Jag tänker inte heller skriva om de brev jag skrev idag. De brev som aldrig skulle skrivas. De brev som aldrig kommer komma upp här på bloggen. De brev som aldrig kommer att läsas. Jag kommer aldrig berätta vad som drog där i. Barn och föräldrar måste få ha sina hemligheter ifred.

Jag tänker inte skriva mer idag.