På tal om hjärtan!

Har faktiskt aldrig gillat alla hjärtans dag. Förutom kanske i årskurs nio då det var ett sånt jävla pådrag med rosskickning och skit. Det känns bara som en plojgrej, typiskt amerikanskt att komma på något så uppenbart hjärtlöst, om man tänker som jag. Man ska visa kärlek mot sin partner varje dag om året, bara en liten lapp på nattduksbordet när man vaknar, ett hjärta i imman på spegeln i badrummet, ett par diamantörhängen i creme bruleen..haha.. Ni fattar, den lilla tanken bakom, den där pussen på pannan som kanske inte behövdes men när man tänker efter faktiskt gjorde det, och det är sånt man minns...Inte som av en påminnelse i almenackan "jävlar ja! frugan blir vansinnig om jag glömmer!", rusar in på närmaste mack och köper en 15kronors bukett. Ska man nöja sig med det? Jag hade aldrig nöjt mig. Om nån kom med en bukett från macken till mig skulle jag ta det som en förolämpning, ärligt talat. Är man inte värd mer? Det är bara för tragiskt när man har kommit till det planet att allt går på rutin och man tar varandra för givet och låter en sån här dag styra när det är dags att vara romantisk. Och om man nu ska vara romantisk för att det står det i almenackan, gör det helhjärtat då.

Kyss på er!

Mitt hjärta Johanna och Jag :))