Datorn lever!

Jag var med om ett smärre drama igår. Gick sömnigt med min mugg, ställde den på bordet och så gestikulerade jag vilt med armar och ben i en gäspning och VÄLTER DET KOKHETA KAFFET ÖVER HELA DATORN.

Jag tappade andan.
Jag gav upp ett vrål i fasett, datorn levde och jag frös till is - ifall jag stoppade tiden, skulle kaffet inte yckas rinna in i trumman. Icke.
Den uppgav ett sorgset litet surr och tvärdog. Jag mumlade "nej, nej, nej" och hanterade den med fjäderlätta händer och bad till alla högre makter om ett mirakel. Den fullkomligt BADADE i kaffe och jag ställde den upp och ner, gjorde första hjälpen och använde både hushållspapper och wettex. Nu har den stagit upp och ner i ett dygn. Jag var nästan manisk då jag insåg att bara inte datornvar paj utan alla mina bilder mm var puts veck.
Idag, tittade förgäves på min dator och kopplade i batteriet och laddaren och stängde locket. Respirator. Några timmar senare vågade jag öppna datorn och startknappen lyste magiskt blått.
Laserblått.
Min nya favoritfärg.
Mitt pekfinger närmade sig knappen, skakig. Jag kallsvettadesnervositet och feber.
Tryckte hårt. För att veta att jag verkligen tryckt.
Det var den längsta sekunden i mitt liv då jag väntade på det där ljudet. Ljudet av dator i arbete.
Jag var beredd på samma besvikelse jag erfarit under de gångna dagarna, MEN så väcktes skärmen till liv!
Brr. Brrr. Ljus!!

Jippi!!
LYCKA!