Kan inte sova..

Är trött men så fort jag lägger mig i sängen så är det lönlöst. Tankar som kryper sig på. Hur kan man känna sig så otroligt jävla ensam, trots att familjen är i samma hus?
Jag oroas över min familj och frågar dem jämt hur de mår. De är av kärlek, respekt, empati och sympati. Jag gör de flera gånger var dag. Men hur kan jag känna mig så vansinnigt ensam? Ensam med oro som som sliter mig i stycken.
Klockan är halv två. Upp klockan sex igen. Tror ni jag kan sova på dagen sen? Nej, nej.. Jag kan inte!! Ni andra sover hemskt sött och vaknar utvilade. Så klart de ska vara så, jag ska inte störa.. Sov Gott ❤😥