Praktisk kurs i vinkunskap

Först och främst skiljer man mellan röda och vita viner. Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt av respektive vin på en vit bordsduk. Det vin som lämnat en gredelin fläck efter sig är ett rödvin.

Riktiga kännare kan även på bara smaken avgöra om ett vin är vitt eller rött.

De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg. Man kan genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin konstatera om detta är rött eller inte.

Om man serverar rött vin är det lämpligast att ge var och en av gästerna en gammal fuktig trasa att hålla under hakan medan de dricker, så att de inte förstör sina kläder om de spiller på sig.

Till fiskrätter som fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan man till kötträtter som falukorv och sylta bör dricka ett rött vin.

Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man inte någon port kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.

Torra viner serverar man lämpligast pulvriserade, men man bör se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa, för i så fall dammar vinet omkring i rummet. När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap.

Om man själv ska bära hem sina flaskor från Systembolaget gör man klokt i att köpa ett lätt vin, så man inte får för mycket att kånka på.

Starkta viner varar mycket längre än svaga. Man bör dock se upp med de starka vinerna så att de inte rusar upp och tar struptag på en.

Det finns också en rad alkoholfria viner, och dessa blir inte gäster fulla och bråkiga av.

Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljs ner med renat.

Vi ska heller inte förakta de inhemska vinerna. Svenskt vin tillverkar laglösa skurkar av maskrosblommor. Mången svensk hemmanägare odlar fortfarande maskrosor i sin vingård, men för att lura polisen kallar man dem dock för "ogräs i gräsmattan".