Ta min hand..

Vad förvirrande saker och ting är, hur man än försöker närma sig en person som har det jobbigt och tungt så går det bara inte. Vill finnas till för att stötta och trösta, ge goda råd kanske eller bara krama om. Sträcker ut min hand till dig men du slår bara undan den, gör du det medvetet eller för att du inte kan öppna dig? För kom inte och säg att du inte behöver en stärkande kram ibland, en tröst eller bara någon som lyssnar? Tror inte du själv märker hur småelak och småaggressiv du just nu är. Kryp inte in i dit skal och tro att du kan hjälpa dig själv.
Jag finns här och du måste ta den utsträckta handen jag ger dig..