Jag vet inte riktigt hur man ska förklara allt som händer och sker runt en. Ok, jag hade ett skitår år 2011 och verkar inte bättre än att år 2012 blir likadan.
Fick ett chockbesked idag om min morfar, att det var så pass allvarligt som det är har jag väl aldrig trott. Inte nu, det får liksom inte hända nu.. Sedan har vi min farbror som också är allvarligt sjuk i cancer.
Sedan finns det människor som kan ta saker lättare än andra, jag är dock inte sådan att jag bara kan gråta en kväll, ta en sup och gå vidare. Nej, för mig finns det känslor, känslor på grund av kärlek till den människa som lämnat oss.
Jag ska erkänna här och nu att jag faktiskt tagit hjälp av en kurator för att kunna komma vidare i mitt liv, ett liv som kuratorn säger inte bara handlar om sorg, utan också om ett stort trauma pga min egen hälsa och senaste operationen.
Jag vet att jag inte är bäst på att finnas där jag behövs just nu, att jag kanske inte orkar erat tempo, eller städa, diska eller laga mat till 100 procent. Jag kan erkänna det och det är helt normalt med det trauma som jag varit med om år 2011.
Men sorg är olika från person till person. Men att inte sörja tycker jag är mer onormalt när man stått varann nära får mig att grubbla. Jag sörjer och jag gör det på mitt sätt, du kan inte tala om för mig hur jag ska sörja, vara, leva eller uppfatta saker och ting.
I min ringa värld så kanske man skulle stötta den som man älskar, håller kär eller tycker om istället för att ge sig på någon och tro att man är så mycket bättre, klokare och så perfekt att man nästan trillar av pinn. Jag tror att du kanske skulle ta att börja tänka om, finnas för dina nära och kära. Den dagen du behöver tröst, någon som lyssnar, någon som räcker ut en hand för att hjälpa dig över den där tröskeln som är så svår att gå över.. Tänk på att då kanske de inte finns någon där för dig.. Alla människor behöver kärlek, alla människor behöver hjälp ibland när livet är tungt. Tänk på det min älskade vän..
Lite tankar så här nattetid, ska krypa ner i sängen och titta på Jerry Springer nu..
Kanske blir det en sömnlös natt, för tankarna och tårarna rinner just nu. Trodde på år 2012, men nu gör jag tyvärr inte det längre.
5 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar