Nattbloggar

Nattbloggande är nog hemskt underskattat. Det är då allt är tyst och en tankar får liv och rum. Åtminstone är det tyst nu mellan 01 och 05 för då har måsarna uppehåll.
Jag har på Elvis här i bakgrunden. Visst får man rysningar i hela kroppen när man lyssnar till Elvis darrande stämma?


Njut! Lyssna på den här när du dricker te invirad i duntäcket eller när du pussar på din älskling i ljuset som sipprar in mellan persiennerna en tidig morgon.

Känns som att nu när jag har läst mitt väl genomtänkta alster att nää, nattbloggande är nog inte så underskattat trots allt. Mina filosofier, slående argument som bara träffar pilen mitt i bulls eye (håll med!) samt de där tårdrypande inläggen som ni bara älskar - ni älskar mig inte när jag är glad, fy fan! - de är väldigt långt borta. Och jag kan inte skymta dem.
Kan bero på att jag är nöjd med tillvaron och inte kan skapa i ett sådant tillstånd -eller precis tvärtom. Kanske att jag borde hålla mig ifrån skrivandets konst när det enda jag tycks få ur mig är ironi, illa valda meningar och fattiga ord, händelser som sker som bara kan beskrivas med ett hånskratt - i skrift dessutom! MEN det ligger i min natur att spy ur mig, bra som dåligt, med penna eller tangenter. Det febrila skrivandet har övergått till massakrerande av otaliga tangentbord genom åren. Började skriva dagbok som tioåring och det pågick mer eller mindre kontinuerligt fram till 18 års ålder. Det är jag otroligt tacksam över nu, även om jag skrev att jag hade varit på semester, räknade upp mina favorithästar och betygsatte dom, räknade upp mina pojkvänner och betygsatte dom, var arg på hela världen, förkrossad över en kille eller hittat massa grodyngel - det är ovärderligt.

Ska nu försöka få liv i människan som slocknat i soffan.. shwoop shwoop...

Godnatt!!