söndag 22 november 2009

Kärlek kan sabba ditt liv..

Ojoj!
Laddat ämne;
kärlek.
Första kärleken.
Nit.
Magiska stunder.
Tabbe.
Fjärilar i hela kroppen.
Det känns som att det är så många av mina nära vänner som aldrig
riktigt kommit över sin första kärlek.
Jag ska inte hyckla, det är svårt.Tycker även jag :)
För att på något gåtfullt, kufiskt plan glömmer man aldrig den
första killen eller tjejen som fick hjärtat att slå ett par extra slag.
Om jag ska ta mig själv som ett exempel... (för en gångs skull)

När jag föll första gången föll jag hårt. Hårt och djupt.
Men inte förrän vi var vänner.
Han började på min skola efter att jag gått där ett par år.
Mystisk, snygg, snäll, social...Alla var tokiga i honom. Alla förutom jag.
Jag brukar välja att gå mot strömmen ganska ofta. Men vi blev vänner. Väldigt nära vänner.
Och efter cirka 1,5 år kom jag på mig själv. Jag var GALEN i människan.
Men vi var så små. Och blyga.Så det hände ingenting spektakulärt.Förrän senare i livet.
Idag är vi inte mer än vänner. Men det är klart...Det är ju laddat när vi ses.
Fast det kommer aldrig hända något. Vi har nog förbrukat alla chanser.
Dessutom var det många år sen "dom" känslorna existerade.
Men vissa personer kommer för alltid ha en speciell plats i hjärtat.
Dom har lyckats sätta sina spår helt enkelt.
Jag vet inte hur många samtal jag haft med folk om just det här.
Killar/tjejer man för sitt liv inte kan komma över.
Och hur det kommer att påverka hela ens syn på andra människor som kommer nära inpå.
Det är skadligt. Det är fan rent jävla destruktivt.
Det är alltid svårt att gå vidare, men nån gång,
någonstans finner man styrkan att ta det steget ut.
UT och våga! Det kanske har tagit lite för lång tid nu?
Så länge man låser sig och inte vågar ge sig hän, kommer man ingen vart.
OM ödet vill att det ska bli ni två, så kommer det bli så tillslut.
Men ge livet en chans. Våga lite. Chansa lite!Ingen mår bra av att vara ensam.
Vi människor är inte gjorda så. Du kommer DEFINITIVT få hjärtat krossat fler gånger.
Och det säger jag inte på jävulskap, eller för att jag är bitter och cynisk.
Utan för att det är så. Jag HOPPAS innerligt att du slipper, särskilt när det är fruktansvärt svårt att repa sig.Men med din ålder och enstaka "förhållanden" i åtanke, är oddsen ganska små.
Att älta det förflutna hjälper inte framtiden. Det hjälper inte nuet.
Det stjälper.Friskt vågat, hälften vunnet.

Ha lite kul, my friend(s).
Nu kanske det blev lite väl riktat mot en person.
Det är bara som jag skriver :)
Det finns så himla många fler som är i exakt samma sits.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar