Fonus

Onsdag redan, dagarna går fort och själv är man slut. Är så förbaskat trött så det gör ont i kroppen. Det är så mycket att tänka på runt omkring pappas begravning.
Det är någonting varje dag, tycker jag lever i bilen. Fast nu kan jag inte leva idan för den startade inte när jag skulle åka hem. Fick låna Pappas bil. Suck!

Sov över hemma hos mamma inatt. Igår kväll satt vi och knepa ihop vår egen dödsannons för pappa. Tycker vi fick ihop den riktigt bra. Den kommer i Södertäljes Länstidning den 3 oktober.
Idag var vi på Fonus besöket. Det var rysligt jobbigt och mycket ångest. Min rädsla för döden spelar in. Men tack och lov att Mamma och jag har pratat och kommit överens hemma. Som tex kistans färg mm..
Det var rysligt jobbigt att titta ut en kista och urnan. Jag vet ju att där i kistan kommer min Pappa att ligga och när de kommer till urnan så är det bara aska kvar.. Bara den tanken på att Pappa ligger i på bårhuset nu är jätteläskigt. Och jag tycker synd om honom att han ligger i ett trångt utrymme och det är kallt och becksvart där inne. Pappa som är så frusen av sig, ligger nu där iskall och framför allt ensam. Jag har verkligen svårt att tänka på att hans skulle vara någon annanstans som alla säger och kroppen hans är bara ett skal. Jag skulle verkligen vilja tänka så men de går inte. Men nu är begravningsdag fastställd till den 21 oktober klockan 13.00 i Turinge Kyrka.

Därefter har dagen fortsatt med tråkiga saker. Mitt hår blev inget bra och måste fixas till i morgon. Sedan får jag ett samtal att Billy gjort dumheter i skolan. Strax efter ringer Nettan o säger att hon skulle till sjukhuset för att hon hade varit med om en trafikolycka. Då kom tårarna och paniken som legat och pyrt redan klockan 06.00 i morse. Sedan startade inte min bil och därefter har jag blivit telefon terroriserad men inte orkat ta emot dessa samtal, för de tar bara så min energi som jag knappt har ändå.
Vi var på barnens farfars gravplats ikväll. Farfar Topi skulle ha blivit 70 år idag om han levt. Vi var dit med blommor i höstens färger, ett ljus, ett kort och Marcuz la dit en liten sten där det står "älskade farfar" på och det blev så fint. Vi saknar dig farfar <3

Märkte att jag gått ner 4 kg på en vecka, kanske inte så konstigt heller för den delen. Mat är väl de sista man tänker på, det blir mest kaffe man fyller på magen med. Matlusten är borta och istället finns bara en stark oro där i magtrakten som kallas för magkatarr. Hela dagen idag ahr jag fått tagit lugnande tabletter för att ens orka med den här dagen.

Utav Fonus fick jag en bok till barnen som har titeln "Hej Då, Farmor. Boken Hej då, farmor (Interterras Publications) vänder sig till barn från förskoleåldern och uppåt. Och till de vuxna runt omkring dem.Det är en tröstebok som i underfundiga och livsbejakande teckningar och text och med öppna sinnen går in i barnets funderingar kring det ofattbara - att en älskad människa plötsligt inte längre finns. Marcuz läste den och grät tillsammans med storasyster Julia som tröstade. 

Mamma och jag fick en fin ljusstacke för värmeljus och formen som ett hjärta från Fonus och så fick vi en varsin liten bok "ord till tröst" med små verser och dikter.

Nu är det läggdags och Sov Gott alla Fina <3