Det är riktig höst nu

Måndag idag den 19/9 2011. Det är regnväder och höst. En riktig ruggig höstdag och det är en helt vanlig måndag. En måndag som jag behöver ringa en hel del samtal hit och dit. En del viktiga en del mindre viktiga. Måste rycka upp mig och ta tag i dem viktigaste trots allt. Måste det!

Jag är fortfarande hemma hos pappa och mamma. Sitter vid min älskade pappas sida och pussar hans kind, klappar honom lätt på huvudet, pratar med honom även fast jag inte får något svar. Men han hör mig och ibland får man ett litet ljud, en handtryckning som svar och då vet jag att han hör mig.
Det är jobbigt, tufft och mycket sorg. Jag kan inte sova om nätterna pga oro. Jag kan somna men jag vaknar hela tiden trots att jag får lugnande och insomningstabletter.
Nu kommer pallativa ASIH och det är tryggt att de kommer flera gånger per dag, även nattetid.

Jag är trött och sjuk av oro och som så många vet att jag sitter vid min pappas sida dygnet runt. Men så finns det alltid någon som ska tycka mer synd om sig själva och deras att de inte kan låta mig vara utan att ringa hit till mig och vara hysterisk, sända oroande sms. Jag förstår bara inte hur folk fungerar ibland?
Jag tycker inte man kan lägga en last på en 13 åring grabb om andras barn och vuxnas ansvar. Mina söner är 13 och 11 år gamla och är inte gamla nog för att ta ett ansvar för en 15 årig grabb. Grabben kommer till oss och hämtar mina söner, är de inte hemma ringer han på dörren var tionde minut. Grabben har någon bokstavssjukdom vilket inte är mina barns ansvar att hålla reda på honom eller så. Mina barn är barn som alla andra vare sig de har bokstavssjukdomar eller ej och får/ska inte överta ett tungt ansvar för barn vare sig friska som sjuka. Detta är föräldrars ansvar att vaka, passa och vårda sina barn och inte en 13 åring. Man kan inte heller utrycka att Billy ska vara närvarnade, svara eller prata med andra vuxna via mobilen utan man får ge sina barn egna mobiler om man vill veta vart barnen rör sig eller är. Man kan inte lägga en tung börda och ett anvar på något annat barn utan man måste som förälder själv inse det. Man kan inte heller skylla på att barnen har bokstavsjukdomar när de gör dumheter utan de ska tillrättavisas precis som friska barn. Detta har jag fått lära och jag har fått lära att det är jag som förälder som har yttersta ansvaret för mina barn.
Men jag blir förskräckt när en bror till denna grabb hotar en 11 åring. En liten späd försvarslös 11 åring.. Utrycker sig så här - Hur mycket stryk behöver du för att förstå att du inte ska vara med min bror? Han 22 år och min son 11 år..
Jag kräks hur vissa människor är, jag tycker det är så otroligt hänsynslöst också.
Ja nu har jag avreagerat mig en aning.

Puss och Kram <3