Blödigt inlägg

Jag har inte skrivit något riktat till någon specifik person.
Men jag känner att det är läge för det nu.
Lite kort och koncist bara.
Inga långa föredrag inte.
Och även om jag idag sa det klart och tydligt till dig,
måste jag skriva något här med känner jag.
Jag är så jäkla tacksam och glad för att jag åter har dig i mitt liv.
Vi har känt varandra i 100 år och jag hoppas det blir ytterligare ett par hundra.
Du är en riktig stöttepelare och en gedigen vän.
2009 började inte så jäkla bra för min del.
Det har hänt en hel del gruvliga saker som jag inte trodde skulle hända.
Så som sjukdomar, skiljsmässa mm. mm.
I slutet av oktober när jag väntade provsvar, hade otroliga smärtor i magen
så gick du in i mitt liv och tog tag i mig, jag var helt avskärmad,
i chock och väldigt, väldigt nere. Du liksom slet tag i mig utan att lyssna
på mina protester, du tvingade mig till läkare, du tvingade mig att äta,
du lyssnade och tröstade mig när det var som värst och jag fick absolut inte arbeta för dig.
Du bråkade aldrig med mig, det gör du inte nu heller..
Detta gav mig en trygghet, detta handlar inte om sex/samliv/äktenskap utan en stor trygghet
att vända mig till när det var/är tungt.
I går morse kom nästa dråpslag om pappa, då kände jag att jag bara ville ge upp.
Det finns människor i min närhet som betyder så mycket och det är först min familj
och nära vänner. Sedan finns de dom som jag inte orkar lägga någon större vikt på
för tillfället, dessa sopar jag under mattan eftersom energin inte räcker till där.
Jag behövs för min familj och jag måste orka med mitt eget nu..
Men jag får absolut inte ge upp.
Det ligger inte riktigt i min natur heller,
men de få gångerna då jag verkligen inte orkat vara stark, som nu..
Då jag behöver gråta och bete mig har jag känt att jag kan vända mig till dig.
Lycklig för att jag har såna underbara vänner.
Du är en av dom och jag är sjuuuuukt nöjd över det! :D
Du ska veta att jag finns här för dig precis som du funnits här för mig.
Det behöver inte vara något speciellt,
det kan vara absolut ingenting, viktigt/oviktigt - spelar ingen roll!
Jag finns här för dig.
Tack, Reijo!!
Jag vet att du läser min blogg :)
Och alla er andra med.
Tusen tack.

Oro

Det är inte sorg.
Det är oro och ångest.
Det är inte meningen,
men samtidigt sker det medvetet.
Jag kommer inte vara mitt gamla jag förrän jag vet.
Tills dess kommer jag göra mitt yttersta
för att bibehålla min glöd.
Men om det kommer dagar
då jag inte vill ses eller höras,
försök då att förstå att det inte beror på er.
Det beror helt enkelt på att
jag inte vill vara låg inför folk.
That´s it.
Ta inte åt er.
Jag försöker så gott jag kan och förmår.

Idiot,
kryp ner och sov!
Dumma lipsill,
inte gråta!
Grubbla får du inte lov,
tårar är så otäckt våta.
Du ska nog bli ren och snygg,
livet är av lut och lake.
Glöm eländet och var trygg,
somna nu,
din arma krake!

Häng i gott folk.

Min älskade Pappa..

Här sitter Alexsandra och min älskade pappa på hans födelsedag!!
Igår åkte jag till sjukhuset för att hämta min pappas bil eftersom pappa skulle åka ambulans till Huddinge sjukhus och göra en ERCP undersökning. Han åkte iväg, jag åkte hem.. Runt 17 tiden ringer pappa och ville jag skulle hämta honom.

Pappa berättar då att ERCP undersökningen inte gick bra alls, det var ingen gallsten utan nu misstänkte de någon form av cancer. Idag/morse kom beskedet om att Pappa min har fått bukspottkörtelcancer.. Bukspottkörtelcancer, vad är det!! Har alltid vägrat läsa om cancer eftersom jag är livrädd för cancer, är så sjukt rädd för att veta fakta om sjukdomen. Det räcker gott med att veta att ordet cancer är lika med farligt o ibland död.
Iallafall gick jag in och läste om just bukspottkörtelcancer och även bröstcancer.

Pappa, pappa jag älskar dig så in i helvetes jävla mycket.. Min PAPPA!!!!


Symtomen på cancer i bukspottkörteln är i många fall ganska diffusa och kommer ofta i ett sent skede av sjukdomen. Gulsot (ikterus) är ett vanligt symtom. Den beror på att cancern växer i körtelns högra del där stora gallgången passerar. Cancern täpper igen gallgången. När gallan på så sätt hindras från att rinna ut i tolvfingertarmen anhopas gallfärgämnet bilirubin i blodet och tas upp av kroppens vävnader. Resultatet blir att ögonvitor och hud färgas gula. Smärta i buken är ett annat symtom. Många patienter säger att den sitter långt inne i magen och strålar ofta ut i ryggen. Det brukar vara en molande värk som inte påverkas av rörelser eller matintag och inte varierar med tiden på dygnet. En del patienter känner den snarare som en ständig trötthet i ryggen som förvärras när de ligger.
Aptitlöshet och viktminskning är andra vanliga symtom på cancer i bukspottkörteln. Dessa symtom brukar uppträda först i ett sent stadium av sjukdomen. Aptitlösheten och viktnedgången leder till energibrist som i sin tur kan ge trötthet, retlighet och nedstämdhet.

Prognos
Den enda metod som i dag kan bota cancer i bukspottkörteln är operation. Men tyvärr upptäcks de flesta fall av cancer i bukspottkörteln i så sent skede att patienten inte kan opereras. En förutsättning för operation är att cancern inte har spridit sig utanför bukspottkörteln. Cytostatika och strålning kan inte bota, däremot kan cytostatikabehandling efter operation minska risken något för återfall.

Så vad jag förstår är detta inte alls bra, detta är alltså sent upptäckt!!

Jag älskar dig Pappa

Inte nog med detta så samma dag som jag åkte in akut för operation var jag skickad till provtagningen för att ta en hel del prover om bröstcancer o hormonprover. Men jag missade detta pga att jag hamnade på operationsbordet. Detta var för att jag har ont i vänster bröst, men i det högra som jag inte hade ont i har jag någon knöl och när man trycker på bröstet så kommer det som bröstmjölk. Idag kom det brev från mammografi i STHLM (drottninggatan) den 9 dec. Måste i morgon lämna in de andra proverna på provmottagningen. Så väntar jag på analysen från cystan :(
Suck!!

Gul och blå

Byte förband idag och vilken syn :-o Jisses 11 st häftklamrar och helt blå och gul, misshandlad? haha..

Lite kortfattat om min cysta på 12x10 cm som hade vuxit ihop med tarmen.. Och läste detta: I svårare fall kan cysta växa in i andra organ som till exempel tarm eller urinblåsa. Trevligt, de är just detta som hände mig :(

Nu är det bara att vänta in analysen av cystans vätskeinnehåll.

Perfekt

Stirra dig inte blind på en stängd dörr. Det kan finnas en öppen bredvid.

Pyssel till veckan..

Man ser ut som en boll och känner sig som globen runt magen etc etc etc..

Ändå känner jag mig rätt glad ändå.. Den här veckan som kommer har jag lite att pyssla med. Det kommer bli fraaam och tillbaka, fram och tillbaka. Måste bla hitta en outfit till Malins party på lördag iaf! Börja julpynta, älskar att julpynta, för julen är min grej. Jag måste få fatt i 48 st småsaker till julkalendern för grabbarna, göra lussekatter till första advent..
Bra framförhållning va?
Det är något speciellt med julen .Alla blir så nostalgiska, sentimentala och allmänt gulliga! Kan sätta allt på att till och med Hitler blev ödmjuk i december....Tycker det är så mysig stämning!Jag efterlyser julkänslorna som infinner sig hos folk lite oftare.. tack!


Jag är så fruktansvärt trött nu så det är helt sanslöst... jag brukar aldrig vara trött. Måste nog lägga mig tidigt ikväll... (Så det blir inget nattsamtal ;p Sorry duuude!)

Kaffe nu, måste vakna till nu :)

C ya

Be careful what you wish for, cuz you just might get it all.

Och då undrar jag bara en liten sak...
VART exakt ligger problemet?
Har man önskat sig något, vill man ju ha det.
Sen om det i efterhand visar sig att det var det värsta som kunde hända en, fine!
Då har man åtminstone lärt sig en liten läxa... Man lär ju av sina misstag, right?
Utan misstag - ingen erfarenhet.
Som jag t.ex. Jag önskar mig både det ena och det andra för jämnan...
Allt från prylar till giftemål.
Sen att cirka 20% av alla dessa önskningar behagar att gå i uppfyllelse är en annan femma.
Men det är inte det som är poängen.Tänk vad komiskt egentligen...
När man tänker tillbaks på något som hände för en tid sedan, som fick hela ens värld att rasa sönder och samman och man inte kunde se det fina i tillvaron.
Allt var svart svart becksvart.
Nu ett tag senare tycker jag mest att hela alltet är jävligt patetiskt.
Jag INSER hur otroligt förblindad jag var av alla känslor... svall efter svall...
Och jag VET att jag är fan så mycket bättre.
Jag är FAN så mycket bättre!!!!!

Ny dag, Nya tag!!
Operationen gick bra, cystan på 12x10 cm är borta fick som ni förstår komma hem efter en hel del tjat till sjukhuspersonalen.
Igår kväll började det göra ont och magen var svullen som om jag var i 4-5 månaden. Idag gör det inte lika ont, men magen är fortfarande svullen men jag känner mig lite konstig, som att jag håller på att bli sjuk.. Ger det en dag till.. Ska ändå till VC och lämna in prover i morgon.
Nu ska jag ta och göra en biffstroganoff!! Mumma :)

Tjingeling!!

Kärlek kan sabba ditt liv..

Ojoj!
Laddat ämne;
kärlek.
Första kärleken.
Nit.
Magiska stunder.
Tabbe.
Fjärilar i hela kroppen.
Det känns som att det är så många av mina nära vänner som aldrig
riktigt kommit över sin första kärlek.
Jag ska inte hyckla, det är svårt.Tycker även jag :)
För att på något gåtfullt, kufiskt plan glömmer man aldrig den
första killen eller tjejen som fick hjärtat att slå ett par extra slag.
Om jag ska ta mig själv som ett exempel... (för en gångs skull)

När jag föll första gången föll jag hårt. Hårt och djupt.
Men inte förrän vi var vänner.
Han började på min skola efter att jag gått där ett par år.
Mystisk, snygg, snäll, social...Alla var tokiga i honom. Alla förutom jag.
Jag brukar välja att gå mot strömmen ganska ofta. Men vi blev vänner. Väldigt nära vänner.
Och efter cirka 1,5 år kom jag på mig själv. Jag var GALEN i människan.
Men vi var så små. Och blyga.Så det hände ingenting spektakulärt.Förrän senare i livet.
Idag är vi inte mer än vänner. Men det är klart...Det är ju laddat när vi ses.
Fast det kommer aldrig hända något. Vi har nog förbrukat alla chanser.
Dessutom var det många år sen "dom" känslorna existerade.
Men vissa personer kommer för alltid ha en speciell plats i hjärtat.
Dom har lyckats sätta sina spår helt enkelt.
Jag vet inte hur många samtal jag haft med folk om just det här.
Killar/tjejer man för sitt liv inte kan komma över.
Och hur det kommer att påverka hela ens syn på andra människor som kommer nära inpå.
Det är skadligt. Det är fan rent jävla destruktivt.
Det är alltid svårt att gå vidare, men nån gång,
någonstans finner man styrkan att ta det steget ut.
UT och våga! Det kanske har tagit lite för lång tid nu?
Så länge man låser sig och inte vågar ge sig hän, kommer man ingen vart.
OM ödet vill att det ska bli ni två, så kommer det bli så tillslut.
Men ge livet en chans. Våga lite. Chansa lite!Ingen mår bra av att vara ensam.
Vi människor är inte gjorda så. Du kommer DEFINITIVT få hjärtat krossat fler gånger.
Och det säger jag inte på jävulskap, eller för att jag är bitter och cynisk.
Utan för att det är så. Jag HOPPAS innerligt att du slipper, särskilt när det är fruktansvärt svårt att repa sig.Men med din ålder och enstaka "förhållanden" i åtanke, är oddsen ganska små.
Att älta det förflutna hjälper inte framtiden. Det hjälper inte nuet.
Det stjälper.Friskt vågat, hälften vunnet.

Ha lite kul, my friend(s).
Nu kanske det blev lite väl riktat mot en person.
Det är bara som jag skriver :)
Det finns så himla många fler som är i exakt samma sits.

Sjukt va..

Inatt så raggade jag upp en läkare, blev inte klokare för det.. Prover togs i en hel massa.. Några har de kommit svar på och någon är helt Feck.. Åkte hem o var hemma 4.30

I eftermiddags åkte jag till sjukhuset för att hälsa på farsan som ligger här med. Stackars pappen.

Ha inte vara hos pappa mer än 10 min så ringer överläkaren på gyn avd mig för att tvinga mig till gyn.. Fort fort skulle de minsann gå också. Nu ligger jag iallafall här efter protester o väntar på narkosläkaren ska komma.. Blir nog operation inatt för smärtorna tilltar och illamåendet också. Om inte så i morgonbitti, och jag vill inte.. Jag får ingen mat, ingen smärtstillande enbart för att nu ska de ska kunna bedömma smärtorna.. Jag vill hem och de är NU!!

Satans!!

Detta visste du inte om mig :)

tjingeling

Jag lovade ett lite gladare inlägg nu kommer det..

Sitter och halsar kaffe som om någon står och hotar mig med pannskott om jag inte dricker. DRICK DRICK och blir kaffehög! Omg. Mita, fan vad kaffehöga vi måste bli ihop. Det var 2 (?) år sen sist. Feck biatch jag saknar dig och ditt jävla sätt ;PMEN om exakt 2 dar kommer du....

Beklämmande skara..

Människor som pratar utan att ha en susning om att de

precis gett sig ut på deep deep water är beklämmande.

Två öron och en mun betyder lyssna dubbelt så mycket.

Att tala är silver, att tiga är guld etc etc.

Det måste vara fruktansvärt mödosamt att alltid behöva hävda sig. Eller?

Är jag ute på cykeltur nu?Jag säger inte att man ska stänga igen truten.

Prata för all del, men gör inte bort dig.

Det är så pinsamt med folk som på fullaste allvar tror att dem triumferar,

när de egentligen gör bort sig. BIG TIME

.Okej om man är full och får mundiarré. Det händer mig jämt.

Pratar om oväsentliga saker.Men snälla... skäm inte ut er i nyktert tillstånd.

Håll käft och lär er något av dom som vet vad dom snackar om.

suck..

Jag har ont i magen.

Jag har försökt vila bort det, "gå-på-toa- bort det, äta bort det, svälta bort det, morfina bort det. MED MERA. Hjälps inte. Behöver någon som kommer och sätter på mig. Oj, rättelse - sätter SIG på DEN. Magen alltså.

It better be over tomorrow, fast egenligen NU!! Jag får raggar jag upp en läkare.

OHOHOH.. hahahaaa..

100% Party Marcus nya låt =)

Irriterad är bara förnamnet!!

Är så irriterad så jag tror bestämt att jag är på god jävla väg att explodera...

Brisera som en jävla atombomb!

Helvetes- jävla -skit -idioti!

Vart tog devisen behandla andra som du själv vill bli behandlad vägen?????

Och det värsta?

Folks LAAAAME EXCUSES!!

Men dra mig baklänges, framlänges, ja alla jävla håll vad fan?!!!

Men vill jag släppa in jävulen i mig... let's hope att han inte tar överhand...

Jaja, så kan det gå.

Pest OCH kolera.

Nu ska jag banne mig vila en stund, för det förtjänar jag.

Love, Peace and Understanding.

Bättre inlägg Later ;)

Snyft :(

Tungt..

Tufft när man inte kan svälja klumpen som ständigt finns där.Tror till och med att den börjar känna sig riktigt bekväm där i mag - och halsområdet..

Psykisk smärta som man omöjligt kan rå på, är nog (enligt mig) i värsta laget.

Och det allra värsta är när man inte kan kontrollera tårarna.Jag är ju mästare på det.

Jag är ju glada, positiva, "kan se verkligheten i vitögat, möta det värsta men alltid resa mig, " - Lotta...Inte för att spela ett falskt spel, eller försöka vara någon jag inte är, utan av den simpla anledningen att jag vill bespara andra mina bördor. Och jag vill inte lägga sten på andras.

Jag har alltid haft tanken "det finns folk som har det värre,

det finns ALLTID folk som har det MYCKET värre" i bakhuvet.

Men ibland rinner bägaren över, och mina bekymmer känns och gör sig påminda allt oftare, intensivare och mer kraftfullt. Då orkar jag inte längre.

Jag känner igen mitt betéende och vet ungefär hur det kommer arta sig, känner till alla olika skeden. Alla har ju ups and downs. Hell, vi skulle nog aldrig uppskatta de ljusa stunderna om livet var en enda lång rosendans.Men när man känner att svackan har pågått lite för länge och börjar påverka ens vardag väldigt mycket,

då har det gått för långt och man kanske till och med behöver lite hjälp för att hitta tillbaka.

Den sortens hjälp har jag fruktansvärt svårt för. Jag har alltid alltid alltid vart den sortens hjälp för andra människor. Kvittar om det är bästa vänner, vänner, bekanta, familjen, släktingar, arbetskamrater, främlingar man möter på måfå här och var...

Jag har lixom alltid fått höra att jag är en sån person man öppnar sig för.

Och jag tackar gudarna för det, för jag brinner för att på något sätt påverka människor jag stöter på i livet.Oavsett om det är temporärt, eller om det handlar om livslånga relationer.

MEN, jag har extremt svårt för att själv ta sån hjälp av någon annan.

Tycker det är pest och pina. Så jag sopar helst allt under mattan och låter det gå över av sig självt. Men ibland går det inte. Som nu.

Det är inte enstaka händelser och dylikt som tär på mig.

Och det är absolut inte bara DU. Det är mycket mer än så. Det är mycket just nu. Det är i princip allt i min gamla trygga vardag. Jag tänker inte ens försöka försvara mig på något sätt. Jag tänker absolut inte spy galla över dig. Och jag tänker absolut inte skriva ett tragiskt inlägg om vad som hände och på något sätt försöka analysera det.Vet du varför?

För att jag är trygg i mig själv. Jag är 120 procent säker på mig själv och alla människor i mitt liv. Alla känner mig. Och dom vi har gemensamt känner oss båda. De vet.., dom vet!

Fy skäms på mig!!

Jag har inte gratuelrat min dotter här på bloggen.. Gör det idag istället..

GRATTIS JULIA

Varför bränner vi inte häxor på bål längre?

Jag stör mig på vuxna kvinnor som beter sig som fjortisar.

Pinsamt är vad det är! JAG SKÄMS på riktigt.

Inte på grund av barnslighet eller fjortisfasoner på fyllan,

för att alkohol rättfärdigar beteendet till viss del.

DÄREMOT dubbelspel och lögner.

JA, det är att ljuga om man undanhåller alldeles för mycket information,

alldeles för ofta och alldeles medvetet!!

För i helvete.

Jävla kokett-fittor!

Är jag blind?

Någon sa att du är den mest själviska som nånsin existerat.

Någon sa att du var för bra för att vara sann.

Någon sa att du vänder kappan efter vinden.

Någon sa att du ljuger.

Någon sa att du gör lite som du vill, när du vill.

Någon sa att jag ger vansinnigt mycket mer än jag får tillbaka.

Någon sa att jag skulle vara försiktig.

Jag sa att alla hade fel. Det finns inga brister hos dig. I mina ögon var du perfektion i mänsklig form. Men i slutändan uppdagades allt. Jag var den som inte ville se. Jag var den som slog dövörat till. För du var ju bäst! Men satan vad fel jag hade om dig. Eller satan att jag inte hade rätt. Det tragiska är att du inte ens vet om hur det egentligen ligger till. Vad som har hänt med mig på grund av dig. Och jag har tillåtit det ske utan sans och reson. Jag är innerligt trött på att påverkas så mycket utav någon som inte ens vet om det själv. Eller gör du det? För i såna fall är du precis lika dålig som en del har hävdat. Jas skulle vilja att jag inte längre brydde mig. Att jag kunde vara lika kall och likgiltig som du stundom är. Jag vill inte längre glädjas över dom felfria rosa perioderna, för att sedan gråta när dom svarta kommer. Detta ambivalenta beteendet får mig ur balans. Jag låter mig svepas med på tok för mycket. Alltid är det så, mitt livs historia. Jag blundar för något som i själva verket är så uppenbart, att en blind skulle se det! Varför? För att jag på något naivt vänster hoppas att du är så bra som jag tror. Som jag vill. Och som jag "vet", precis som jag flitigt envisas med att säga till alla som vågar ifrågasätta.

Det RÄCKER nu.

Jag ska sluta inbilla mig att du är den jag vill att du ska vara och hädanefter se dig för den du faktiskt är.