onsdag 8 februari 2012

Vaken

Jag drömde att någon dog ifrån mig, igen. När jag vaknar är det inte bara huvudet som värker. Hela kroppen är som fastspänd i tegelstenar, med klädnypor. Vet inte om det är rädslan om att bli lämnad ensam som kastar mig in i väggen och rör ihop fantasier om att någon jag älskar tas ifrån mig.
Jag är rädd för ensamheten. Jag erkänner det. Blir illamående av tanken på de människor som tillbringar sina sista tjugo år tillsammans med fyra väggar, en soffa och en kaffebryggare.
Jag vet att det aldrig kommer hända.
Även fast alla skulle försvinna skulle det inte hända. Jag skulle börja krama brevbäraren och killen i kassan på ICA.
Jag är inte typen som accepterar ensamhet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar