Snuttis e hemma..

Jag måste göra ett snabbt inlägg innan jag kryper till kojs.
Det är så att min stora dotter som flyttade hemifrån för 2 veckor sedan sover hemma hos mamma inatt. Och det är väl kvalitetstid om något. Det är inte kul när de flyttar hemifrån för man saknar dom sååååå....
Extra gulligt är det faktiskt att Alexsandra är hemma här och hennes pojkvän har sin mamma hemma hos dem och hon sover över där. Dessa två är riktiga mammagrisar, men fasiken vad mysigt och sött det är..hihii..
Hämtade henne från jobbet kl åtta ca. Med sig hade hon 8 stycken semlor =) De är så mysigt att hon är hemma igen. Kärlek, kärleken till min barn är obeskrivlig. Puss på dig dottra min <3

Idag har jag knappt gjort någonting, har legat i sängen och sprattlat typ. Marcuz hade studiedag idag. Har varit hos VC idag och det var tufft, mycket känsloladdat med att prata om 2011.
I morgon/idag ska jag till Sveakliniken. Har fått ont igen, som knivhugg som kommer och går och sedan en molnande värk på höger sida. Jag är livrädd att de kommer bli en operation till inom snar framtid. Jag vet faktiskt inte om jag pallar med det. Sista operationen tog fan nästan livet av mig, har inte kommit över det traumat än. Dessa dygn på intensiven var de värsta jag varit med om. Inte nog med det kommer min läkare och säger att de trodde till 95 % att jag hade cancer. Fick vänta i 4 veckor innan jag fick svar att det inte var cancer utan en tredje äggstock???? Ja dessa 3 läkare var lika undrande som jag. De har ingen förklaring till det.
Denna operation har jag inte kommit över, den var jobbig på många sätt, både smärtmässigt och hur jag mådde efteråt. Tänk er själva min pappa hade gått bort ca 1 månad innan i cancer och ett eget besked om att jag troligtvis hade cancer. Cancer gör mig livrädd, jag levde och tog hand om pappa i en månad innan han gick bort. Detta var psykiskt påfrestande och sedan själv få detta besked att jag själv troligen hade cancer. Idag blev jag erbjuden något som heter scanning. Man kan tydligen få veta om man bär en sådan så kallad cancer gen i tex brösten, tarmarna eller någon annan stans i kroppen. Bara för att jag själv ska bli lugnare. Är livrädd att jag ska få cancer själv på grund av arvsrisken och för att jag får cystor (som även kallas godartad cancer) och så har jag Endometrios som med gör risken större att drabbas av cancer och de har även hittat polyper i två omgångar i mina tarmar. Får en polyp ligga i tarmarna i många år utan att man märker det så finns risken även där att de kan utvecklas till cancer. På pappas sida är de många som har fått cancer även bakåt i tiden, och i pappas syskonskara har 4 utav 5 fått cancer. Min pappa och hans äldsta broder fick den värsta och plågsammaste cancerformen utav alla, bukspottkörtelcancer. Min faster har jag förstått att hon haft det som jag med mycket cystor innan hon insjuknade i bröstcancer och hon har fått det i två omgångar. Hoppas hon förblir frisk och att det aldrig kommer igen. Har en rädsla för att min farbror som fick cancer besked ca 6 månader efter pappa. Han har lungcancer och han har opererats för ett drygt år sedan och de har varit strålning och cellgiftsbehandlingar. Nu har han insjuknat igen och ska dundra på med jättehög strålning i 3 omgångar. Jag ber till gud att detta hjälper honom, han har en aggressiv lungcancer. Cancer har ju med idag blivit en folksjukdom där de räknar med att var tredje människa kommer någon gång under sin livstid få cancer. Och jag funderar på det här med scanning. Tänk om de visar att jag bär på en gen av tex bröstcancer, då finns det chans att ingripa i det redan nu genom att operera bort brösten och man får givetvis nya "sillisar" förstås. Men tänk om jag skulle ha genen till bukspottkörtelcancer så undrar om de finns bot då genom att ta bort bukspottkörteln.. Ähh jag vet inte men mycket om cancer tänker jag på. Mina barns farfar fick reda på att han hade cancer i februari 2011 och nio dagar senare var han borta. Så som ni förstår så har 2011 bara varit elände, 4 operationer har jag själv gått igenom bara på ett år, pappas cancer som började om ca 1 år efter att han opererades dagen före nyårsafton 2009. I början utav år 2011 fick han återfall och det hade spridit sig rätt mycket. Tänk dig själv att pappa plågades at sådana kräkningar så fort han åt, el han behövde inte ens äta för kräkas galla. Att se honom och leva med honom den sista månaden i hans liv var tufft riktigt tufft. Men det kändes bra att han var hemma i stället för på sjukhuset. Och så go min pappa va, de var mycket kramar och pussar som jag fick. Han kallade mig Lotte-Grynet eller pappas lilla flicka.
Ja jag kan sitta här och skriva rader efter rader om år 2011 och saknanden, skräcken att själv drabbas av cancer.

Mannen i mitt liv, mannen som gav mig liv. Älskar och saknaden är förjäkla tung. <3<3<3<3
Sitter här nu mitt i natten och bloggar, bredvid mig en varm kopp choklad och en kärleksmums som Billy och Mackan gjort.

Är trött och ögonen vill bara falla in i sömn, så nu går jag och kryper ner hos Trassel som ligger så fint under mitt täcke och huvudet på kudden.. Nybadad är han med och ser nu som Lambi lammet.

God Natt!!