Fredag med stress..

Fredag ska väl egentligen vara mer i lugnets tecken, de är väl då man lägger sig i soffan och kollar in en bra film för att sedan somna till!! Men idag blir det annat, när jag väl orkar ta mig upp ur sängen.. Klockan står på 07.36 och jag är trött så få, men magen spökar o jag tror att en cysta ev kan ha spruckit sönder eftersom jag har haft sjuk ont i natt. Nu känns de lugnare men har ju tagit morfintabletter och citodon mot värken. Idag ska jag åka till Ikea för att köpa muggar och tror säkert de hamnar med något ljus också ;) Ska med försöka hinna med min Nettan men framförallt ska jag till lillebrors grav och tända ljus.. Hjälpa dotter för hennes fest ikväll också..

Puss o kram

Nikon D 5000

Idag är jag trött och ont i magen.. Tillhör ju min vardag nu..suck!! Blir arg, frustrerad och nedstämd att ha den här smärtan och än vet jag inget om cancerproverna heller. Har idag köpt ljusstackar till mitt köksbord 3 olika storlekar i svart givetvis och inhandlade på guldfynd. Ska strax börja ta bilder för bloggen också, de blir mer liv och spänning så =) Idag har Reijo och jag varit och inhandlat Alexsandras födelsedagspresent. En Nikon D 5000 blev det och 8.000 kr fattigare. Nu en snabb kaffe och sedan iväg på middag.. Hoppas nu att Zupanne lagar thaimat, mums mums..

Sömn va är det?

Kvällen är här och jag är trött (somnade kring 2 inatt) och har ont, illamåeendet kommer och går.. Annars har jag idag som sagt i tidigare inlägg varit hos läkaren som klämde och kände.. Så givetvis har jag ännu ondare nu.. Skulle igentligen åkt och hälsat på Johanna efter läkarbesöket men tyvärr så hade jag sjukt ont och ett illamåeende som är till duga.. Min son Billy sa idag så här "Mamma åk till sjukhuset för jag vill inte att du ska dö" Tänk vad ens barn tänker och oroar sig ändå.. Bara som när de kommer fram och kramar en och säger "Jag älskar dig mamma" eller "Jag tycker så synd om dig när du har ont". Mina små älsklingar..

Har varit ner en sväng på stan och köpt nya köksgardiner, stearinljus, en halloween blomma åt mig själv, saker till Julias julkalender.. Ja om en dryg månad är de ju dax för julkalener igen.. Men jag är frustrerad för jag hittar inte hyllplanen till glasskåpet.. Har vad jag tror gått igenom alla lådor o skåp nu.. Grrr!!!

Snart ska jag få upp gardinerna i det nytapetserade köket och i morgon kanske pynta det lite. Vill ju ha det fint nu innan Spökbarnet ska ha sitt kalas.. Vi bjuder på smörgåstårta och vanlig tårta :) Vi blir ju en hel del så jag måste faktiskt köpa flera kaffemuggar och skedar.. Nåja, ett mindre problem..

Nu ska jag snart sätta mig ner och titta på en film i godan ro "The Proposal" med Sandra Bullock och Ryan Reynolds. Och så måste jag få i mig något att äta eftersom inte kunde äta middag när de gjorde så ont o illamåeendet var på topp :(

Hoppas, hoppas jagfår sova inatt.. Kroppen skriker efter sömn nu..

God Natt!

Grisbjörnen "Bamse"

Nu ska jag börja blogga mer som jag gjorde förut. Om livet, tankar och vad jag gjort eller gör.. När jag bloggade förut så var de lite som ett sätt att få ur mig hur jag mådde under min sjukdomsperiod. Ni som känner mig utan och innan vet hur svårt jag har att prata om saker och ting, speciellt jobbiga och svåra händelser.. Därför har jag valt att för min egen skull att skriva eller blogga som de så fint heter..

Från hösten 2007- våren 2009 hade jag som sagt "Adenomyos" i livmodern som gjorde att jag tillslut var tvungen att operera bort min livmoder.. Jag hade dagliga smärtor varje dag i stort sätt och ibland mer, ibland mindre.. Detta var en tung och jobbig period i mitt liv, något som jag aldrig ville uppleva igen..

Men vad händer? Efter att jag friskförklarades i mitten av maj så gick jag med tron att jag skulle bli bättre, att jag skulle må bättre.. Självklart, så blev de ju absolut bättre och jag fick lite av livsgnistan tillbaka (jag tappade lite av den under förra perioden av sjukdom) .

Idag har de gått alltså 5 månader och jag är tillbaka där jag var för 2 år sedan. Jag har ont, väldigt ont eller hur ska man säga vansinnigt ont.. Har vart inne på sjukhus ett flertal ggr och jag fick en diagnos att jag har 2 st cystor på höger äggstock och de är 2 st större cystor.. Därav mina smärtor.. Jag har väldigt svårt att äta, gå, sitta eller ligga ned, de på grund av att cystorna ligger och trycker mot andra organ i kroppen. Sista vändan jag nu gjort på sjukhuset så misstänker de att ena cystan börjar tvinna sig runt äggstock o äggledare, vilket inte alls är bra vad jag förstår de som..

Jag får inte gå och må illa, kräkas eller få ondare nu.. Då måste jag in, jag måste då opereras akut och det vill jag bara inte.. Efter förra operationen blev jag så sjuk i 2 omgångar och det som hände på intensiven efter operation är en skräckupplevelse. Ja jag är livrädd helt enkelt för en ny operation..

Igår så mådde jag så illa, verkligen illa.. Ja jag vet, jag skulle åkt in men jag var/är så nedstämd att jag faktiskt inte riktigt orkar ta tag i det här längre.. Jag slår illamåeendet åt sidan, försöker att tänka att jag bara inbillar mig att jag mår illa..Idag mår jag också illa men inte lika kraftigt som igår, inte än iallafall..

Om en timme ska jag ner till Vårdcentralen för att få ett nytt läkarintyg och en remiss till mamografi.

Dagarna bara går och jag försöker att inte oroa mig, men det är inte lätt, oron, deppiheten, smärtan och illamåeendet finns där och påminner mig hela tiden..

Igår köpte jag mig en nalle, en grisnalle som jag tycker är så lik "Lotta på bråkmakargatans nalle" Hennes nalle heter Bamse och vad är mer perfekt än att min gris också heter Bamse =)

I natt låg jag och höll om den, min tröst är min Bamse helt enkelt..

Nu så iväg till Läkaren nu LOTTA!!

Följer du strömmen?

Tittar ut. Livet passerar utanför. Snabbspolas bort.

Ser myllret av alla grådassiga. Alla dessa levande döda. De kamoufleras mot husfasaderna.

Ingen sticker ut. Ingen gör ett väsen av sig.

Som lobotomerade följer de sina bruksanvisningar.

De abnormala institutioneras. Plockas bort.

Psykologer förklarar våra fel för oss. Samhället har ritat kartan.

En livstid spenderas på att "känna rätt". Att anpassa sig. Följa strömmen.

Vi kör hårt tills batteriet tar slut. Tills det är dags att dö.Vi har bara tränats i hur vi ska leva, men glömt bort att faktiskt göra det.

Alla föds unika men dör som kopior.

Tankar..

Jag har haft några dagar då jag tänkt så det knakat ända till Kinesiska muren.

Ni vet; man ser och hör saker som triggar igång tankeversamheten...

Man får sig en erinran eller två och börjar begrunda allt, ifrågasätta allt...

Sån är jag i alla fall. Och det behövs faktiskt

emellanåt för att man ska få rätsida på saker och ting.

Jag kommer gå in på vad jag menar lite senare, så ni förstår vad jag dillar om.

Nu ska jag titta på tv, senare sova!

Later.

Hur ska man älska någon, som älskat någon förut?

Märkligt..

Den här dagen och kvällen har vart något utöver det vanliga. Vet inte ens hur jag ska få ner det i ord. Finns så mycket som skulle behöva komma ut, men jag vet inte hur. Vet inte om jag kan. Förvirrad. Jag är verkligen förvirrad. Hopkok av allt... Jag tror jag är mållös. Befinner mig i något slags gränsland just nu.

Det är otäckt för det är främmande.

Fy fan.

Att vara glad?

You should try it, vänner och fiender.

Jag bryr mig om folk. Oftast alldeles för mycket för mitt eget bästa.

Men kommer man till mig, får man räkna med att jag kanske inte säger det man vill höra. Jag kan dalta och tycka synd om, men efter en kort stund övergår det till något konstruktivt istället. Det kan hända att det låter brutalt barskt, men ibland är det precis det som behövs.

Jag menar alltid väl. MEN!

Sen finns det personer som går mig på nerverna.

Personer som ber om hjälp, men inte tar den. Personer som har möjligheten och alla förutsättningar i världen för att förändra sin vardag, men inte tar chansen, utan istället väljer att sitta kvar i sitt svarta hål och gräma sig över allt runtomkring.

Man ska alltid se till varje enskild individs behov, alltid försöka ha ett öppet sinne och aldrig döma ut någon. Ge honom eller henne en ärlig chans. Kanske två. Hell, tre.

Men tillslut tröttnar jag, samhället och all hjälp i världen. För att det kommer inte ske någon förbättring förrän du själv väljer att förändra ditt liv. Hjälp finns att få i oceaner, men den enda som vet allt om dig och dina tankar, är du själv. Så get a grip!

Tvinga dig själv att göra precis allt det du varit rädd för, det som smärtat, allt du bävat inför och våga ge dig själv det du verkligen förtjänar. Det kanske dröjer innan du nått alla mål och innan du är där du vill vara, men förr eller senare kommer man dit. Var den du vill vara!

Du kommer garanterat att misslyckas några gånger, men det är inte annat än mänskligt. Det enda viktiga är att aldrig ge upp.

Dagens Meny

Lite tvär ett tag. Kan leda till sjukt bra sex ;-). Bort med alla hjärnspöken i hallen. Finns inget bättre när man har den sinnesstämningen.
Nervös.
Upprymd.
Exalterad.
Glad.
Nöjd.
Mör i hela kroppen, håller jag på att bli sjuk?.
Optimistisk.
O-jäktad. Nu tar vi allt som det kommer. Fast lite fortare!
Måste sova. Får absolut inte bli sjuk.

Det sköna är att ni kan stå på tå, men aldrig komma upp till min jävla nivå!!!

Jag älskar livet.

Jag älskar att göra allt som faller mig in.

Jag älskar att få höra att jag är sjukt bra på alla sätt och vis och samtidigt sjukt

konstig på alla sätt och vis.

Det gör mig till den jag är, den jag alltid varit och den jag alltid kommer att vara.

Vissa människor, händelser, platser, stunder med mera präglar mig - sätter sin prägel i mig. Antingen för stunden, eller för alltid. Jag bär med mig det, dig.

Eller så kastar jag det i soporna och låter gubbarna hämta det kommande tisdag.

Men i vilket fall som helst är jag 100 procent säker på vem jag är. Inte alltid vad jag vill,

hell jag är väl inget under walking on earth heller?!

Men jag vet vem jag är. Vem jag är just nu. Sen växer man ju konstant hela långa livet.

Jag har vansinnigt mycket skinn på näsan. Ibland är det i vägen för mig...

Gånger då jag vill go with the flow och inte analysera allting in i minsta beståndsdel och bara låta mig tas med storm. Dessvärre händer detta alltför sällan,

då jag nästintill aldrig släpper garden.

Det fick jag lära mig redan som liten. Det har jag lärt mig efter allt som gjort ont ont ont alla gånger. Följaktligen är jag oftast på helspänn, även om det ser ut som att jag är hög på diverse droger och svävar på moln.

Nån gång kommer detta att avta... nån gång kommer jag ta ner alla murar.

Nån gång försvinner fasaden och jag kommer släppa in.

Men detta sker inte på beställning. Ni må tycka att jag är tuff, men jag är inte alltid så jävla stark. Skör, sårbar, känslig... det finns även hos mig. Jag låter sällan människor få se det, då även detta är en del av mitt "jag-inför-folk".

Men det finns där. Jag ÄR mänsklig.

Jag lovar att jag kommer gråta, om jag ser dig gråta.

Jag lovar att jag kommer predika om den orättvisa värld vi lever med tårar i ögonen om vi traskar förbi en gammal hemlös man.

En man som bör vara i sina bästa år, såhär efter pensionering och allt.

Jag lovar att jag kramar dig och berättar hur mycket du betyder för mig,

om det känns rätt just då. Jag är en riktig känslomänniska, men jag är lik förbannat omänskligt BRA på att dölja det jag känner. Och bara känna i hemlighet.

I avskildhet. För mig själv.

Men även om jag ofta är arg på mig själv över hur jag är,

kommer jag för alltid oftast vara tacksam över hur det blev.

För att jag valde det själv och jag gjorde det, när det kändes rätt.

Insikten om att jag inte dansade efter någon annans pipa,

att jag inte sårat eller skadat någon genom att påvisa oegentliga sidor, sidor som inte alls är jag - utan som bara råkar infinna sig för studen för att jag ska få- och göra det jag vill.

Nyckfullhet i all ära! Spontanitet i all ära! Agera på impuls i all ära!Men inte om man går in för det halvhjärtat och med fel intentioner. Det är då det brister.

Och jag vill inte brista... vilket man gör den dagen man kommer på sig själv.

När tankarna, åren och självinsikten kommer ikapp.

"Fan... det där var ju inte jag."

Nu era satans PAPPSKALLAR går jag under jorden!

Ja, så sant som det är skrivet.

Jag ska ge fan i allt vad internet heter i 5 dagar.

Ingen match egentligen med tanke på att jag periodvis klarat mig flera månader utan.

Men nu låtsas vi som att det är en fet bedrift.FINT!

Vad jag ska göra? Jag ska bli scientolog, basta tills jag spyr, hungra tills jag svimmar, träna tills jag skakar, nöta in all företagstjafs tills jag behöver ännu starkare glasögon, fundera över livet tills jag kommer fram till något och slutligen

(och detta är mitt främsta mål med den här

"tortera mig själv tiden")

Nu kommer sötisen =)

puss och hej!!

chansa, chansa stort..

Jag blir så jäkla irriterad på mig själv när jag tänker på hur lång tid det har gått, hur svår jag är, hur svårt jag har för att kunna, hur löjligt anti jag har blivit...

Cynisk vettni! Jag är ju positiv.

På gränsen till blåögd stundom! För i helvete! HÖR NI ATT JAG ÄR FÖRBANNAD???

Om jag alltid går med med "you can do it put your sweet ass into it" - inställning när det kommer till allt annat i livet, så borde det väl vara klart som självaste fan att det ska platsa inom den kategorin också! Eller? Svar: ja!

Från och med nu. Från och med NU ska jag våga ge folk en ärlig chans. Inte sätta i kompis, KK, bästis, bror - facket. Utan något annat.

Jag ska sluta hitta fel, jag ska framförallt sluta LETA fel. Folk brukar tycka jag är vansinnig... jag och mitt jävla sätt. Jag slog dövörat till. Jag? Jag är ju fabulous! Då är det väl givet att jag har rätt att hitta någon på min nivå?! Haha.. okej, jag överdriver. =) Jag är inte depraverad. Lovar!Men nej nu jävlar! Nu kör vi.

Och med detta sagt vill jag bara poängtera att mina intentioner absolut inte innefattar promiskuöst beteende. Långt ifrån. Hade det varit syftet hade jag inte haft några problem.

Jag är inte sugen på lösa förbindelser, kortvariga kåtslag och tillfällig tillfredsställelse.

Det jag vill är att någon jävel lyckas få mig, HELA MIG, att skälva!

Inte vid beröring utan vid tanken på att han finns..

Ingenting är omöjligt..

Det stämmer nog på nåt sjukt vänster - att man alltid vill ha det som är svårast att få. Jag kan däremot inte säga att det är omöjligt.. inget är omöjligt enligt min mening. Man kanske måste kämpa för att det ska vara värt det? För att man ska känna den där lyckan när man väl fått det.. Om man får det. Och "det" kan vara allt från ett par skor, en tröja eller till större saker som en viss bil, ett hus eller kanske en kärlek... Om man inte känner att man vill slåss, eller skänka en tår, en droppe blod eller svett för det man allra helst vill ha så där innerligt, så kanske det inte är nåt att ha trots allt? Om man inte behövde kämpa för att få något, om allt bara fanns serverat framför dig hela tiden vart fan tar då hela tjusningen med att lyckas vägen? Lycka för mig är framgång... framgång är när man lyckats. Men man måste kämpa! Ge inte upp för fäään :) Nu låter det säkert som att jag alltid fått precis allt jag velat ha.. men det stämmer inte...inte för fem öre. Men mitt problem är nog inte att jag inte tror att jag kan lyckas. Jag har två problem: 1. jag är lite lat... jag måste känna nån slags press (ex tidsbrist, eller att man är flera om (ännu en gång) "det")... då går det kanon! Men om det är för egen vinning så kan jag dra ut på det.. 2. jag är lite feg... vet inte vart det kommer ifrån, men jag kan ha grymt svårt för att verkligen öppna mig... och ge mig hän... Men vafan.. ändring på det i framtiden!

Skit också..

Jag har ont. Magen är svullen som en gigantisk överdimensionell kokosnöt.

Sitter och ugglar framför datorn. Inget nyttigt för varken mig själv, någon annan,

världen eller framtiden.

Men fan vad ont det gör och jävlar vad jag ömkar just nu.

Och jag tänker fortsätta tycka synd om mig själv tills helvetet har gått över.

Sjuk

Jag har ont i halsen och för mig är det ungefär samma sak som being on death row.

Plus att jag har trött. Lägg ihop ett och ett och du får ett vidunder till Lotta.

Och mitt humör fluktuerar mer och värre än börsen.. haha Neee..

En bild säger mer än.... många ord!

SÅDÄRJA!!

Stockholm by gummibåt

Rapapapapa

Sommarplågan..

Fjanterier.

Don't get me wrong now folks. Jag enjoyar facebook emellanåt, mest för att jag tycker om att kolla på allas bilder, ladda upp bilder själv, snoka, leta rätt på folk och skriva snabba meddelanden där istället för att maila etc. Men par som ändrar relationsstatus lika ofta som jag byter trosor..? Facebook är lite mer vuxna lunarstorm för i helvete. Det är bara mer accepterat. Men att ändra från singel till i ett förhållande till det är komplicerat till singel till i ett förhållande igen....Jag menar... KOM IGEN! Hur seriös är relationen på riktigt då undrar jag? Förutom det som står svart på vitt på face? Så fort det händer något, ska man minsann in på face och ändra så att alla kan se... kan se och tycka lite synd om en. Så folk undrar, ställer frågor... blir lite nyfikna.(jag själv är en sån)..... (en nyfiken jävel alltså) Men jag skulle ALDRIG i mitt vuxna liv hålla på och fjanta med statusändringar på en löjlig sida!!

VÄX UPP.

Stockholm by night.

Yes, så ska jag till huvudstaden, min nya tillflyktsort.

Ska möta upp Johanna och åka på shopping i staden.

Få mig en guidad tur!

(själv tror jag vi kommer hamna i tjottahejti)

Har typ inte sett stället i dagsljus. Haha... =)

Vi ska granska alla brats som spatserar förbi i godan ro med mera mera mera.

Vi ska handla lite nödvändiga prylar.

Sen hem och börja fixa!

Sedan är det gasen i och börja skölja strupen.

Framförhållning, folkens!

Sen blir det BMB häng och fläng!

Johanna och jag ska leka lite och vi bjuckar påt 08.

Later dudes and bitches!