Grisbjörnen "Bamse"

Nu ska jag börja blogga mer som jag gjorde förut. Om livet, tankar och vad jag gjort eller gör.. När jag bloggade förut så var de lite som ett sätt att få ur mig hur jag mådde under min sjukdomsperiod. Ni som känner mig utan och innan vet hur svårt jag har att prata om saker och ting, speciellt jobbiga och svåra händelser.. Därför har jag valt att för min egen skull att skriva eller blogga som de så fint heter..

Från hösten 2007- våren 2009 hade jag som sagt "Adenomyos" i livmodern som gjorde att jag tillslut var tvungen att operera bort min livmoder.. Jag hade dagliga smärtor varje dag i stort sätt och ibland mer, ibland mindre.. Detta var en tung och jobbig period i mitt liv, något som jag aldrig ville uppleva igen..

Men vad händer? Efter att jag friskförklarades i mitten av maj så gick jag med tron att jag skulle bli bättre, att jag skulle må bättre.. Självklart, så blev de ju absolut bättre och jag fick lite av livsgnistan tillbaka (jag tappade lite av den under förra perioden av sjukdom) .

Idag har de gått alltså 5 månader och jag är tillbaka där jag var för 2 år sedan. Jag har ont, väldigt ont eller hur ska man säga vansinnigt ont.. Har vart inne på sjukhus ett flertal ggr och jag fick en diagnos att jag har 2 st cystor på höger äggstock och de är 2 st större cystor.. Därav mina smärtor.. Jag har väldigt svårt att äta, gå, sitta eller ligga ned, de på grund av att cystorna ligger och trycker mot andra organ i kroppen. Sista vändan jag nu gjort på sjukhuset så misstänker de att ena cystan börjar tvinna sig runt äggstock o äggledare, vilket inte alls är bra vad jag förstår de som..

Jag får inte gå och må illa, kräkas eller få ondare nu.. Då måste jag in, jag måste då opereras akut och det vill jag bara inte.. Efter förra operationen blev jag så sjuk i 2 omgångar och det som hände på intensiven efter operation är en skräckupplevelse. Ja jag är livrädd helt enkelt för en ny operation..

Igår så mådde jag så illa, verkligen illa.. Ja jag vet, jag skulle åkt in men jag var/är så nedstämd att jag faktiskt inte riktigt orkar ta tag i det här längre.. Jag slår illamåeendet åt sidan, försöker att tänka att jag bara inbillar mig att jag mår illa..Idag mår jag också illa men inte lika kraftigt som igår, inte än iallafall..

Om en timme ska jag ner till Vårdcentralen för att få ett nytt läkarintyg och en remiss till mamografi.

Dagarna bara går och jag försöker att inte oroa mig, men det är inte lätt, oron, deppiheten, smärtan och illamåeendet finns där och påminner mig hela tiden..

Igår köpte jag mig en nalle, en grisnalle som jag tycker är så lik "Lotta på bråkmakargatans nalle" Hennes nalle heter Bamse och vad är mer perfekt än att min gris också heter Bamse =)

I natt låg jag och höll om den, min tröst är min Bamse helt enkelt..

Nu så iväg till Läkaren nu LOTTA!!