Att vara glad?

You should try it, vänner och fiender.

Jag bryr mig om folk. Oftast alldeles för mycket för mitt eget bästa.

Men kommer man till mig, får man räkna med att jag kanske inte säger det man vill höra. Jag kan dalta och tycka synd om, men efter en kort stund övergår det till något konstruktivt istället. Det kan hända att det låter brutalt barskt, men ibland är det precis det som behövs.

Jag menar alltid väl. MEN!

Sen finns det personer som går mig på nerverna.

Personer som ber om hjälp, men inte tar den. Personer som har möjligheten och alla förutsättningar i världen för att förändra sin vardag, men inte tar chansen, utan istället väljer att sitta kvar i sitt svarta hål och gräma sig över allt runtomkring.

Man ska alltid se till varje enskild individs behov, alltid försöka ha ett öppet sinne och aldrig döma ut någon. Ge honom eller henne en ärlig chans. Kanske två. Hell, tre.

Men tillslut tröttnar jag, samhället och all hjälp i världen. För att det kommer inte ske någon förbättring förrän du själv väljer att förändra ditt liv. Hjälp finns att få i oceaner, men den enda som vet allt om dig och dina tankar, är du själv. Så get a grip!

Tvinga dig själv att göra precis allt det du varit rädd för, det som smärtat, allt du bävat inför och våga ge dig själv det du verkligen förtjänar. Det kanske dröjer innan du nått alla mål och innan du är där du vill vara, men förr eller senare kommer man dit. Var den du vill vara!

Du kommer garanterat att misslyckas några gånger, men det är inte annat än mänskligt. Det enda viktiga är att aldrig ge upp.

Dagens Meny

Lite tvär ett tag. Kan leda till sjukt bra sex ;-). Bort med alla hjärnspöken i hallen. Finns inget bättre när man har den sinnesstämningen.
Nervös.
Upprymd.
Exalterad.
Glad.
Nöjd.
Mör i hela kroppen, håller jag på att bli sjuk?.
Optimistisk.
O-jäktad. Nu tar vi allt som det kommer. Fast lite fortare!
Måste sova. Får absolut inte bli sjuk.

Det sköna är att ni kan stå på tå, men aldrig komma upp till min jävla nivå!!!

Jag älskar livet.

Jag älskar att göra allt som faller mig in.

Jag älskar att få höra att jag är sjukt bra på alla sätt och vis och samtidigt sjukt

konstig på alla sätt och vis.

Det gör mig till den jag är, den jag alltid varit och den jag alltid kommer att vara.

Vissa människor, händelser, platser, stunder med mera präglar mig - sätter sin prägel i mig. Antingen för stunden, eller för alltid. Jag bär med mig det, dig.

Eller så kastar jag det i soporna och låter gubbarna hämta det kommande tisdag.

Men i vilket fall som helst är jag 100 procent säker på vem jag är. Inte alltid vad jag vill,

hell jag är väl inget under walking on earth heller?!

Men jag vet vem jag är. Vem jag är just nu. Sen växer man ju konstant hela långa livet.

Jag har vansinnigt mycket skinn på näsan. Ibland är det i vägen för mig...

Gånger då jag vill go with the flow och inte analysera allting in i minsta beståndsdel och bara låta mig tas med storm. Dessvärre händer detta alltför sällan,

då jag nästintill aldrig släpper garden.

Det fick jag lära mig redan som liten. Det har jag lärt mig efter allt som gjort ont ont ont alla gånger. Följaktligen är jag oftast på helspänn, även om det ser ut som att jag är hög på diverse droger och svävar på moln.

Nån gång kommer detta att avta... nån gång kommer jag ta ner alla murar.

Nån gång försvinner fasaden och jag kommer släppa in.

Men detta sker inte på beställning. Ni må tycka att jag är tuff, men jag är inte alltid så jävla stark. Skör, sårbar, känslig... det finns även hos mig. Jag låter sällan människor få se det, då även detta är en del av mitt "jag-inför-folk".

Men det finns där. Jag ÄR mänsklig.

Jag lovar att jag kommer gråta, om jag ser dig gråta.

Jag lovar att jag kommer predika om den orättvisa värld vi lever med tårar i ögonen om vi traskar förbi en gammal hemlös man.

En man som bör vara i sina bästa år, såhär efter pensionering och allt.

Jag lovar att jag kramar dig och berättar hur mycket du betyder för mig,

om det känns rätt just då. Jag är en riktig känslomänniska, men jag är lik förbannat omänskligt BRA på att dölja det jag känner. Och bara känna i hemlighet.

I avskildhet. För mig själv.

Men även om jag ofta är arg på mig själv över hur jag är,

kommer jag för alltid oftast vara tacksam över hur det blev.

För att jag valde det själv och jag gjorde det, när det kändes rätt.

Insikten om att jag inte dansade efter någon annans pipa,

att jag inte sårat eller skadat någon genom att påvisa oegentliga sidor, sidor som inte alls är jag - utan som bara råkar infinna sig för studen för att jag ska få- och göra det jag vill.

Nyckfullhet i all ära! Spontanitet i all ära! Agera på impuls i all ära!Men inte om man går in för det halvhjärtat och med fel intentioner. Det är då det brister.

Och jag vill inte brista... vilket man gör den dagen man kommer på sig själv.

När tankarna, åren och självinsikten kommer ikapp.

"Fan... det där var ju inte jag."

Nu era satans PAPPSKALLAR går jag under jorden!

Ja, så sant som det är skrivet.

Jag ska ge fan i allt vad internet heter i 5 dagar.

Ingen match egentligen med tanke på att jag periodvis klarat mig flera månader utan.

Men nu låtsas vi som att det är en fet bedrift.FINT!

Vad jag ska göra? Jag ska bli scientolog, basta tills jag spyr, hungra tills jag svimmar, träna tills jag skakar, nöta in all företagstjafs tills jag behöver ännu starkare glasögon, fundera över livet tills jag kommer fram till något och slutligen

(och detta är mitt främsta mål med den här

"tortera mig själv tiden")

Nu kommer sötisen =)

puss och hej!!

chansa, chansa stort..

Jag blir så jäkla irriterad på mig själv när jag tänker på hur lång tid det har gått, hur svår jag är, hur svårt jag har för att kunna, hur löjligt anti jag har blivit...

Cynisk vettni! Jag är ju positiv.

På gränsen till blåögd stundom! För i helvete! HÖR NI ATT JAG ÄR FÖRBANNAD???

Om jag alltid går med med "you can do it put your sweet ass into it" - inställning när det kommer till allt annat i livet, så borde det väl vara klart som självaste fan att det ska platsa inom den kategorin också! Eller? Svar: ja!

Från och med nu. Från och med NU ska jag våga ge folk en ärlig chans. Inte sätta i kompis, KK, bästis, bror - facket. Utan något annat.

Jag ska sluta hitta fel, jag ska framförallt sluta LETA fel. Folk brukar tycka jag är vansinnig... jag och mitt jävla sätt. Jag slog dövörat till. Jag? Jag är ju fabulous! Då är det väl givet att jag har rätt att hitta någon på min nivå?! Haha.. okej, jag överdriver. =) Jag är inte depraverad. Lovar!Men nej nu jävlar! Nu kör vi.

Och med detta sagt vill jag bara poängtera att mina intentioner absolut inte innefattar promiskuöst beteende. Långt ifrån. Hade det varit syftet hade jag inte haft några problem.

Jag är inte sugen på lösa förbindelser, kortvariga kåtslag och tillfällig tillfredsställelse.

Det jag vill är att någon jävel lyckas få mig, HELA MIG, att skälva!

Inte vid beröring utan vid tanken på att han finns..