Nya fina naglar igen..

Idag har jag mest gått omkring som en zombi.
I en dvala har jag försökt att få sova och i en dvala har jag utfört det jag skulle. Vaknade vid fyra, med smärtor, men låg kvar och försökte först strunta i dem. Men nej, tyvärr kroppen vill inte vad jag vill.
Jag var nere och gjorde mina naglar, ja jag gillar att ha fina naglar.. Min grej och så länge jag vill ha det så tänker jag göra det. Jag tycker det är fint, som ett smycke.
Som vanligt går jag till Marianne som är otroligt duktig på att göra naglar. Fantastisk tjej. Och vill du ha lika fina naglar till bra pris så gå dit.. Telefonnummer till henne är 073-9718080

Mina naglar ner slipade och fixade..

Detta är det vackra, snygga slutresultatet.. Matt svart och silver tippar.. Som fransk manikyr fast i svart och silver. Detta var min ide och nästa gång ska jag ge henne fria händer.
Vad tycker ni? visst blev dom fina som vanligt..
Jag älskar mina fina naglar, så är det bara.. Pröva ni också.

Därefter åkte jag och snodde Edwins parkering och möte upp Rebecca och en kompis till henne och tog en fika på Nanzy's nere på byn. Lunch var jag inte sugen på så de blev en kladdkaka och en Latte. Två bebisar och hade det trevligt, en stund. Trots tröttheten som var brutal. Smärtor hade jag med och hade pratat med läkaren som höjde upp min morfin till 20 milligramare. Eftersom nätterna och morgonen är fruktansvärda.

En kladdkaka, en god rackare och tipset är från Angelica J.

Två små, eller en mindre och en lite större bebis. Min lilla Wayne som är så go och skratta hjärtligt när jag gosa och pussas på honom innan jag gick. En riktigt fin pojke..

 Det har faktiskt varit en vidrig dag (inte sällskapen), idag har känt mig svag. Klen. Sen blev det bara värre. Både fysiskt och psykiskt. Kanske inte så konstigt när sorgen ligger och mal i kroppen igen..Och jag känner hur sjukdomen äter min kropp, men också äter min tid. Jag ser mina planer krackelera. Hur våren , sommaren och resten av året slås sönder framför mina ögon. Och hur lite jag kan göra åt den saken. Jag blir provocerad av uteserveringarnas våralkoholiserade, skojigheter, fnittren och de bekymmerlösa stunderna. Men mest av allt blir jag provocerad av min egen bitterhet.

Pappa och hans bror (min farbror Christer).

De jag uträttade på stan efter fikat med Rebecca var apoteket, Gallerix för att köpa kort, en sväng om på H&M och sedan åkte jag hem. De var ingen ide att springa på stan med sorg och smärtor. Ville bara hem.

Korten jag köpte

H&M prylar..

Nu ska jag kurra ihop mig i soffan och kramas lite.. Det är precis vad jag behöver just nu..

Sorg och smärta

Vaken igen av smärtor och kravlat mig ner till nedervåningen och räknar in de 4 sorters mediciner jag ska ta som kostar en förmögenhet. Och mediciner jag sakta har påbörjat som hämmar utvecklingen av sjukdomen, ett litet paket med små piller och 2 st i veckan till att börja med. Mediciner jag tar för att ens klara de här. Tar dem och gör kaffe. Pratar med Julia och Manne ett tag. Dotterns pojkvän som kom för att vara med Julia och den sorg vi bär.
Han var trevlig och skojfrisk som fick även mig att skoja tillbaka och glömma av sorgen lite.

Jag vill inte skriva för mycket, mer kanske ge uttryck hur jag som människa mår och känner inom mig. Jag kommer kanske inte skriva om sjukdomarnas namn..
De har kanske blivit dags för mig att berätta hur allt började, hur det kommer sig att jag sitter här, med ett liv som tagit en ny vändning. En vändning som jag varken hade planerat eller spontant såg fram emot, när jag såg den komma skenande mot mig. Det är svårt att börj. Jag smakar på orden, suger styrkan ur dem, stirrar rakt fram. Men en dag ska jag låta mig försöka.

Idag har vi sorg igen. Min käre farbror har lämnat oss i den hemska sjukdomen cancer. Fick ett samtal att nu ligger han i koma. Blev ledsen och oron växte, för ja vet ju vad då ska komma skall. Väntan.
Åt middag, prata 30 min med Marie och vi la på.. Och de tog Max 3 min från jag lagt på så ringe de där signalerna, såg på displayen på mobilen vem som ringde. Och jag sa innan jag svara.. Nu har han gått bort. Mycket riktigt..
Med stor sorg överlämnar vi dig till pappa. Christer somna in den 20 feb 2013 och det är på dagen 1 1/2 år sedan pappa lämna oss.
Jag är ledsen, trött och slut.
Jag är glad att jag fick ta ett farväl av dig i Söndags. Jag är glad att jag åkte upp även fast jag var så trött och hade ont..
De är jag glad för idag..
Sov Gott farbror Christer..
Ska försöka sova en timme, barnen blir hemma idag. Varit vaken sedan fyra tiden i smärtor o tankar.. Måste ringa läkaren idag..

04:44

Klockan har precis passerat 04:44 och jag kan inte sova. Har suttit vid köksbordet i 25 min nu och fått i mig snart 2 muggar kaffe. Wayne vaknade men fick krypa in hos hos gulliga Julia. Tacksam för sen hjälpen min dotter. Morfar fick jag väcka för att han skulle gå upp och ge nappen.
Själv kom jag inte upp för de gjorde ont.
Hela ryggen o magen värker. Det gör ont det gör det verkligen. Jag kravlar i sängen likt en skalbagge på rygg innan jag lyckas med bedriften att ta mig därifrån. Med en hjälpande hand. Hatar att be om den hjälpen för de skadar min skäl inbords.
Yrvaket kravlar jag till toaletten, sen medicinskåpet och därefter göra välling till lilla plutten som inte somna om med nappen. Kvar är kaffet som får de snabbvärkande att sätta fart lite fortare.
Nu är jag färdig, en timme senare och ska åter igen gå upp om 50 min. God natt igen då!! God morgon för er som redan är på väg till jobbet.
Jag vill också...

Waynis och kalas

Det var ett tag sedan jag satte mig vid min iMac 27. Men förlåt, jag är så trött att jag är som en zombi. Lättare att bara ta mobilen. Blogga är inte heller prio ett, för jag orkar inte. Hinner somna innan jag ens kommit till andra meningen.
Inatt har jag sovit 1 1/2 timme, vaknade alltså kl 04.01 ja just en minut över fyra. Var tvungen att be om hjälp upp, kom inte upp för de gjorde så förbannat jävla ont.
Och jag blir så arg, trött på allt.
Ibland varar det i ett ögonblick, ibland i långa stunder. Ibland ligger den bredvid mig om nätterna. Ibland sitter den hos mig på morgonen när jag känner mig som den enda som är vaken på nätterna. Ibland sitter den hos mig på morgnarna när jag känner jag känner mig som den enda som är vaken i hela världen. Den, är i det här fallet känslan när jag önskar att min sjukdom var en käft jag kunde smälla till.
Men jag orkar inte alltid skriva om allt skit runt mig. Igår var en vidrig dag, precis som hela helgen.

Idag kom Edwin med lilla Wayne och lilla fina Julia tog med honom och på några ärenden. Och så har jag tvättat Waynes overall som såg ut som en päls mer en än overall.. Hehe, tror Beccas katt hårar ordentligt där hemma.
Här följer lite bilder på Wayne och så som varit under dagen. Ögonen börjar falla ihop så jag orkar inte skriva mer idag.

Trassel klockan 05.00 på morgonen som bara ville sova istället för att hålla mig sällskap.

Wayne smaskar macka kl 7.30 på morgonen.. mam mam mam..

Wayne på väg med Julia på en del ärenden och köpa mat, salva och tvättlappar till Wayne. Och medan de for iväg var de meningen att jag skulle sova.. Hm, yeah gick ju bra..

Sedan sov vi middag tillsammans, jag och mitt barbarn.. De är verkligen mysigt faktiskt..

Här har vi en liten kaktjuv.. Sådan morfar sådant barnbarn.. hehe.. Kakmonster!!

TÅÅÅÅÅRTA ÄR JÄTTEGOTT!!!!!!

MMMMmmmm, så GOTT!!!

Och lite speed efter sockerkicken...

Sen Duscha, välling och sova....

Så nu passar jag med på att säga god natt..

Gubben 25/45 bast

Grattis här till min gubbe som blev hela 25 år idag!! Ja jag tar väl i med att fyller 25 år (men man måste väl vara en aningen smart) hehe!! Gynnar ju mig om man är tuttinuttig.
Nä då, han är fin min älskling, och han blev faktiskt 45 år men han ser faktiskt inte ut som en 45 åring (men inte som en 25 åring heller). Skit i samma om åldern. Åldern är en siffra bara.
Och vi träffades år 1991 och tåget har rullat på. Livet har varit som en berg och dalbana..
Men idag känns det lite som att jag är kär, NYKÄR!!!
Klart har vi våra duster, men vem har inte det?
Jag älskar dig än din gamle get ;-) hihi!!
Och för att man glömmer, struntar i saker så kan en födelsedag inte alltid vara en toppendag.. hehe.

Glömmer man den 14 feb (Alla hjärtansdag) så får man sin "ICKE" älskade maträtt..hehe (ja, ibland e det en liten bitch av mig"

Söta Wayne var hos oss och firade "Morfars" kalas.. Vaet mamma och pappa var hade vi ingen aning om..

När mamma och pappa inte finns i synhåll så fick jag tårta..

Det var kladdigt..

Det var gott..

Nam nam..

Riktigt gott..

Grisig gris..

Hehe, nu får mormor duscha mig..

En stor röd ros.. Grattis!!!

De är kallt

Sängen känns för stor och kall.. Jag fryser och jag ryser. Man funderar fram och tillbaka. 1+1=2. Ja jag kunde min matte i skolan och den sitter där än.
Kanske man bör köpa en ny säng när den andra känns alldeles för stor..
Den har blivit obekväm, jag känner mig obekväm i den och kylan. Hjälper inte med 2duntäcken. Kylan är där ändå..

God Natt!
Hoppas ni har det varmt om tassarna. Här har man raggsockor på.. Burr*

Happy End

Ha en fin "Alla Hjärtans Dag" mina fina barn, barnbarn, vänner, släkt och alla mina fina änglar där uppe ❤

Jag tänker inte skriva...

Jag tänker inte skriva om att det har blivit svårare att skratta, att det går längre mellan varje gång.

Jag tänker inte skriva om ilskan och tårarna som rann när jag sprang ut från Specialistmottagningen på B 71-73 på Huddinge Sjukhus!

Jag vill inte skriva om ilskan jag kände igår när jag skällde ut "min finaste" för att jag tyckte han trängde sig på, när det i själva verket var Sjukdomen som jag ville konfrontera.

Jag tänker inte heller skriva om de tårarna och ilskan som infann sig, som fortfarande pyr när jag idag fick en till diagnos.

Eller av utmattningen jag kände när läkarna gick igenom hur de ska göra mig fri från "sjukdomen" om de nya medicinerna och de sövande behandlingarna.

Jag tänker inte skriva om morfin eller dunder-morfin injektionerna jag får ta som tar bort den värsta smärtan. Jag kan inte skämmas över det. Kan inte be om ursäkt för att jag tar 4 olika morfinpreparat var dag. Kan inte göra annat än att rekommendera det till dem som utsätts för svårt lidande smärtor.
De som vågar kritisera det vet ingenting.
Ingenting.

Jag tänker inte skriva om hur min verkliga vardag ser ut. Och jag tänker inte skriva om de jag längtar och saknar som mest.

Jag tänker inte skriva om den nära släkting. Tänker inte skriva om hur han förändras, hur hans cancer svälter ut honom och jag kommer finnas där som den människa jag är. Jag tänker fortsätta att viska i hans öra att jag älskar honom. Jag tänker inte skriva om att Älska, glömma och förlåta. Jag kommer inte skriva om hur mycket jag förstår honom och inte heller om tiden.

Jag tänker inte skriva om hur liten jag känner mig inför de sekunder som kommer att komma.

Jag tänker inte skriva om hur rädd jag är att jag kanske inte har visat min Hjärtevän tillräckligt tydligt hur mycket jag älskar honom.

Jag tänker inte skriva om alla besvikelser jag kan känna.

Jag tänker inte heller skriva om de brev jag skrev idag. De brev som aldrig skulle skrivas. De brev som aldrig kommer komma upp här på bloggen. De brev som aldrig kommer att läsas. Jag kommer aldrig berätta vad som drog där i. Barn och föräldrar måste få ha sina hemligheter ifred.

Jag tänker inte skriva mer idag.

Hat söndag

Söndag, vilken tråkig söndag!! Jag har legat i sängen precis hela dagen. Jag mår inte alls bra och redan när jag vaknade mådde jag jättedåligt. Jag har tagit smärtlindrande och jag har gråtit och Marcuz har tröstat mig den lilla godbiten. Lilla Wayne skulle komma idag men vart tvungen att skjuta på det.
Ingen bra dag alls!!

Trötthet

Vad har hänt? Varför bloggar jag inte som förr? Har jag tappat stinget?
Jag tror de är så här, jag mår inte bra alls... Jag är trött, de händer jobbiga, tuffa saker som jag inte vill skriva om här.
Har ätit slut på antibiotikan för en vecka sedan och börjar nu känna mig krasslig IGEN!!
Vad fan är de med mig? Orkar snart inte med mig själv.
Var på Huddinge i Tisdags och gick ut därifrån störtgråtandes.
Jag är trött på läkare, mediciner, sjukskrivningar, smärtor mm..mm.. Ibland frågar jag mig, varför just jag? Men samtidigt vill jag inte heller att min värsta ovän ska uppleva samma helvete som mig.

Den här veckan har jag bara varit hemma, hemma och gjort ingenting. Jo sovit.. Gnistan är borta för tillfället och de drabbar bloggen också.
Men jag lever i varje fall, bara väldigt väldigt trött!!
Livet känns som de gått i kras.. Men jag kommer igen,bara för att de känns som jag gett upp just nu så vet jag att jag kommer kämpa vidare sen.. Men just nu finns inte orken..

Vänskap

När man inte bloggat på ett tag så var det rätt kul att blogga ändå. Mycket tråkiga saker har ju hänt och man tappar lust och energi att blogga.
Men vill inte gå in för mycket på vad det gäller, orkar inte skriva om sorgliga saker som händer runt oss hela tiden. Men man blir mörkrädd.

Tänkte skriva en liten bit om vänner i varje fall. Kompisar har man massor utav men hur har man det med "riktiga vänner"?
Mina riktiga vänner finns där vare sig de är nya eller gamla, de betyder inte att min äldsta vän är min allra bästa vän. De kan vara en nyfunnen vän som som man känt något år el månader.
man behöver inte höras, ses varje dag, de kan ta några veckor ibland men vi vet att vi finns där för varann ändå. När en vän skyller på att den inte vill "störa" när hon/han vet att den som behöver ALLA sina vänner mest av allt just då. Och nu behöver de inte vara så drastiskt som att man behöver riva ner himmel och jord för en sådan sak. Tex du ligger på ett sjukhus, där du som mest är sårbar, nedstämd och når skit. Vilka behöver man mest då? JO, sina vänner och släkt. De är inte så att jag eller någon annan kräver att du ska hälsa på, men man kan ringa och fråga.. Hur mår du? Hur är det idag? Det är inte svårt att  öppna dörren åt en medmänniska, visar att man bryr sig om sina nära och kära. Just de där ordet jag vill inte "STÖRA" är så fel och sårande. 
Jag tänker på dig "M.V" som mycket väl läste mina statusar, du läser min blogg. Du känner mig.. Men du sårade mig med dem orden som mest.
Jag minns att du låg på sjukhus i några veckor och var sjuk. Jag minns att din så kallade vän "Rossi som hon kallas" Inte ringde, inte hälsade på fast hon bor i närheten. Mindes du hur sårad du var då? Jag ringde dig var och varannan dag då. (om du inte glömt de med).
De sista som fick mig att ta de steget att säga upp min vänskap för en tid framöver var bland annat just dessa sårande ord. 
Och alla kränkande saker din gubbe skrivit i min logg, blogg och inkorgen på FB.
Har allt som han skrivit åt dig nu, fått hjälp att ta fram allt. Så du kan ju skriva i loggen på FB om du vill ha dem, eller om jag ska publicera dem här möjligen?
Här kan du inte svara längre.

Diss Euw

God Morgon!! haha!! Nä, så skojigt är de ju inte.  Magen har gjort uppror idag och jag har legat hela dagen. Tänkte se "Familjen Annorlunda" men den somna jag bort, tänkt börja läsa "Maries Tantsnuskbok" men har ara kommit till sidan tre. Är de där böckerna så bra? Är de böcker för tanter som inte får till det riktigt? "Gudars vet jag..

Ett riktigt psyko har lagt till mig som vän på FB, rätt rolig att följa för hon påstår att hon är Greta Garbos dotter. Detta skrev hon idag.. En riktig psyko och störd människa, enligt mig!

""I dag med anledning av världscancerfonden ska jag berätta att cancer hette förr kräfta innan det blev så vanligt och är en sjukdom som är skapad av nazisterna.
Det är inplantat av "kreatur - urdjur i människokroppen där fosfor är ett näringsämne för att de ska växa snabbt"! Fosfor distribueras i form på olika sätt bl.a luftburen som jag upplever som gas - medel"! Jag fick mina kreatur - urdjur inplanterade i mag - tarmkanalen vid 3 års ålder 1954.
Har på olika sätt försökt att få utsatta människor att inse sanningen vilket enbart har medfört att jag själv blivit ännu mer attackerad!
År 2000 på psykakuten berättade jag sanningen för överläkare Moustergard på Helsingborgs psyk akut vilket ledde till att jag blev inlagd på LPT = tvångsintagen då han ansåg att det var en vanföreställning!
Jag står fortfarande för mina åsikter och genom min privata forskning kan jag i dag bevisa att mina påståeneden är riktiga!
Nazisterna har fått in ofantligt mycket pengar till forskning för en fruktad sjukdom som är skapad av !!!!!! !!
Jag fick dessa som nazisterna kallar kreatur - urdjur inplanterade i chokladpudding som jag fick för att jag varit så "duktig när Albert Bonnier fått sina barnpornografiska bilder ihop med andra övergrepp 1944!!!!""

Stackars människa, varför är hon inte kvar på psyk?
Här är en till:

Har lite svårt att formulera allt som hände omkring när jag som 9 åring låg nerdrogad i Simtuna prästgård på vinden och sedan födde en son.
Att jag födde ett barn var jag inte medveten om i mitt nerdrogade tillstånd utan mina upplevelser var att det gjorde ont - att det blev värre och värre sedan släppte alltihop och jag hörde ett barnskrik men jag fick aldrig se något barn.
När en man kom och frågade mig om vem som var hans pappa - visste jag inte det. Jag fick så starka känslor för mannen som jag inte förstod då och hur skulle jag kunna veta vem som var hans pappa!
Sedan kommer mannen igen nu med unga män - deras pappa som satt i bilen ville veta vem hans pappa var och de ville veta vem deras farfar var - det visste jag inte..
Hur kunde jag få sådana känslor igen det kunde jag inte förstå och hur skulle jag kunna veta deras anfäder!? Människor var konstiga!
I dag är jag ofantligt glad och tacksam för min förstfödde son Anders och hans söners styrka och mod att söka upp mig då det som hände 1951 har legat i bakhuvudet som en smärtsam dröm.
Birgitta som jag växte upp med har alltid sagt att mina upplevelser har varit vanföreställningar och att jag är psykiskt sjuk. Så har det varit från 3 - 4 års ålder.
Birgitta var behjälplig vid alla övergrepp och även när jag drogad fördes till prästgården - hon var arg när jag kom hem igen för de hade lovat henne att "jag aldrig skulle komma hem igen"!
Jag straffades mycket hårt!!!!!!
Jag har "försonats med vad som har hänt och är inte bitter över nåt"! 
Det finns massor utav hennes händelser i livet/ Psykiska påhitt enligt mig.

Jag måste fråga er övriga läsare i denna blogg, har ni hört talas om denna story? Och denna människa är helt psyko tycker jag. Vet inte om hon har öppen sida på FB men kallas sig "Gunilla Gårbo" 
http://www.facebook.com/gunilla.garbo?ref=ts&fref=ts 
 

 Sedan har jag en till story via FB, men där lugnar jag ner mig då jag sagt den människan en sanningens ord i morse. En fin människa (tror hon) som ska leka skenhelig och så. Denna människa är en stor bluff rakt igenom. Jag väntar fram till fredag annars gör jag mitt drag här också. Nämn mm får ni då! Man lurar och bedrar inte mina vänner, så går de inte till..

 

Bloggpausat

Hejsan, de var ett bra tag sen.. Men jag har tagit en paus från bloggen. Har haft lite andra saker för mig som att vara med mina vänner, barn och barnbarn. Tagit de lugnt pga hostan.
Musse har varit i Åre och jag kunde ju kört rajtan tajtan, men orken försvann..
Har en del att skriva men inte idag.
I morgon är det min tur att besöka Huddinge Sjukhus.. Orolig känsla är de ju.
Är full av morfin just nu och slö o trött. Vakna med smärta o legat med smärta hela dagen.
Ska väl ta o läsa den här boken nångång.
Bloggar bättre i morgon..