Trötthet, sjukdom o elände men lila gardiner!

Hej, det var länge sedan!! Gick ju inte så bra med löftet om att blogga bättre. Men livet är tufft just nu att orken inte riktigt finns där för att sätta mig ner och blogga. Kanske inte ska lova fler ggr utan låter det bli som det blir.

Jag har lyckats dra på mig lite eget skit också vilket gör att tröttheten blir extremt mycket värre. Springer på sjukhuset nonstop. Har ni tänkt på hur sällan man går glad in i ett sjukhus? Ofta går man bekymrad in och och tyngd därifrån. Vad det är orkar jag inte plita ner men en operation är jag tvungen att göra tidigare än planerat. Går inte att vänta så mycket längre än till strax efter älskade Pappas begravning, om ens det. Allt beror på hur det ter sig där i magen. Det kan med bli frågan om en akutoperation, och de är jag livrädd för.
Sorgen efter pappa har börjat ta ut sin rätt alltmer, men fortfarande kan jag inte riktigt fatta att pappa är borta för gott. Jag tänker mer och mer på begravningen och hur jag ska klara av den?
Jag, Alexsandra och Marcuz ska komma in i kyrkan 20 minuter innan alla andra. Alexsandra är för att hon ska fotografera det orört, innan alla lägger sin ros el sorgbukett på kistan. Jag för den rädsla jag bär inom mig för begravningar och döden och Marcuz för att prästen ville träffa honom innan och gå igenom begravnings cermonin innan själva begravningen. Marcuz har med en rädsla för döden, precis som jag har. Jag har svårt för att förstå cermonin i huvud taget. Ska berätta för er vid något annat tillfälle om hur jag tänker och känner.

Under denna vecka så har de ena än det andra utav tråkigheter rasat över mig. Helt snurr...

Måste under veckan handla kläder inför begravningen, både för mig och ungarna, fixa o dona med allt möjligt samtidigt som jag är strängt tillsagd av min läkare att ta det lugnt. Hm.. Lättare sagt än gjort.. Nä, faktiskt inte för jag känner mig riktigt risigt och väldigt ont i magen. Det är bara att ta sin medicin var dag, vila och ta det väldigt väldigt lugnt så det inte blir en resa till sjukhuset för en akut operation.
Ja så här lååååångtråkigt är mitt liv just nu, inte mycket att skriva om.
Jag har iallafall fått upp de lila gardinerna i kök och vardagsrum. och de lila mattorna i köket. Och stearinljusen är tända i stort sätt dygnet runt. Älskar ljus, det är lugnande och ger en myskänsla.

Köket med lila gardiner, ljus och mattor

Lila gardiner, duk och ljus

Ljusen tända på kvällen..

Min älskade lilla Djurgårdare <3 Hehe, undrar om det finns DIF kläder o köpa till Trassel? ;)

God Natt på er.

Oro som växer

Dags för mig snart att åka hem till mamma och träffa prästen. Känns tungt. Funderingarna snurrar runt för mig om vad min läkare sa igår. Att det skulle vara så pass allvarligt som det tydligen är har jag faktiskt inte tagit in i skallen innan. Man tänker jaja.. Men nu verkar poletten rinna ner och jag börjar fatta att det är riktigt allvarligt och jag leker en aning med livet som insatts. Herregud, nu känner jag orolig över det också.
Nu är jag inskriven i en vårdplanering i vilket fall som helst. Operationen vill  de få in ganska snart efter min Pappas begravning. Hur i helsike kan livet vara så här? Hela året har bara varit ett ända stort elände och kaos. Och jag är så trött hela tiden.. Hinner bara inte riktigt med längre och orkar inte ta in allt.. Känns som jag skärmar av och går i ett vakuum.

Nehej, ni nu har ni fått höra min klagosång en gång till. Ska nu ut till prästen, därefter förbi Johanna om hon är hemma och sitt ner till Fonus och lämna in en del saker och fixa med korset. Sedan ska barnen till tandläkaren. Middag ska med funderas ut och tillagas..
Vill ingenting av det där, vill trycka ner huvudet i kudden och bara få gråta ut och vara för mig själv. Hinner inte sånt..
Suck!!!

Bye Bye och ha en gullig dag på er..

Orkeslös

Jag vet inte vad det är med mig. men på sistone så har jag inte orkat göra så mycket. Inte orkat blogga ordentligt, inte orkat röra mig, inte orkat något alls. Men även fast jag inte orkar så är det mycket som måste hända och ske runt begravningen. I morgon ska vi träffa prästen kl 10.00. Känner mig så stressad, hinner inte med längre. Känns som jag lever i en bubbla och den bubblan kommer nog spricka snart... Hela livet är upp och ner, massor av stress och oro, hjälplösheten över att man inte räcker till vare sig här eller där.  Och den stora sorgen över Pappa ska vi inte tala om.
Samtidigt känns det inte verkligt, har min Pappa verkligen lämnat oss???
Jag fick låna en ängel som spred sitt ljus i mitt liv i varje andetag. Du togs bort från mig alldeles för tidigt.... Lilla fina Pappa.. Jag fick låna en ängel för en stund.. Min ängel.

Någon jag valde, valde att ta en resa bort från mig i stället för att ta min hand. Är det så betydelselöst för dig då alltså?

Kränkt

Min mamma.. Ni förstår att eftersom jag hunnit bli 40 år så har jag naturligtvis mycket att berätta...Nu vill jag bara snabbt hoppa till dags läge. Pappa lämnade oss i september förra året. Varken lätt för mig eller mamma. Under pappas sista månad i livet fick jag utstå med grova anklagelser..  Riktigt grova, från mamma!! Pallaktiva vården gav mig snabb hjälp, vilket min mamma hånar mig för idag. För att ta ett exempel av många, idag sitter jag här och gråter, hon har just ringt mig, därför att hon sårat mig så hårt. I dag igen då för ca 255 gången utan överdrift, ringer hon och säger; en rad elakheter och anklagar oss för den hjälp hon får. Idag blir jag så arg på henne, ringa hit och dikta upp att folk. Jag blir så arg och kränkt... vi fortsätter en helt sjuk disk över telefon.. Hon kan vara hur elak hon vill och anklaga mig för oförrätter som inträffat för 15 år sedan eller fastna i en ändlös klagosång. Man får akta sin tunga för vad som helst kan hon ta illa upp för och det blir bråk av ingenting. Hon skapar problem, kaos, intriger det är väl då hon glömmer den egna ångesten för ett tag. Allt projiceras utåt mot mig. Inget mot henne själv.
Hon bryr sig inte ens att jag är knäckt av hennes beteende. Inte ett skit!
Det enda hon kunde tjata om då var hur synd det är om henne.

Jag hjälper nu min mamma med massor. Läkarbesök, handel, köra henne hit och dit etc. Då kan jag uppleva att vi är två jämbördiga vuxna människor men så plötsligt ändras hennes sinnelag och hon kan bli riktigt elak mot mig. Tyvärr blir jag så förtvivlad och arg och börjar skaka i kroppen av frustration över av vad hon just sagt.
 För nån timme sedan spydde hon plötsligt sitt hat mot mig. Det handlar om ett kvitto som jag råkade glömma att ta med igår. Men som hon nu beskyllde mig för att vi blåser henne (själv hade jag inte ens med affären att göra)! Hon höll på och höll på och öste galla hur hemsk jag och min familj är. Hon blir helt oresonlig! Går inte att tala med! Munnen går på henne i ett och vägrar att lyssna.
Hon visste att jag inte mådde bra, jag hade tagit starka mediciner strax innan och var väldigt nere av saknad utav pappa, så sätter jag mig i bilen och kör i 120-160 km och överlämna detta kvitto. Höll på att smälla rakt in i en annan bil. Jag var arg, ledsen, trött, värk och helt flummig av mediciner. Men hon fick sitt kvitto. Vräkte ur sig oförskämdheter, men jag svara knappt utan satte mig i bilen och åkte uppskärrad därifrån.

Ca en timme efter ringer du upp och haglar skit om något om att du ska betala mina räkningar??!! Öhh? Sedan kom anklagelsen för att jag vid något tillfälle sagt att hon bör skaffa internetbank och eftersom hon inte har dator kan hon sitta här eller gå ner till en bank och knappa in räkningar. Varför förvränga saker till att jag ska betala och ha hand om din ekonomi???? Sedan anklagar du mig för biljäveln du sålde!!! Ta upp problemet med den verkliga personen som tjatar om denna skitaffär!! Jag sa från början att jag inte tänker bry mig i denna affär, ändå blir jag beskylld! Sedan ber du mig prata med XX som tydligen var där!!! Men fick jag det? NOT!! Blanda inte in oss i den där bilaffären och har du något att gnälla om den så vänd dig till han som gnäller om den affären.

Lägger detta på ett felaktigt datum!! Men de giltiga datumet är 14/5 2012..
Bryter kontakten med min mamma ett tag framöver.. För jag klarar inte psykiska press längre.

Min käre Pappa

Min älskade Pappas dödsannons i dagens tidning Länstidningen/Södertälje. Känns väldigt jobbigt att se den.. Min Pappa. Det känns så overkligt. Inte min Pappa.. Paaapppaaaaaaaaaaaaa!!

 

Min älskade fina Pappa.. Du fattas mig så.. Ingenting kommer kommer vara sig likt utan dig Pappa, ingenting.. Det har blivit så tomt utan dig älskade Pappa <3<3<3

Pellan blev 40 år minsann

I lördags var vi till Gnesta för fira Pellan som blev 50.., nähä 30? ok, inte det heller.. hm, 40 år då? -Jo, men visst är det 40 hon blev.. Syns inte alls att hon är en dag över 50, eyy förlåt 30 menade jag ju förstås. Grattis om igen Pellan <3
Vi blev bjudna på fest med god mat på Gnesta Strand. Jättetrevligt och hur mysigt som helst. Dock tog jag tråkigt nog inte alls mycket bilder..

Ett stort Tack Pellan och även till Dennis för att vi blev bjudna på ditt kalas Pellan <3 Och kul att träffa släkten och Gnesta borna igen.. Kramisar!!

Så blev det!!

I flera dagar har här fixas med håret.. En del urfärgningar har gjorts för att få bort det röda i håret. Det gick bort och håret fick en ljusbrun nyans. För att sedan färgas i det illröda igen.. Man kan inte färga o färga på varann för då blir håret så mörkt att de röda inte syns alls. Håret har klippts även i två omgångar och nu är jag nöjd. Så här blev det tillslut.

Så här såg det ut innan.. Utväxt, slitet och färgen dassig..

Så blev det efter urfärgning o klippningar..

Efter färgningar o allt.. Rött, rött o ännu mera RÖTT..

Ett stort tack till Salong Grace

Fonus

Onsdag redan, dagarna går fort och själv är man slut. Är så förbaskat trött så det gör ont i kroppen. Det är så mycket att tänka på runt omkring pappas begravning.
Det är någonting varje dag, tycker jag lever i bilen. Fast nu kan jag inte leva idan för den startade inte när jag skulle åka hem. Fick låna Pappas bil. Suck!

Sov över hemma hos mamma inatt. Igår kväll satt vi och knepa ihop vår egen dödsannons för pappa. Tycker vi fick ihop den riktigt bra. Den kommer i Södertäljes Länstidning den 3 oktober.
Idag var vi på Fonus besöket. Det var rysligt jobbigt och mycket ångest. Min rädsla för döden spelar in. Men tack och lov att Mamma och jag har pratat och kommit överens hemma. Som tex kistans färg mm..
Det var rysligt jobbigt att titta ut en kista och urnan. Jag vet ju att där i kistan kommer min Pappa att ligga och när de kommer till urnan så är det bara aska kvar.. Bara den tanken på att Pappa ligger i på bårhuset nu är jätteläskigt. Och jag tycker synd om honom att han ligger i ett trångt utrymme och det är kallt och becksvart där inne. Pappa som är så frusen av sig, ligger nu där iskall och framför allt ensam. Jag har verkligen svårt att tänka på att hans skulle vara någon annanstans som alla säger och kroppen hans är bara ett skal. Jag skulle verkligen vilja tänka så men de går inte. Men nu är begravningsdag fastställd till den 21 oktober klockan 13.00 i Turinge Kyrka.

Därefter har dagen fortsatt med tråkiga saker. Mitt hår blev inget bra och måste fixas till i morgon. Sedan får jag ett samtal att Billy gjort dumheter i skolan. Strax efter ringer Nettan o säger att hon skulle till sjukhuset för att hon hade varit med om en trafikolycka. Då kom tårarna och paniken som legat och pyrt redan klockan 06.00 i morse. Sedan startade inte min bil och därefter har jag blivit telefon terroriserad men inte orkat ta emot dessa samtal, för de tar bara så min energi som jag knappt har ändå.
Vi var på barnens farfars gravplats ikväll. Farfar Topi skulle ha blivit 70 år idag om han levt. Vi var dit med blommor i höstens färger, ett ljus, ett kort och Marcuz la dit en liten sten där det står "älskade farfar" på och det blev så fint. Vi saknar dig farfar <3

Märkte att jag gått ner 4 kg på en vecka, kanske inte så konstigt heller för den delen. Mat är väl de sista man tänker på, det blir mest kaffe man fyller på magen med. Matlusten är borta och istället finns bara en stark oro där i magtrakten som kallas för magkatarr. Hela dagen idag ahr jag fått tagit lugnande tabletter för att ens orka med den här dagen.

Utav Fonus fick jag en bok till barnen som har titeln "Hej Då, Farmor. Boken Hej då, farmor (Interterras Publications) vänder sig till barn från förskoleåldern och uppåt. Och till de vuxna runt omkring dem.Det är en tröstebok som i underfundiga och livsbejakande teckningar och text och med öppna sinnen går in i barnets funderingar kring det ofattbara - att en älskad människa plötsligt inte längre finns. Marcuz läste den och grät tillsammans med storasyster Julia som tröstade. 

Mamma och jag fick en fin ljusstacke för värmeljus och formen som ett hjärta från Fonus och så fick vi en varsin liten bok "ord till tröst" med små verser och dikter.

Nu är det läggdags och Sov Gott alla Fina <3

Grattis pappa på namndagen

Hej alla!!

Har inte haft orken eller lusten till att vara aktiv i bloggen just nu. Orken och lusten fattas.
Jag har tappat sugen till att göra någonting. Ingenting är roligt längre.
Måste vara sysselsatt för att inte falla in i tankar eller så pratar jag i telefonen 24/7. Tack min underbara släkt och mina vänner som ställer upp och pratar med mig, och ni är så fina och ringer hela tiden och frågar hur man mår och varit här och givit mig tröst. Tack för ert deltagande i min stora sorg och tack för alla fina vackra blommor ni gett mig. Ett stort tack till min egen varma och kärleksfulla familj. Musse du är en klippa och allt guld värd.

Sorgen är fruktansvärd när man är själv hemma. Och mina tankar går mycket till mamma. Hon är helt ensam.. Och det skär i mig av sorg det med. En av läkarna till Pappa sa till mig att det kommer slå dubbelt så hårt mot mig och då förstod jag inte riktigt vad han menade och har funderat på vad han menade. Nu förstår jag, jag känner ju sorg för min mamma med som helt plötsligt blir ensam. Efter 43 år som de ändå har haft ihop. 43 år som ändå är för lite, de skulle fått minst 20 år till.
Det är så ledsamt att åka hem till dem, dem säger jag.. Mamma är det ju bara nu... Men de kommer bli svårt att bara säga mamma nu, har ju i 40 år sagt pappa och mamma. Tårarna rulla ner som en öppen vattenkran första gången jag åkte ditut efter pappa gått bort. Sorgen bara faller på när som helst. Till och med i affären, om man ser något man vet att pappa älskade.
Hade med mig mina egna kuddar när jag bodde där under perioderna, och så behövde pappa lite flera runt sig där han låg i sängen. Då lånade jag ut en av mina. Den kudden luktar pappa. När jag är själv så borrar jag ner huvudet i kudden och känner lukten av pappa och så gråter jag. Med bilden av pappa i bokhyllan och kudden i famnen som luktar pappa står jag och gråter och pratar med dig pappa. Denna Gerte-Grynet kudden får absolut inte tvättas!!! Just det är min tröst och mitt sätt att få känna mig nära pappa.

Hela tiden backar man bandet till när han blev ordentligt sjuk för en månad sedan drygt. I 2 veckor var jag hos pappa och mamma. Minns hur han ropade på mig på nätterna om han behövde gå på toaletten, mådde illa och behövdes kräkas. Aldrig att jag tyckte det var obehagligt att hjälpa honom när han kräktes. Jag satt där bredvid och höll i hinken och jag hjälpte honom torka av sig och tvätta sig och borsta tänderna efter. Han ropade även på mig när han hade ont så att jag fick trycka till extra på morfinpumpen. Han klarade det inte riktigt. Jag hjälpte honom att klä sig och tillbaka fick jag en otroligt mycket kärlek. Ja, ni så mycket som vi kelade och så mycket vi pussades och sa att vi älskade varann. För älska varann de gjorde vi som bara den.. Min Pappa och Jag!!!

Igår var jag med mamma hela dagen och kvällen. Var hemma runt 21.30. Vi var iväg och hälsade på hos min morfar och mormor hela dagen. Åt en varsin Pizza på vägen hem och när vi kom hem till min mamma så var jag där 2-3 timmar och vi fika, vilade och pratade. Tycker det är så tungt att åka ifrån henne och lämna henne själv. Mitt hjärta blöder av sorg för även det. Lilla Mamsen <3
Idag var jag, Billy och Musse ute och pojkarna klippte gräset. Själv har jag haft en urusel dag då jag har ont i magen som går ut i ryggen och den där psykiska tröttheten man har pga oro och sorg.
Fick en fin bild av faster idag. En bild där jag gosar och myser med pappa.. Tittade på den och tårarna rann. Har ramat in den och ställt den i bokhyllan <3 Tack faster för den fina bilden <3

Nu väntar det tunga.. Förberedelse för begravningen, att gå till Fonus. Sedan begravningen då.. Åhh, detta är hemskt, hemskt för att jag inte alls vill och är rädd för begravningar. Men de måste gå, jag måste hitta modet och det är tur att Musse finns..


Sedan vill jag gratulera min PAPPA på hans namnsdag idag "GERT". Gert-grynet har namnsdag idag <3 Älskar dig pappa, för evigt!!!

Min Pappa som ung <3

Sov Gott Pappa

1945-05-27 - 2011-09-20

R.I.P Mannen i mitt liv, mannen som gav mig liv.. Min älskade, älskade, underbaraste, finaste, snällaste, bästa, vackraste, gulligaste PAPPA i Världen  har lämnat oss. Jag saknar dig, du fattas mig.. Pappa kom tillbaka.. Jag kan inte leva utan dig.. Paaaaaaaaappa!!!!
Jävla, jävla cancer, du är som ett monster som har ätit upp min älskade pappa!! Så min pappa har lidit, haft ont, inte kunnat äta, kräkts i massor på grund av dig din elaka cancerjävel!! Inte nog med allt detta så tog du honom från mig ditt hemska monster.. Det var faktiskt min "pappa", min mammas "man", min pappas syskons "bror", mina barns "morfar" och hans vänners "vän" som du tog ifrån oss. Vi älskar honom faktiskt.. Massor!!
Hur ska jag göra med all min sorg, med all tomhetskänsla, med min rädsla?? Hur ska jag ens kunna leva utan dig pappa?
Mitt Gerte-Gryn.. Pappa, pappa, pappa..PAAAAPPPPPA!!
Jag älskar dig så mycket och för alltid!!

Sov Gott Pappa <3<3<3

Det är riktig höst nu

Måndag idag den 19/9 2011. Det är regnväder och höst. En riktig ruggig höstdag och det är en helt vanlig måndag. En måndag som jag behöver ringa en hel del samtal hit och dit. En del viktiga en del mindre viktiga. Måste rycka upp mig och ta tag i dem viktigaste trots allt. Måste det!

Jag är fortfarande hemma hos pappa och mamma. Sitter vid min älskade pappas sida och pussar hans kind, klappar honom lätt på huvudet, pratar med honom även fast jag inte får något svar. Men han hör mig och ibland får man ett litet ljud, en handtryckning som svar och då vet jag att han hör mig.
Det är jobbigt, tufft och mycket sorg. Jag kan inte sova om nätterna pga oro. Jag kan somna men jag vaknar hela tiden trots att jag får lugnande och insomningstabletter.
Nu kommer pallativa ASIH och det är tryggt att de kommer flera gånger per dag, även nattetid.

Jag är trött och sjuk av oro och som så många vet att jag sitter vid min pappas sida dygnet runt. Men så finns det alltid någon som ska tycka mer synd om sig själva och deras att de inte kan låta mig vara utan att ringa hit till mig och vara hysterisk, sända oroande sms. Jag förstår bara inte hur folk fungerar ibland?
Jag tycker inte man kan lägga en last på en 13 åring grabb om andras barn och vuxnas ansvar. Mina söner är 13 och 11 år gamla och är inte gamla nog för att ta ett ansvar för en 15 årig grabb. Grabben kommer till oss och hämtar mina söner, är de inte hemma ringer han på dörren var tionde minut. Grabben har någon bokstavssjukdom vilket inte är mina barns ansvar att hålla reda på honom eller så. Mina barn är barn som alla andra vare sig de har bokstavssjukdomar eller ej och får/ska inte överta ett tungt ansvar för barn vare sig friska som sjuka. Detta är föräldrars ansvar att vaka, passa och vårda sina barn och inte en 13 åring. Man kan inte heller utrycka att Billy ska vara närvarnade, svara eller prata med andra vuxna via mobilen utan man får ge sina barn egna mobiler om man vill veta vart barnen rör sig eller är. Man kan inte lägga en tung börda och ett anvar på något annat barn utan man måste som förälder själv inse det. Man kan inte heller skylla på att barnen har bokstavsjukdomar när de gör dumheter utan de ska tillrättavisas precis som friska barn. Detta har jag fått lära och jag har fått lära att det är jag som förälder som har yttersta ansvaret för mina barn.
Men jag blir förskräckt när en bror till denna grabb hotar en 11 åring. En liten späd försvarslös 11 åring.. Utrycker sig så här - Hur mycket stryk behöver du för att förstå att du inte ska vara med min bror? Han 22 år och min son 11 år..
Jag kräks hur vissa människor är, jag tycker det är så otroligt hänsynslöst också.
Ja nu har jag avreagerat mig en aning.

Puss och Kram <3

Jag älskar dig

Ligger här i bäddsoffan, hos Pappa o Mamma. Jag vet inte egentligen vad jag ska skriva. Men måste få ut lite inom mig, kanske är blir det bara kkonstiga ord eller osammanhängande meningar.
Är trött, tagit insomningstablett men somnar inte av dem. Går inte. Fick lugnande och insomningtablett och somnade till i 2-3 timmar. De är allt på snart 3 dygn.
Pappa han sover, han är lugn och han är fridfull.. Tycker han faktiskt är fin. Har hans morgonrock på mig och det luktar pappa, min pappa, min älskade pappa.
Varför är livet orättvist? Pappa är 66 år bara.
Pappa vaknade upp och tittade och sa "Lilla Lotta, mitt lotte-gryn och han la armen om min hals och kramade mig och så fick jag två pussar på munnen. Detta ögonblick, denna stund, denna otroliga starka kärlek och lugn kommer jag bevara för alltid <3<3<3
Jag älskar dig pappa <3  

Om ett tag  kommer ASHI för att titta till pappa...
Pappa!!

Pappa är sämre

Sitter framför tv:n och slötittar på "Jerry Springer" som är ett väldigt lustigt program. Mamma ringde mig vid åttatiden och sa att pappa blivit sämre och ville att jag skulle komma hit.
Pappa har verkligen blivit sämre och har ont och väldigt orolig. Har suttit med honom vid sängkanten och han lutade hela sin tyngd mot mig, men han blev faktiskt lugn. Han börjar vakna till nu och hoppas de från ASIH komer snart. De skulle komma mellan 02.00-03.00. Klockan är nu 02.18 och jag sitter uppe och väntar på att de ska dyka upp.
Slumrade till med dator i knät ochvaknade med ett litet hallå. De tittade till Pappa o så var de inget mer..

Och nu måste jag med sova..
God Natt!!

Smufigt

Var med Marie och mina två grabbar och såg på Smurfarna på Heron City. Marie hade givetvis sina två kids med sig.
Filmen var riktigt bra och vi hade riktigt kul.. Iallafall jag och Marie. Hällde popcorn över varann och förde liv i salongen. Stackars våra kids som skämdes över sina föräldrar.. Men där fick dem igen. Hur många gånger har inte vi fått skämmas över dem och deras dumheter? hehe.. känner mig nöjd att de fick skämmas, så som vi fått skämmas över dem.. Hahhaahahaa!! Lita aldrig på era mammor, en dag får man igen.. hehe..

 

Lotta är borta.. haha.. nehepp nu är det dags att smurfa sig i säng..
Smurf Smurf!!

Shopping med solbrillor

Fick oväntat besök av Karlskoga borna. Marita och Juha.. Och Marita blev som de flesta andra lika förtjust i Trassel som vi flesta andra. Vi fikade och efter de åkt så drog Billy och Musse ut och sågade ut gammalt spillvirke, Billy bille tjäna 20 kr och Musse med.
Jag, Julia och Marcuz åkte till Kapp Ahl vid Coop och de fick lite nödvändiga kläder. Hittade chinos (byxor) till Billy för 40 spänn styck. Ibland gör man klipp. Och sen handla jag hem för att göra en burgundisk gryta och bakprylar för att baka bullar och även rimbobullar.
Men var så slut och ont i fejjan att jag blev gråtfärdig så de blev inga bullar. Hahahaa.. Gick med solglasögon på mig inne på Kapp Ahl, coop och Ica Maxi och så nedböjthuvud när nån gick förbi. Inte nog med det så fick Julia ta min plånbok och betala för jag ville inte visa upp mitt Notre Dame fejs. Hahaa, ja så larvig man är ibland även fast detta beror på sjukdom :-(

Men maten blev iallafall god..
Har kollat på Irene Huss nya film "Mannen med litet huvud" tror jag den hette.

Maritas nya kärlek..

Shoppar med solbrillor på och ger er andra sidan till..

Lite trasiga och knasiga barn jag har..

En kasse från Kapp Ahl..

Ibland saknar jag något.. En famn att gråta ut hos, en famn som tröstar, en röst som pratar med mig och ger råd, lite mer närhet....
Varför går det inte prata? Varför ger du mig inte tröst? Jag behöver dig.. Du finns i min närhet hela tiden fast mest som en skugga.. Det börjar kännas lite tomt nu..
Gå och sova nu då, de börjar ont också och så vaknar jag väl som vanligt av en mardröm el för att jag mår dåligt, ledsen eller känner mig ensam.. Fy, vad jag hatar nätter och saknar en famn.
Lite fina bilder på min bebis..

 Vår fina valpunge "Trassel"

Jägarna 2

Har lyckats igen med att dra till mig mera problem. Detta problem är inte alls tjusigt. Har fått en kraftig bihållsinflammation och inte nog med att det gör förskräckligt ont, så har halva fejjan svullnat upp. Från ögat o neråt. Käkar dubbeldos av Kåvepenin och hoppas verkligen att svullnaden har lagt sig till morgondagen.
Var hem till pappa och mamma. Pappa låg i kramper i magen när jag kom. Han hade fått en spruta i magen mot förstoppning. Denna spruta sätter igång magen inom 5 minuter. Han fick sprutan kl 09.00 på morgonen och hade sådana kramper när jag kom vid 13.00 tiden. Mamma trodde han snart skulle bli bra.. Hm, men jag tvekade. När mamma och moster Anita åkte iväg för att handla så ringde jag till Pallaktiva vården och sa att han hade kramper och frågade om inte han borde få en kramplösande spruta. Och de tyckte dem också och 30 min senare fick han en spruta och 10 min senare var han på benen och hur tacksam som helst för att jag ringde efter sprutan. Ja de är inte lätt att veta att de finns kramplösande mot kramper. Men tur att jag visste och dagen blev bra för pappa sen.

På eftermiddagen kom Johanna på en fika och så kom hennes.. hm.. dejt? pojkvän? bus? ähh, de här var ju svårt.. Vad ska jag ge er för relationsstatus Johanna?
Hur som helst är det en han, trevlig och rätt okej kille... Hur det än ligger till och hur de än vill ha den där relationsstatusen, så var vi fyra på bio på Heron City och så Jägarna 2. Det var lite blandat med vad vi tyckte om filmen.. Jag ger den en 4 av 5 möjliga skumpaflaskor iallafall.

Ser ni svullnaden i fejjan? Snyft, de ser både för jävligt ut och gör ont så in åt helvete.. Ja stackars mig och hoppas det försvinner snart.. Känner mig sjuk, dundersjuk.. Ont i fejjan o svullen, feber och magen till och med gör riktigt ont efter den omilda behandlingen i torsdags.

Mors och hej från "Ringaren i Notre Dame"

Usel uppdatering

Hej alla mina vänner!!
Har varit urusel på att uppdatera bloggen men jag har haft fullt upp med min sjuka pappa. Pappa har piggnat till efter den otroligt jobbiga och tuffa 2 veckorna. Har liksom bott där i närmare 2 veckor. Har sköt om pappa i allt, allt från att torka spyer, klä honom till att ge smärtstillande från morfinpumpen. det har varit 24 timmars passning utav honom. Men för mig är det en självklarhet att hjälpa min stackars pappa. De var cellgifterna som bröt ner honom på detta viset. Nu kommer han få mer cellgifter eftersom hans stackars kropp är för svag för det.
Nu har pappa piggat på sig så pass att han klarar det mesta själv och så är han absolut inte lika förvirrad.

Under dessa två veckor har allt bara blivit för mycket eller för lite.. Har fått alldeles för lite av sömn eftersom det har varit vaken nätter med pappa. Sedan tar ju allt detta psykiskt på en också. Dessa veckor var som en skräckfilm om man kan uttrycka sig så.
Jag har därför inte orkat slå på datorn ens för så fort jag sitter mer en 5 min så somnar jag. Var till kurator inom pallaktiva vården igår. Enligt henne har jag kört mig själv rakt in i väggen, men fick även mycket beröm över hur hjälpsam jag är. Hon sa att eftersom hon arbetar inom pallaktiva vården så ser hon o pratar mycket med patienterna och jag är en extremt hjälpsam dotter för både min mor och min far. De flesta barn hjälper inte till 24 timmar om dygnet utan de kommer kanske förbi några timmar under helgen. OJ, detta är otroligt men så är det tydligen.. Men aldrig att jag skulle kunna göra så när det krisar för min älskade pappa. Jag vill själv vara med pappa, men samtidigt vill man vara med sin familj därhemma också. Man missar mycket med barnen och allt som händer där hemma och de blev jag med nere för under resans gång.
Nu sa kuratorn att jag måste vila, vila, vila och framför allt SOVA!!
Men de går ju inte alltid eftersom då får jag dåligt samvete för att man inte gör någon nytta här hemma och banen måste till skolan mm mm.. Men måste försöka varva ner innan jag kraschar totalt.. FAN!!

Inte nog med att jag har stor sömnbrist och lider av stor stress så har jag fått svar på röntgen, vilket visar att jag utvidgande tunntarmar och även en vätskeansamling i tunntarmen där det sedan har vuxit ihop med bukväggen. Idag har jag varit inlagd halvdag och de har gjort röntgen av tarmarna, tömt tarmarna, blodprover o ultraljud. Så blir det även en ny operation av det hela. Men inte än pga pappa, jag behövs hos pappa och känner att jag inte pallar en ny operation i detta läge. Även min läkare att jag måste må bra innan också och han förstod mig helt o fullt. Men blir det frågan om något akut så blir det akut, då har jag inget att välja på.

Och som ni vet har vi ju fått en till go familjemedlem som nu har fått namnet "Trassel". Trassel är 10 veckor nu och är helt rumsren, visst är det otroligt? Han är så förbaskat söt den lille gulliga vovven.
Idag fick han träffa sin nya kompis "Tiger" för första gången, men "Tiger" han är riktigt stor i jämnförelse med "Trassel"
Nu ska jag faktiskt ta en tallrik cornflakes med mjölk och sedan sova. Sitter och somnar här. Mår illa också, fy bubblan..

Tigers Matte får en puss..hehe.. Smack

Gos med Alex

Min älskade pappa från julafton <3<3<3

Hittebarnet av Katerina Janouch

I Hittebarnet har Cecilia precis upptäckt att hon är gravid. Sommaren står i full blom och det är mycket som ska ordnas. Barnkalas, semester och en weekendresa på tu man hand med maken John. Graviditeten är lika oväntad som förvirrande för Cecilia. Är äktenskapet tillräckligt stabilt för att klara av ännu ett barn?


Privatlivet är turbulent, men mycket händer även på förlossningen. En sen kväll hittar Cecilia ett övergivet barn på marken utanför sjukhuset. Vem har lämnat barnet och varför? I sina försök att besvara gåtan utsätter sig Cecilia själv för stora risker. Både kroppsligt, men även känslomässigt.

Recension: Detta är bok tredje boken i serien. Katerina har lyckats att få med allt en bra roman ska ha med. Det är känslor i mängder. Svår bok att lägga i från sig. Den har ett slut man inte trodde på, den är "lurigt" skriven. oförutsägbar då man inte har en aning om vad som kommer på nästa sida. Så spännande att man får fjärillar i magen.

Ger boken 5 st champagne flaskor utav 5 möjliga.

Alla gillar inte Lasange

Nu är jag tillbaka hos pappa och mamma igen. Sov hemma igår tills idag. Min son fyllde nämnligen år igår och jag var hem för att fira honom.. Anita min moster tog över efter mig.
Misstolka inte mig nu men detta är tufft, tufft att inte vara hemma bland sin familj. Man saknar barnen så, Musse och hem och sitt. Här vill jag ju även med vara, med pappa så klart. En tid som jag vill ha med pappa och jag älskar att mysa med honom, samtidigt är den här sista tiden viktig för mig själv. Men just idag är hemlängtan stor, känns som jag slits mella 2 olika läger som behöver mig båda två. Pappa och mamma behöver mig och mina barn behöver sin mamma. Och själv vill jag vara på båda platserna. Men det är ju omöjligt.

Just nu känner jag mig en aningen sårbar, trött, nedstämd och vilsen. Mitt upp i det tampas jag med mina egna smärtor, dock ej som pappas smärtor men ändå, det är nog jobbigt ändå.
Och jag vet inte, men just nu känner jag mig ledsen pga att jag känner att jag inte räcker till, de är stort detta och tungt. Känner mig som en skör glasruta som börjar spricka för att sedan krascha och bli en miljon glasbitar som är omöjligt att få ihop till en glasruta igen. Ja så skör känner jag mig nu. Och otillräcklig. 

Men över till något helt annat. Idag när jag kom hit så var pappa mera klar och vaken. Han var uppe mera trots att han var jättetrött. Billy klippte gräs och Musse tampades med stora åkergräsklipparen som protesterade. Hade jättesvårt att få honom att krypa ner och sova en välb3hövlig timme eller två.
Hur som helst så skulle vi äta här allihop, och jag tillagade en lasange och tidigare på dagen hade Anita bakat en äppelpaj. Pappa hade väntat på dn här pajen och var riktigt sugen på den. Han hade vilat en stund medans vi lagade lasangen. När middagen serverades så trodde pappa att det var äppelpajen som skulle serveras men så var det ju liksom inte. När han hade tagit första tuggan så frågade jag honom om maten var god och tll svar fick jag -NEJ!!! Fy fan vad vidrigt! Haha, alla började skratta som fasiken. Tokiga pappa =) Men stackarn hade förväntat sig äppelpaj.
Lite senare somna han om och vakna här runt 24.00 och skulle titta på tv. Mamma och jag var trötta och ville sova.. Men men.. Gav honom en glass och frågade om den var god..Ja, sa pappa den är god och frisk smak, men äppelpajen smakade äckligt och han sa att Anita hade bakat en vidrigt äcklig paj och de var inte snällt att av oss att lura honom att äta den. Så började pappa må illa och kräktes och han sa att det var Äppelpajens fel...haha, men de var det ju inte. Mamma sa att nu måste vi sova för hemvården (pallativa) skulle komma och sätta dit dropp i morgonbitti..Ja sa pappa de är nog  bäst det efter den där pajen och så måste de göra en magpumpning också.. Hahaaa.. ja gud så vi skrattat åt honom över den där pajen, pajen som egentligen var lasange.. Hahaaaahahaa..
Hoppas pappa är lika uppåt i morgon som han varit idag, de skulle vara riktigt roligt.

Nu sover både pappa och mamma, de somnade för sisåsdär 30 min sen. Jag kan inte somna, tänker på pappa och min familj där hemma och så ar jag riktigt ont samtidigt känns det ensamt.  Saknar dem där hemma. Fy, detta tar verkligen ner på psyket. Känner mig jättetrött men kan inte koppla av och sover inte bra, vare sig här eller hemma. Svårt att slappna av helt enklet.
Sitter med en polkagris i munnen och tittar på min fina lilla vovve som ligger och sover. Han är go, en liten tröst är han allt. Barnen älskar honom och tjafsar m vem som ska hålla eller gå ut med honom.
Bjuckar på lite bilder av min lilla bebis...

Jag hjälper dig Billy och klipper gräs, jag tar den här blomman..

De säger att jag är jättesöt..

Lillhusse och jag myyyyser...

Vacker tass <3

Hittade en gammal fågelholk.. En rätt så lagom hundkoja för lilla jag..

Börjar bli pumsig..

God Natt!!